Jag firar det varje år på något sätt, trots att min far lämnade det jordiska redan när jag var 12 år gammal.

Han blev endast 35 år gammal själv.

Denna Fars dag, sitter jag ensam hemma med mina tankar.
Min älskade sambo är på arbetet och jag känner mig lite orolig.
Det är väldigt halt och otäckt på vägarna idag och han är ute med buss mellan Västerås och Arlanda.
Han är en enastående förare, men det finns ju flera på vägarna som jag inte har någon tillit alls för.

Jag sitter i soffan och äter en lätt frukost.
Var nyss ner i källaren och laddade tre maskiner tvätt.

Till min stund i soffan har jag tänt ett ljus.
På Fars Dag
Ljuset står i en ljushållare som min älskade sambo tillverkat.
Känslan blir osökt fylld av en samhörighet.
Ljuset brinner för min älskade, saknade Far i någonting som min egen älskade man har, med sina händer gjort.
Kan det bli finare :)

I stunder som denna tycks livet så sårbart och skört.
Mina tankar går så ofta till far, som nu fått till sig sin yngsta dotter, även hon alldeles för tidigt.
Två vackra, guldhjärtade själar som ryckts bort från oss som lever kvar här på jorden.

Det finns liksom ett tomrum inom mig som jag så innerligt längtar efter att få fylla med någonting fint, någonting som jag kan bära inom mig som en vacker gåva.
Det tomrummet har funnits där, ända sedan min trygghet på jorden, rycktes bort ifrån mig.
Min Far.

Jag har fått uppleva så mycket glädje i mitt liv.
Mina barn och barnbarn.
Flickornas pappa som jag fick många, fantastiska år med
Alla djuren vi haft.

Även nu lever jag i en glädje och lycka.
Med mannen jag älskar så högt.
Vi löser problemen utifrån tillsammans och de är många kan jag lova.
Vi står stadiga tillsammans och finns för dem som behöver oss ständigt.

Han är ju familjefar precis som jag är mor, mormor och farmor till de mina.
Dessutom är vi son och dotter till föräldrar som knappast blir yngre.

Tomrummet jag har inom mig, tror jag aldrig kommer att fyllas.
Den smärtsamma saknad som jag i så många år bar på, gick över i en mera lättburen saknad.

Dagar som är extra tunga...
Som Fars Dag, fars födelsedag och dagen han lämnade det jordiska.
Dem bearbetar jag med att låta sorgen och saknaden komma fram.
Det känns bäst.
Inte trycka undan något, utan verkligen låta känslorna flöda.

Känns så mycket lättare efteråt.

Ljuset brinner med en fridfull låga.
Jag tittar på det gamla fotot på far och mig.
Hans kärleksfulla leende då han ser på sin förstfödda....

Grattis pappa på Fars Dag!

En dag ses vi.... Jag hoppas det dröjer.
Jag har så mycket mera att uträtta och leva för här på jorden.

När det är klart, så ses vi igen.
Min älskade Far