Denna Söndag blev den bästa på länge.

Den oro jag burit ett tag för min dotter och hennes sjuka vovve, har tagit kraft från mitt redan dåliga mående. Att inte kunna hjälpa henne har känts rent förjävligt.

Min ekonomi klarar inte det och än mindre nu när jag själv är sjukskriven dessutom.
Med oro för egna ekonomin om min hälsa ska fortsätta bråka länge till.

Nu ser det ut att lösa sig för henne, sakta men säkert, tack vare godhjärtade medmänniskor och hundägare.
Som djurägare vet man ju hur mycket pengar det rinner iväg när veterinärvård är nödvändig för en älskad familjemedlem.

Många kan ju tycka att det bara är att avsluta ett liv som kräver mycket utgifter.
Men så tänker vi inte i vår familj.
Om vi åtar oss ett husdjur så tar vi också hand om den.
Denne blir en familjemedlem och är då värd all kärlek och omsorg som går att frambringa.

Min dotter som är långtidssjukskriven efter utmattning och trauma efter att ha misshandlats av sin x make, har det redan jobbigt i sitt liv.
Detta med Lillys sjukdom, sparkade verkligen undan benen på henne och mitt lilla barnbarn.

Det som nu alla dessa underbara medmänniskor gör för Lilly och hennes familj är en sådan underbar barmhärtighetsgärning att det har hos mig också, väckt ett hopp om mänskligheten och tron att äkta empati ännu lever.

Tack ni fantastiska!!

Sedan blev denna Söndag också minnesvärd, tack vare min och älsklingens utflykt till det bästa rogivande och sinnesglädjande stället jag vet
Malingsbo camping
Grillning vid öppen eld i vinterlanskap.
Riktigt vacker vinterdag med snö, is på sjön och goda samtal med flera glada skratt.

Det var veckor sedan jag orkade skratta.
En förlösande känsla.

Väl hemma sedan har jag varit jättetrött och stundtals så yr och med smärta i bröstet, tungt att andas så det knytit sig i halsen.
Har bara försökt att ta det lugnt, vila och andas.

Hostat mycket nu i två dagar.
Varför vet jag inte...

Dagen har givit mycket positivt.
Med den känslan skall jag nu sova.
Helt färdig i kroppen och huvudet

Min dotters Bassetvovve Lilly ligger återigen på Strömsholm.
Hon har inte ont just nu men det hon drabbats av i sitt ena öga, Glaucom gör att hon inte klarar sig utan den dropp hon ligger i.
Smärtan hon hade var hemsk och det som nu står på tur är att operera bort det sjuka ögat.

Försäkringen har nåt taket och min dotter har full panik över hur hon skall kunna betala för vidare behandling och operation.

Lilly är frisk i övrigt och många år kvar att leva, som den härliga, älskvärda vovve hon är i sin familj.

Nu har en underbar människa startat en insamling för att hjälpa Lilly.

Många bäckar små....

Säkert kan många människor skänka en slant som de kan avvara, om så bara 20:-
Allt är guld värt!

Vill du hjälpa med en slant så låt mig veta.

Lilly är en medlem i vår familj som vi älskar högt.

Att sitta vid en havsstrand och titta ut över vattnet eller sitta och se in i en eld, har ungefär samma lugnande effekt för mina sinnen.

På somrarna dras jag till vatten.
Vågorna rullande mot strand, vågmönstret i sanden på botten.
Vattnet smeksamt mot huden under en stillsam simtur.
Så underbart skönt!

Idag där vid sjöns strand, vid den härliga brasa vi gjort av vedträd medtagna hemifrån, drogs tankarna och längtan till den kommande våren och sommaren.

Nu var sjön och tjärnet istäckt med snö på sig. Isen bar för det kom ett par med isborrar och vovve, gående långt utifrån sjön.
På tjärnets is satt det gubbar och pimpelfiskade öring som lever under istäcket.

Jag älskar den miljö som är där vid Malingsbo.
Vetskapen att det även finns varg i skogarna runtomkring, får mig att trivas ännu bättre.
Då känns det att jag är nära naturen.

Stod och såg bort mot campingen från det läge vi hade våran eld.
Tänkte på hur det kommer att bli sedan i April, när vi kommer dit med Sävsjövagnen våran.

Till vår plats kommer vi att köpa en sk vedkorg som man eldar i.
Av gjutjärn.
Har sett att de inte kostar så mycket.

Vi har ju våran härliga grill som jag tycker fungerar så bra.
Om vi känner att detta blir vårt paradis så kommer vi att bygga upp ett golv i förtältet.
Ett golv som går att enkelt skruva isär i moduler och förvara över vintern.

Kanske vi även har kvar vagnen över nästa vintersäsong.
Det får vi se efter sommaren först.

Njutning för mig under sommarhalvåret är iallafall närheten till vatten.
Rent vatten.
Inte som Hjälmarens grumliga bruna sörja.

På vintern när snön ligger är den öppna elden njutningen.
Då borde vedkorgen bli en utmärkt lösning.
Fylla ved i den som sakta får lysa upp vintermörkret

Imorse när jag gick upp, var min kropp och krafter verkligen på minussidan.
Sambon och jag hade redan igår pratat om att göra nåt idag, bara för oss själva.
Stänga ute alla som kräver hjälp och uppmärksamhet.

Han hade redan när vi vaknade, två samtal väntande på hans uppmärksamhet.
Vi valde båda att stänga ner mobilerna så vi fick vara ifred från omvärlden.

Frukosten intog vi i lugn i vårt fina kök.
Satt där och kom fram till vad vi skulle göra för att bara komma bort några timmar.

Plockade ihop torr och fin björkved från våran prydnadsspis i vardagsrummet.
Fyllde thermos med kaffe, muggar och annat vi behövde med.
Klädde oss varmt.
Åkte till en butik och inhandlade god korv, vitlöksbröd och fikabröd.

Åkte sedan mot vårt sommarparadis Malingsbo.
Planen var att stanna någonstans och tända en brasa, grilla korv och bara vistas ute några timmar.
För oss själva.

I Malingsbo var det snö och minus 4 grader.
Helt perfekt.
Vi stannade vid sjöns rastplats som också är badplats.
Tände en eld på platsen som byggts för just det ändamålet.
Veden var torr och fin så brasan blev snabbt klar för grillning.
Jag hade fixat grillpinnar av sly som växte vid stranden.

På det första fotot ser man campingen och det frusna tjärnet i bakgrunden.
När vi kom dit var det gubbar på isen och pimplade öring som finns planterat i tjärnet.

Så supergott med den korv vi hade med oss.
Kabanoss med svenskt kött.
Kötthalt 90%
Lite svåra att trä på pinne så jag bröt av dem och då funka det fint.

Lade vitlöksbrödet på en av stenarna vid elden och den blev varm, frasig och jättegod.

Vad vi njöt av friden och stillheten där vid grillplatsen, mellan sjön och tjärnet.
Inget som störde, eldens knastrande och värmen ifrån den.
Snön låg vit och fin överallt.

För oss blev detta energipåfyllning som vi båda behöver.

Bara att titta in i elden ger lugn och frid.

Mycket mera snö och vinter här än hemma.
Vinterväglag att köra i som vi båda trivs med.

Jag kände mig glad för första gången på länge.
Krafterna hängde med hyfsat de timmar vi var där.
I bilen hemåt sedan så rann de iväg igen.
Men båda hade vi sinnesro på ett bra sätt av det vi lyckades åstadkomma idag.

Vara för oss själva, göra det vi ville och i detta också få lite extra gott i magen.
Fick lite färg på mina bleka kinder och ögonen såg inte fullt så trötta ut som de annars gör nu.

Klokt val av Söndagsrekreation

Denna Söndagsmorgon känns som lite av ett bakslag i måendet.

Har sovit tungt och bra en hel natt, över 8 timmar.
Vaknade med tung kropp och sinnet oroligt av någon anledning.

Gick upp till Villes stora glädje. Gav honom mat och morgonkelet som han är så van vid.
Han såg goset som viktigare än maten idag.
Vet inte om han kände hur slut jag kände mig.

Jag förstår inte hur man kan bli så dränerad på kraft och ork...
Känner att jag inte har styrkan att bära någon annan människa just nu.
Ändå blir det att jag försöker hjälpa och i stunder också söka lösningar på andras problem.
Försöker hålla sådant på avstånd men det lyckas inte.

Jag är så glad att jag har min äldsta dotter som på sitt proffsiga sätt lyckas hålla mig på rätt köl.
Det som är viktigt för mig nu, är att jag har positiva människor ikring mig.
Eller människor som åtminstone respekterar att jag inte klarar att prestera just nu.

Detta gör att jag drar mig undan mer och mer från livet, människorna och tempot i allting.

Jag orkar inte det tempot just nu!!
Jag orkar inte med andra människors problem och jag orkar defininivt inte lösa problemen åt dem.

Inte just nu!!

Mina krafter räcker inte till annat än att hålla igång mig själv.
Både fysiskt och psykiskt.

Det räcker inte att jag blir tillsagd och kommenderad till att vila och ta det lugnt.
Jag måste tillåtas få göra det också, i praktiken.

Jag vet vad som i nuläget tömde mig på energier och jag kommer inte att utsätta mig för det igen, förrän jag har nog med ork att bära.

Jag är så tacksam att dotter och lillkillen var med mig och att min sambo sedan fanns hemma för mig....

Denna söndag blir en återuppbyggnad av de krafter jag hade, innan gårdagens dränering.

Kärestan och jag stänger av telefonerna idag och bara ägnar oss åt varandra.