Idag efter läkarbesöket kände jag mig så totalt under isen, att jag började planera att sticka nånstans ut i skogen, till en öde stuga för att bara vara ifred, helt i tystnad.

Husvagnen hade varit toppen till detta men den är ju inte hel i värmesystemet och dessutom sommardäck, inparkerad tillsammans med andra fordon.

Funderade på stuga nånstans att hyra.
Mycket pengar och jag skulle bli helt isolerad då sambon behöver bilen.

Så det fick stanna vid en tanke bara.

Nog skulle det vara skönt att komma hemifrån.
Har gått här nu i en vecka.

Synd vi inte känner nån med en stuga eller husbil att hyra för billig peng.

Förlorar ju så mycket pengar ändå av att vara hemma.

Längtar till våren....

Lägger ut en helt nytagen bild på vår vackra spindeldam.

Hon är oerhört aktiv just nu så vi misstänker att hon kommer att ömsa skinn snart.

Fick en läkartid och det direkt.

Åkte iväg efter dusch till Vårdcentralen.

Träffade en trevlig läkare, min egen är tyvärr sjuk.
Han lyssnade, skrev ner det jag berättade och kunde inte göra någonting annat än att sjukskriva mig vidare, i väntan på den 23/1 och besöket på Hjärtmottagningen.

Det är nästa steg....

För mig bara att vänta, försöka gilla läget och förhoppningsvis bli bättre.
Enligt honom så var det förkylningen som fick mig på fall.
Kroppen kämpar sedan tidigare och fixade inte förkylningen bättre än såhär.

Ville inte att han sjukskrev mig hela tiden till den 23:e.
Började med en vecka först så får vi se om jag kan återhämta mig något.
Annars skriver han mera.

Jag är livsfarlig som förare i mitt tillstånd.
Absolut ej arbetsför.

Jag deppade ihop fullständigt när jag kom hem....

Gå härhemma som en blek skugga.

Trodde att han kunde hjälpa mig på nåt vis.

Jag somnade igår kväll vid 21.30 tiden.
Var helt slut och yr, fast jag knappt gjort något under dagen.

Vaknade kort till när sambon kom och lade sig, vet inte alls vilken tid.
Somnade om och vaknade för en stund sedan, kallsvettig och alldeles darrig.
Kändes som jag sprungit ett långt träningspass, fast jag bara sovit.

Pulsen dunkade på hög och jobbig.

Tog med täcke och kudde ut i soffan.
Ville inte störa kärestan som sov djupt.
Kände mig som en urvriden trasa och huvudet värkte. Alldeles blöt av kallsvett.

Vad jag är trött på att vakna såhär.
Verkar som min kropp jobbar på högvarv när jag sover.

Om en timme knappt öppnar Vårdcentralen sin telefon och det går att boka en telefontid.
Jag måste få hjälp.

Detta tillstånd påverkar mig mentalt enormt mycket.
Då jag är så begränsad i orken så tappar jag sugen helt för att göra nåt.

Skulle kunna läsa, men jag somnar efter ett tag.
Samma med tv titta.
Igår somnade jag till kort 3-4 gånger då jag låg i vila i soffan.
Vaknar med skuldkänslor och jagad av nåt jag själv inte vet vad det är.

En aktiv, glad och positiv skit som jag ska inte ha det såhär.
Nåt är galet fel

Jag är ju en teäningsglad löpartjej som älskar att ha full fart i mitt liv.

Något har dragit i handbromsen.

Antingen så är det hjärtklaffen som bråkar eller så bär jag på lunginflammation.
Svårt att veta när jag inte får komma till läkare.
Inte ens blodtrycket har kollats.
Även fast jag äter blodtrycksmedicin.

Vilket jag heller aldrig i mitt liv haft problem med.
Inte ens då jag var gravid med mina tre barn hade jag nåt fel med blodtrycket.
Min vilopuls brukar ligga ikring 50-55.
Nu dundrar den på i 85-95, ibland över 100 fast jag inget gör.

Gahh!!