Kände i eftermiddags när sambon ringde att han var på väg hem, att jag ville ut en stund och andas frisk luft.

Bestämde att jag skulle ta med ett ljus och gå mot Hovdestalunds kyrkogård.
Sambon skulle åka med bilen samma väg och plocka upp mig där jag gick.

Det kom ner blött snöglopp men det gjorde inte mig någonting.
Var så skönt att bara gå och andas.
Hann gå en bra bit längs ån innan jag blev upplockad.
Var då ganska trött och det var skönt att få komma in i Elsas värme.

Åkte bort och ställde henne på parkeringen för att därifrån gå till syrrans viloplats.
Där var ett ljus tänt i lyktan.
Tände våran och satte den på stenen för att lysa upp mera.

Det var vackert på kyrkogården.
Snön låg vit och nästan orörd där.

Åkte hemåt med skönare känsla i själen.
Promenad och besöket hos syrran kändes bra och givande.

Det blev nog gott detta :)

Känns bra att orka laga till mat utan att bli dödstrött vid köksbänken.

I förmiddags efter att vi varit och handlat väskan som blev så bra, åkte kärestan vidare till sina söner i Köping.
Det var datakrångel och då är det pappa som rycker ut.
Blir billigare så självklart.
Sedan skulle han hälsa på sin mor och far också. Det är bra, så ser han hur de mår, gamlingarna.

Jag skulle ha fått till mig ett par bassethundar några timmar, då matte och sällskap besökt bio.
Nu blev det inte så pga att lillan var krasslig och inte orkade ge sig ut bland folk.

Hon var ju vissen redan i Fredags då jag passade henne och Lilly basset.
Nu har också Ludde kommit hem från sin hundvakt.
Lilly behövde ju lugn och ro veckorna efter operationen.
Nu har den tiden gått och vildhjärnan Ludde kom hem igen.
Slut på den friden :)

Då inte doggarna kom till mig så blev det ensamma timmar när kärestan var iväg.
Jag plockade med mitt.
Duschade, såg på tv, vilade, betalade månadens räkningar, fixade mat till kvällen.
Ugnstekt falukorv med ost och rotfrukter.
Färska örter.
Har alltid falukorv med hög kötthalt.

Ville njöt av att jag hade balkongdörren lite på glänt så han kunde snuffa uteluft.

Jag är alldeles för mycket ensam härhemma och det påverkar mig negativt.
Ska bli riktigt skönt att åka iväg imorgon och träffa helt nya människor.
En helt ny stad.
Jönköping har jag nog aldrig varit till, så det skall bli jätteroligt.

Självklart kommer jag att sakna min älskade sambo och Ville katt, men de finns ju härhemma sedan när jag kommer hem igen på Tisdag eftermiddag.

Vilar just nu och känner att det inte är så mycket mera jag orkar göra idag.

Hur skall man veta när dessa människor lovar för mycket??
Det kommer ju inte fram förrän efteråt.

Jag hör ju till den sorten som vill tro gott om andra.
Vill lita på andras ord och löften.
Tycker om att se fram emot saker och händelser.
Bygga upp förväntningar längs färd.
De är ju en del av resan framåt i livet

Jag har under flera års tid saknat en snygg och praktisk väska att ta med för kortare resor och övernattningar.

Imorgon ska jag iväg med tåg till Jönköping och efter en utbildning jag skall gå där, blir det övernattning på hotell.
Detta för att jag varken orkar eller hinner med allt under en dag.
Kommer att jobba bara 50% på prov nu så det gäller att jag har ork till det.

Utbildningen är då utlagd på mån-tis.
Blir skönt och nödvändigt att ha ett rum att dra mig tillbaka till då krafterna avtar.

Då detta är någonting nytt för mig och spännande, så vill jag känna mig bekväm med under de två dagar jag är iväg.

Kände att de bags jag brukade packa i inte var tillräckliga så fick det bli en ny väska.
Har ju saknat det länge.

Efter frukost imorse, åkte vi till Öb.
Där var det bara skräp.
Men det blev bra ändå, för vi inhandlade lite annat som behövdes.
Bla toapapper och annat.

Gick sedan in på Rusta. Sista chansen att hitta väska, då jag inte orkade gå i butiker och leta.
Hittade direkt en som jag fastnade för.
Den skall vi ju båda kunna använda så färgen blev neutral och snygg.
Lite som silverblå.

För mig är det viktigt med flera dragkedjefickor för att fördela och ha ordning i grejerna.
Denna väska uppfyllde den biten jättebra.

Fyra hjul så den kan förflyttas upprätt, samt kunna lutas och dra efter sig om det är nödvändigt.

Tre års garanti och allt känns rejält och välgjort.
Vi vill ju kunna använda väskan i många år.

Känns alltid så himla bra att hitta något som man verkligen vill ha.
Inget halvdant, utan verkligen efter det behov som finns.

399:- betalade vi för denna väska.
Lagom stor för tex en weekend.

Jag ser ju mängder med väskor i mitt jobb på bussarna till Arlanda.
En del är så snygga att jag bara måste säga det till ägarna och de blir alltid glada och tacksamma.

Att få sitt val bekräftat är ju positivt.

Så nu har jag börjat packa i våran lilla, snygga väska för att bo på hotell imorgon natt.
Blir spännande att se vad det blir för hotell som är bokat till mig.

Skulle ligga nära Resecentrum där jag skall vara på utbildning.
Blir också spännande att få träffa min trevliga kollega som jag blev förtjust i redan vid vårt telefonsamtal.

Hon är helt införstådd med mitt mående och orken. Känns tryggt.

Så kläder är framlagda och väskan snart packad.

Lördagsmorgonen var i nådig...
Vaknade med en fruktansvärd huvudvärk efter alla de timmar jag var igång under Fredagen i Ramnäs.
Kom sedan isäng efter 2, så slut att jag hade svårt att somna.

Det blev till att svälja ner 2 Eeze tabletter, försöka somna om. Kände hur illamåendet kom smygande. Låg helt blixtstilla i en ställning som gav lugn en stund.

Sambon kom in med en kopp starkt kaffe till mig en knapp timme senare.
Kunde sätta mig upp, vimmelkantig.
Något senare kunde dagen komma igång.
Tog en lång skön dusch för att skölja bort det kraftlösa ur kroppen.
Blev faktiskt bättre.

Åt vid 11 tiden en väldigt sen frukost.
Fick mera krafter efter det.

Jag hade redan dagen innan pratat med kärestan om att åka med när han skulle jobba extra Lördag eftermiddag.
En tur till och från Arlanda.
Bestämde mig för att fullfölja detta.

Vid 13 tiden lämnade vi hemmet och for till depån. Tog ut en buss som inte direkt är någon favorit.
Kinascania som vi kallar den för.

Hör inte till någons första val kan jag säga.
I den bussen får man verkligen uppleva hur man förstör en grundkonstruktion rejält genom att bara se till pengar.
Plastskräp och opraktiskt designtänk.

Den är bra och bekväm för resenären.
När man som förare väl förstår sig på värmesystemet som lever ett eget liv.
Sköna säten och bra utsikt för resenären.
Föraren har en mängd med siktfällor framme hos sig.
Konstiga kanter och lister som skymmer.
Trafikfarligt till max.

Toan i mitten och detta innebär att bagaeutrymmet hamnar på fel sida.
Ute i trafiken för vår del.
Verkligen inte anpassad för våra körningar.

Vi åkte med få resenärer från Västerås 14.10
Gick och köpte kaffe och kanelbulle åt oss på Pressbyrån.
Sambon körde runt terminalerna under tiden.
Vi fick med oss över 20 resenärer åter.
4 bokade från början bara.
Det ramlade in vartefter :)

Jag hade det helt ok när vi åkte till Arlanda men på vägen hemåt tröt krafterna och jag var yr rejält.
Somnade till kort innan Enköping.
Sambon kör så lugnt och fint så man vaggas till sömns.

Skönt att få vara med honom i jobbet, istället för att vara ensam hemma.

Men helt klart är det ännu helt omöjligt för mig att själv köra bussen.
Yrseln och ostadigheten sitter i och jag kan knappt gå i bussens mittgång utan att vingla, fast bussen står stilla.

Jag är något less på detta mående!!
Vad i glödheta är det som sker i min kropp.

Ute var det vårkänning.
Fåglarna kvittrade och solen strålade.
Grönt på en del åkrar och hoppet tändes om kommande vår, värme och ljus.

Efter jobbet var vi och handlade på Maxi.
Då var jag blek av trötthet.
Kom hem och ordnade mat tillsammans.
Fick bli färskköpta hamburgare och friscobröd.
Gott!

Sedan soffhäng resten av kvällen.
Vi såg på en gripande film.
1939.
Jag gillar inte Per Morberg som har en stor roll i filmen, annars heller.
Än mindre efter hans roll i filmen.

Gick och la mig ganska sent.
Dygnet blev ju något förskjutet redan dagen innan