Alla inlägg den 19 november 2017

Av Sirpa Niva - 19 november 2017 21:45

Vi njöt av en god frukost på hotellet, efter dusch på morgonen.
Packade väskan och vilade ett tag innan det var dags att lämna rummet.
Checkade ut och tog oss till fots, den korta biten till Cityterminalen.

Bussresan hem idag fick vi vänta på ett tag, på Cityterminalen.
Jag kände inget behov av att ränna på stan, så vi satte oss på ett cafe och njöt av jättegott kaffe och älsklingen överraskade mig med ekologisk blåbärspaj med vaniljsås.
Själv tog han citronpaj.
Det vi drack till var Tiramisulatte.
Riktigt onyttigt och kalorifyllt.

Bussen gick lite försenad och det gjorde oss inget.
Satt bekvämt och åkte hemåt i en trevlig buss och en proffsig chaffis.
Tackade för oss och talade om att vi tyckte att han körde jättebra.
Genomtrevlig och informativ över microfonen.

Träffade på vår egen goa kollega som ännu jobbar kvar hos dem vi lämnade.
Kramkalas på RC innan vi gick hem i den kalla blåsten.
Det kom ner lite snöflingor och vi var bra frusna när vi kom hem.
Skönt med en rask promenad i övrigt, efter allt vi stoppat i oss det senaste dygnet.

Packade upp väskan direkt och parkerade i soffan under filt, för att få upp värmen i kroppen.
Där blev vi kvar, sånär som på nån vända ut till köket och badrummet.
Pratade om helgen och mådde gott.
Min son ringde och vi pratade en stund.
Härligt att höra av honom en gång i veckan nu :)

Kröp ner mellan lakanen vid 21.30 tiden.
Jobbardag imorgon och upp vid 6 tiden.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 19 november 2017 10:35

Vi hade denna helg bokad och klar sedan en tid tillbaks, för att ha någonting att se fram emot, i vardagens hets.

Vi var uppe jättetidigt Lördag morgon..
Väckningen stod på 2.40
Jag gick upp direkt och bryggde på kaffe och bredde goda frukostmackor.
Det skulle med oss på resan då frukost inte var aktuellt i den tidiga timmen.

Väskan packad och allt annat förberett redan dagen innan.

Vi lämnade hemmet 3.40 och gick till Resecentrum för att ta bussen till Stockholm Cityterminalen.
Vi åkte inte med våra egna bussar för det skulle känts som att vi jobbade.
Jobbet ville vi lägga åt sidan under vår enda gemensamt lediga helg denna månad.

Bussen vi åkte i var ganska ny.
Inte alls så bekväm som jag förväntat mig.
Ingen information eller välkomsthälsning.
Kändes konstigt.
Föraren körde jättebra, lugnt och fint.
På Arlanda som vi åkte via, hjälpte jag en rörelsehindrad, äldre man ut ur bussen då inte föraren visade något som helst intresse av att vara behjälplig.
Det fann jag också mycket märkligt.

Jag klarar inte av att stå oberörd om en medmänniska behöver hjälp.
Ligger inom mig helt naturligt.
Såväl i jobbet som privat. En självklarhet.
Farbrorn var så tacksam över min hjälp.

Bussen fortsatte och vid framkomst kom en kort info om vår ankomst till CT, inget mera.
Jag gick fram till föraren och tackade för skjutsen.
Han kände nog igen mig från Arlanda och jobbet, då vi har hållplatserna efter varann.

Sambon och jag gick in på CT.
Frukosten hade vi intagit i bussen från Arlanda och det blev en dryg timmes väntan till nästa buss, som skulle ta oss till Grisslehamn.

Jag var på ett strålande humör och älsklingen var jättetrött.
Vi har ju så olika dygnsrytm.

Låste in resväskan vi hade med i ett förvaringsfack på CT för att slippa släpa med den på båten.
Lugnt och stilla på CT vid denna tid en Lördag morgon.

Vår buss anlände ca 7.20 och det visade sig att vi var så många att de fick ta ut en extra buss med förare för att få med alla.
Jättekul!
Vi valde att åka med extrabussen som var en snygg och bekväm Scania Irizar.

Det fyllde på med fler resenärer längs vägen vi åkte.
Roligt med så många som vill åka med Eckeröbåten en tidig, kulen morgon i November.
Detta är första helgen som båten serverar sitt fantastiska Julbord som jag hört så många prata om, men aldrig provat.
Nu skulle det bli av och jag såg fram emot det med stor förväntan.

Bussresan gick bra och vi kom fram alldeles lagom till att magen började knorra av hunger.
Checkade in på båten.
Straxt innan avfärd fick vi så komma in till restaurangen och den härliga maten.
Vi fick fönsterbord och helt för oss själva.

Det var många som kom ombord men inte mer än kanske 1/4 av dem intog julbordet.
Vi försåg oss av allt gott.
Kunde inte ta så mycket bilder då det var människor som rörde sig överallt.
Vill inte lägga ut på annat än oss.
Med respekt för andras integritet

Jag fick min alkoholfria öl som är så gott till julmat.
Deras revbensspjäll är ljuuuuvlig.
Så god att den smälter i munnen.
Potatisen är från Åland och så smakrik.
Jag hade svårt att välja bland alla rätter då magen ändå är begränsad.
Tog lite av det som kändes intressant.

Gottisbordet inbjöd verkligen.
Beställde in kaffe och sedan var det njutning till fullo av chokladkaka, tryffel, daimtårta, hagtornspanacotta, apelsinris och jag vet inte allt.

Nöjda och mätta efter en dryg timme traskade vi omkring på den lilla båten och jag förundrades över alla som satt och tryckte i sig alkohol i mängd och parti.
Detta måste att vara full är en viktig grej för många på båtresor.

Jag är så glad att vi inte har denna last för att ha kul och värdefull tid.
Vi tog oss en tur i taxfreeshopen.
Valde lite godis att ha hemma och jag hittade en mascara som passade mig perfekt.

Det känns bra att kunna inhandla sådant som behövs till ett bra pris, med bra kvalite.

Satte oss sedan i ett fik och pratade med ett par som brukade åka båten några gånger per år bara för att äta gott och komma bort.
Jättetrevliga.
Kul att lära känna nya människor bara sådär.

Vid det laget hade båten redan varit till Åland och vänt.
Vid 14.30 var vi så åter i Grisslehamn och vi tog oss iland och till bussen.
Direktbuss till CT denna gång.

Den resan blev dryg.
Med fulla, skräniga, pladdriga och störiga resenärer bakom oss där vi satt.
En man var grymt aggressiv och hans kvinna kämpade med att hålla honom lugn.
Ett liv utan like som fick min stressnivå att nå upp till höga, jobbiga och huvudvärksgivande nivåer.

Vad jag ogillar effekterna av överdriven alkoholkonsumtion!!
Mitt i detta satt det två små barn.
Ett av dem tappade tålamodet och skrek den sista halvtimme konstant.
Stackars liten! Jag tyckte så synd om den lilla.

Helt slut tog vi oss snabbt ut ur detta vidriga inferno.
Jösses så människor beter sig!!!
Jag borde vara van som kört buss så många år, men det blir man nog aldrig.

Vi tog oss trötta och matta till vårt hotell.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 19 november 2017 07:29

Trots att jag kunnat sova riktigt länge idag, så vaknade jag redan innan 5.
Låg kvar och lyssnade på tystnaden som var riktigt behaglig.

Ville sova lite till men det gick ju inte då hjärnan spann igång med sorteringen av intryck från det dygn som gått.

Jag vaknade på hotell Scandic Klara i Stockholm och min älskade sambo låg fortfarande och sov tungt.
Vårt rum som ligger på andra våningen, kändes alldeles lagom för oss, i det ändamål vi denna gång hade med boendet.
Bara att ta det lugnt och sova en god natt.

Det var lite livat på kvällen när grannar kom till sina rum. Det pratades och stojades högt utanför vår dörr men när de försvann så har det varit tyst och lugnt.

Vi kom hit igår eftermiddag vid 17 tiden.
Gick från Cityterminalen.
Alldeles lagom gångavstånd för oss som var trötta och bara ville stänga allt liv ute och vara för oss själva.
Dagen hade börjat tidigt och vad vi gjort under dagen tar jag i ett separat blogginlägg.

Jag smög upp och gick på toa för att sedan krypa ner under det fluffiga täcket igen, in i värmen och fridfullheten.
Älsklingen sov tungt.

Bloggade om mina härliga nylonstrumpor som jag älskar att bära.
Tänkte på hur skönt det var att komma hemifrån.
Inte behöva gå upp och utföra alla pikter innan lång dag på jobbet.
Det gäller att ta tillvara alla guldstunder, som jag kallar dem för.
Njuta av att bara finnas till och vänta in själen som hamnar på efterkälken, när livet ramlar på med en rungande hastighet.

Låg kvar en timme där i mörkret innan jag kände att morgonkaffe vore toppen.
Vi var så försekomna igår kväll, att vi gick till ett närliggande Hemköp och inhandlade instantkaffe, lite annat smått och gott, innan vi parkerade oss i rummet, i sängen och bara trivdes.

Vi hade då installerat oss ordentligt på rummet och konstaterat att detta var perfekt för oss, just nu då vi behövde bara vara tillsammans och njuta, leva och vila.

Älsklingen såg en hockeymatch på tv, åt chips. Jag låg och dåsade med en kaffekopp i handen, bredvid honom i sängen.
Unnade mig en veckotidning som jag bläddrade lite i innan ögonlocken hotade med att falla ner.
Jag var jättetrött och det tillät jag mig att vara.

Det var så grymt skönt att bara ligga och idissla dagen i själen.
Lägga in det på energikontot som ett plus.
Denna weekend behövde vi verkligen.

Tjejen i Receptionen var helt underbar i sitt sätt att bemöta oss, då vi anlände.
Det var jättemycket människor i rörelse i stan då vi gick till hotellet. Stressigt för min hjärna, som hade vid det laget fått nog av stojiga människor.
Likaså i hotellets restaurang som ligger i anslutning till receptionen.
Jag ville bara bort från allt och stänga vår dörr.

Energiladdning på hotell sitter fint...

Fotot är utsikten från vårt fönster.

Av Sirpa Niva - 19 november 2017 05:56

Du som följt mig ett tag här på min blogg vet ju att jag har en passion i livet, som jag nuförtiden inte ofta hinner njuta av.

Att bära nylon.
Det är en underbar njutning att trä på nylonstrumpor på mina långa ben.
Äkta nylon vill jag ha, inga billighetsvarianter.
Sköna strumphållare till dessa, så strumpan sitter rakt och fint.
Helst vill jag bära nylon med söm.
Det är för mig så stilfullt, lite elegant och sexigt.
Jag känner mig så härligt kvinnlig.

Denna helg, då vi är lediga och ute på sköna äventyr, bär jag nylon med söm.
Svarta, skimrande och helt underbara mot huden.
En smekning för kropp och själ.
För mig ger det balsam för hela mitt väsen, att tillåtas få vara kvinna fullt ut.

Min älskade är en man som tycker om äkta kvinnlighet.
Han njuter av mina långa ben i alla lägen, men det sista lilla extra kommer fram med nylonet och sömmar framförallt.
Lite 50 tal över det hela och jag är ju av årsmodell 59 så det är ju perfekt.

Denna helg bär jag svarta nylon med söm.
Skimrande, mjuka och formsydda, just för mina ben.
Skimret är så vackert.
Fotot är taget vid ett tidigare tillfälle, med samma strumpor.

Vi beställer ju dessa sönheter från England och de är dyra.
Så jag är rädd om dem.
Just de formsydda för mina ben är de vackraste.
Mina smycken, som jag kallar dem för.

Hela denna helg bär jag mina smycken med värdighet och stolthet.
Som en riktig kvinna.
Jag är en riktig kvinna och det skall ingen ta ifrån mig.
Jag bär det jag älskar och som jag även ser att många andra uppskattar.

Det tänds en speciell glimt i äldre mäns och även kvinnors ögon då de ser nylon med söm.
Väcker säkert minnen till liv.
Från deras ungdom då kvinnorna bar nylon och med söm som ett helt naturligt inslag i livet.

Vi har vår passion, min älskade man och jag.
En stor njutning för oss båda.

Hans varma, smeksamma hand på mitt ben :) Det är passion och kärlek för mig.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7 8 9
10
11 12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22 23 24 25 26
27
28
29 30
<<< November 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se