Nu räknar jag dagar tills det är dags att åka hem.

Min familj är det viktigaste för mig och det har jag varit medveten om i alla år men nu blivit helt övertygad om att jag inte kan leva utan mina barn, barnbarn och djuren därhemma, så långa perioder som jag nu gjort denna vinter.

Har nu kämpat på i 4 dagar med 12 timmarspass och det känns.
Jag klarar inte av att sova mer än korta stunder då jag bär en stress som håller igång hjärna och puls på mig dygnet runt.
Jag jobbar även i sömnen då detta jobb tar sådan energi ifrån mig.

Det är otäckt!!!

Jag vill bara härifrån nu och inget annat.

Döttrar och barnbarn behöver mig så mycket mera än skidåkarna här i Åre.
Krig hotar även vårt land och då vill inte jag vara 65 mil hemifrån.