Lilly Basset fick komma hem igår efter att de hade avlägsnat hennes högra öga.
Den hade blivit så akut dålig att beslutet togs snabbt.

Nu skall hon läka ihop hemma med sin familj i lugn och ro.

Bästisen Ludde är hos fina människor som hjälper min dotter.
Han är ju så ung och busig att det inte fungerar att ha honom ihop med Lilly nu.
Hon måste komma över infektionsrisken och lära sig leva med ett öga.

Bilden är tagen dagarna innan operationen.

Var in imorse till Hjärtmottagningen för prover inför undersökningen 23/1

Det var en lugn och fin miljö att vistas i.
Personalen tog så väl hand om alla som kom in där.

Mest äldre män som befann sig där samtidigt med mig.

Efter en natt med några timmar av orolig sömn, hosta och konstigheter så ringde jag redan i sängen och bokade telefontid hos Vårdcentralen.

De ringde och jag fick en tid 13.15
Ev kunde läkaren bara ringa mig och förlänga sjukintyg på så vis.
Han kan ju inget göra då det är Hjärtmottagningen som står på tur för mig.

Jag bad att de skulle meddela i tid hur det blir då jag måste åka buss.
Sedan gå långt i Surahammar då bussen bara kör till centrum.
De ringde 50 min innan jag måste iväg och sa att jag måste dit, fast läkaren inget kunde göra.
Försäkringskassan krävde det för att intyget skulle bli godkänt.
Jösses!!

Köra bil vågade jag ju inte så det var bara att klä mig varmt och ge mig ut i kyla och blåst, fast jag var helt färdig i orken.
Gud så jag frös!!!

Hade sån tur att yngsta dottern kunde skjutsa mig i Surahammar.
Hon skulle in och handla innan hämtning av vovve som då låg på operation.
(Jag skriver mer om det i ett eget inlägg)

Kom in direkt till min läkare som var bekymrad idag.
Han ställde mängder med frågor och blev ordentligt bekymrad då han frågade om hjärtproblem i släkten.

Berättade att pappa gick bort som 35 åring i massiv hjärtinfarkt. Att min mor har pacemaker. Min lillasyster som gick bort i cancer i maj 2017 hade också haft förstorat hjärta, hjärtflimmer och mindre infarkt.
Att min son varit in två gånger för omstart av hjärtat pga oreglebundna slag.

Det var som att han då vaknade till och tog mina problem på allvar.
In i läkarintyget kom också i ord en text om alla dessa ärftliga faktorer.

Kanske börjas jag tas på allvar.
Jag vet att något är helt fel i min kropp och vill ha hjälp med att få det fixat.
Jag vill inte vara sjukskriven och gå hemma, frustrerad och halvt galen av handbromsen som sitter i min kropp.

Jag älskar att jobba, träna och vara aktiv.
Jag vill vara med människor och känna glädje, energi och kraft.
Inte som nu ett orkeslöst kolli som drar mig undan från människor för att jag inte orkar umgås.

Fick ett intyg till dagen efter besöket på Hjärtmottagningen.
Min läkare vill direkt träffa mig då för att få besked.

Jag tackade för mig och gick ut i kylan.
Traskade i långsamt tempo ner till centrum och bussen till Västerås.
Var in på en affär och värmde mig och handlade lite bröd hem.
Bussen kom och jag kröp ihop i ett säte.
Frusen och jätte, jättetrött.
Facebookade för att inte somna

Dåsade till stundtals i den varma bussen.
Föraren som jag kände sen den tid jag jobbat på VL körde mjukt och behagligt.

Gick av vid Biskopsgatan och traskade hem i blåsten. Frös så jag skakade fast jag tyckte att jag bar varmt klädd.

Ville katt mötte mig hemma och han jamade bekymrat. Han kände att jag inte mådde bra alls.
Satte in en form lasagne i ugnen, från frysen. Sambon skulle ju komma hem en timme senare
Bytte till andra varma kläder och kröp ner i soffan under en filt.
Dåsade till, helt utmattad.
Dottern ringde och bad om hjälp.

Sambon kom hem och jag gick ut ca 30 minuter senare och följde med dottern i hennes bil och passade nyopererad vovve medans hon var in och hämtade mediciner som behövdes åt vovve.

Blev sedan hemskjutsad.
Yr och dödstrött, berörd och sorgsen över vovves tillstånd med ett bortopererat öga, dotterns kamp som jag inte orkar hjälpa henne i just nu, så kom jag hem och bröt ihop och grät.
Kände bara att allt var för mycket!!

I bilen där jag satt med vovves tass i min hand för att trösta, ge mänsklig värme och närhet, så ringer min telefon.
Det var från jobbet och jag hade inte ork att ta samtalet då.

Jag är i mejlkontakt med min gruppchef som vet hela tiden hur jag är sjukskriven, sänder honom intyg, så jag behöver inga samtal.
Inte nu när jag inte orkar bära mig själv ens.

Vilken dag!
Massor med timmar, enorm kraftåtgång från ork som inte ens finns, samt 140+58+58 i pengar för att få ett sjukintyg som Försäkringskassan kräver, för att jag skall kunna få ta del av de pengar jag själv betalat i skatt, ända sedan över 40 år tillbaks.

Det är fasen inte enkelt att mista hälsan i Sverige idag.

Då blir man en misstrodd, fullstädigt värdelös parasit som snor åt mig av pengar som det är viktigare att strö över andra som anses viktigare än jag som arbetat i hela mitt liv ända sedan 16 års ålder och betalat skatt, mina räkningar och bidragit till att allt rullar på i vårt land.

Nu känner jag så tydligt vilket värde jag har som människa i Löfvens land!!!
Absolut inget värde alls!!!

Ja.... Det stämmer!
Jag är skitarg och ledsen över hur det behöver vara.