Idag har jag haft två härliga telefonsamtal med kvinnor som vill att jag skall ha en chans att komma åter i arbete.
I den takt jag klarar.

Så oerhört värdefullt att känna mänskligt värde.

Tack P och J.
Ni vet vad jag mäktar med och finns för mig.


På Måndag bär det iväg till Jönköping för utbildning. Bara halvdagar då detta är allt min ork klarar.

Försäkringskassans alla frågor har jag fyllt i och skickat iväg.
Appen fungerade idag som tur var.
Gjorde många försök igår utan resultat.
Det var inte jag som gjort fel utan något annat krånglade i deras ände.

Börjar se lite solstrålar i kanterna av förmörkelsen som rådit ett tag.

Ett steg i taget med full koll på orken

Somnade i soffan inatt då jag gick ut dit för att inte störa min älskling, som behövde varje minut av sin sömn.

Vaknade vid 3 tiden och smög till min bädd.
Det snarkades tryggt bredvid.
Somnade till kort innan det var dags för honom att gå upp.
Gick upp även jag då kaffet lockade.
Så skönt att sitta och klappa Ville, småprata med kärestan innan han åkte iväg.
Sedan blir ju han borta i 11- 12 timmar med jobb och träning.

Jag kommer att sova ett gäng timmar till.
Det behövs när natten blev så sönderhackad.

Huvudvärken är borta nu iallafall och det är en lättnad.
Det tog hårt på mina krafter igår.
Tabletter bet inte på det migräntryck som låg över pannan och bakom ögonen.

Jag tycker att det är en enda jäkla gnällande från mig just nu.
Inte mycket som fungerar vad gäller hälsan.
Trist men bara att gilla läget.
Orken måste åter för att livet skall fungera till fullo.
Det duger inte att krafterna är slut efter några timmar i det egna hemmet.

Jag kommer åter!
Var så säker. Sakta, ett steg i taget.

Igår efter samtal med kärestan bestämde jag mig för att åka på Lottas begravning, en bit in i februari.
Kan nog inte köra bil då ännu, utan jag väljer buss till Örebro och åker sedan med två vänner till Nora.

Kommer att åka med de lila bussarna då vi inte har några turer från Västerås till Örebro på morgonen.
Varför vi inte har det förstår jag inte.

Den 13/2 har jag även tid för ykb utbildning i Uppsala.
Gäller att ta mig dit också utan bil.
Krångligt blir det men jag kör inte förrän yrseln är borta.
Vill inte riskera liv någonstans.
Där tar jag ett noga ansvar som yrkesförare och medmänniska.

Idag planerar jag att ta det lugnt hela dagen.
Känner att det är välbehövligt.
Kommer att läsa, vila, äta, klappa katt och kanske sova nån liten stund.
Kanske går jag ut en pyttekort promenad i kvarteret.

Bara att vackert acceptera att jag måste ta det lugnt och låta tiden ta hand om allt.

Väntar på besked om jag kan jobba nåt kommande vecka.
Det jag skall göra isåfall kräver en kortare utbildning hos sakkunninga.
Detta sker då i Jönköping.

Spännande!
Vi får se vad för beslut som tas. Jag är glad om jag kan göra något på halvtid, till att börja med.

Nu har jag pussat älsklingen fin dag på jobbet och själv krypit ner under täcket igen.
Hör hur grannarna börjar vakna till.
Mitt sömntåg kommer tuffande, så jag väljer att hoppa ombord