Idag efter att vi varit ut med vovve på Björnön, så var vi lunchhungriga.
Tänkte först handla med pizza från vår favoritpizzeria Moe's.

Kom sedan på att jag hade kokat potatis dagen innan, till kasslersåsen som var middag igår.

Den potatisen skulle bli ypperlig att steka upp. Till det riktigt köttig finsk korv och stekt ägg.
Så fick det bli.
Älskar stekt potatis. Helst stekt i smör och denna gång kryddade jag med cayennepeppar, franska örter och flingsalt med örter.

Blev jättegott.
En del av potatisen är sen i julas då min svärson köpte ägg och egen potatis, från Solby Gård.
Jättegod, smakrik potatis.
Jag hade till julbordet på Annandagen, kokat upp av samma påse.
Nu var det bara lite kvar av dem, men jag kunde lätt urskilja på smaken, mellan Solbys potatis och den från Maxi.
Stor skillnad.

Gokaffe och yngsta dotterns, hembakade lussebullar som vi fick i julas.
Färska från frysen.

Magen jättenöjd!
Mycket godare än pizza

Idag kände jag mig något bättre och det resulterade i att jag började planera att återgå till jobb på Måndag.

Sambon tittade uppgivet på mig...
Han visste vad detta innebar, när jag kände mig bättre så vaknar oron i mig och jag vill in i det vanliga livet igen, med full fart.

Jag ville ut från lägenheten.
Kände hur paniken kom krypande och jag bytte om, gick ut till vår kvartersbutik för att hämta ut ett paket som kommit från Apotea.
Blodtrycksmedicin.

Kändes skönt att komma ut och första 10 minuterna var jag alldeles yr och vinglig.
Balansen ville inte infinna sig.
Det blev en väldigt lugn promenad, då jag genast fick hjärtklappning och blev andfådd.

Tog ut paketet och tog en liten extra sväng runt kvarteret innan jag gick hem igen.
Kändes genast bättre av att ha varit ute den stunden.

Vi bestämde sedan att efter vila så skulle vi åka ut till Björnön för att låta vovve rastas ordentligt.

Klädde oss varmt och åkte ut till Södra Björnön.
Gick sedan mot badet.
Tog lite foton längs vägen.
Vandrade fram väldigt lugnt och på återvägen var jag trött och andfådd.
Började även bli frusen då det var minusgrader.

Vackert ute.
Såg Mistlar med bär.
Har aldrig sett sådana mängder och så nära.
Ett helt träd var fullt av Mistel.

Vovve tyckte det var härligt att busa ute.
Så lite folk på den delen av ön så vi kunde släppa honom lös så han kunde springa efter pinnar som husse kastade åt honom.

Min hjärna lugnade ner sig efter att vi varit ute på promenaden.
Trodde att jag skulle krypa ur mitt eget skinn innan jag stack ut.

Nu är det kväll och jag har vilat i timmar i soffan.
Sov en kort stund. Helt slut.
Det tog enormt på mina krafter, bara det lilla vi var ute.
Nu är det testat och jag är inte arbetsför ännu på ett tag.

Jag har kissat mängder sen vi kom hem, så jag blev nog kall därute.
Blåste lite råkallt vid vattnet och på de öppna ytorna.

Denna Lördagsmorgon vaknade jag efter många timmar av sömn.
Var helt igentäppt i näsan och blödde näsblod en stund.

Kände mig annars bättre än på väldigt länge.
Kroppen var inte en blyklump som jag måste kämpa upp ur sängen.
Riktigt skönt!
Smärtan i bröstet kom inte tillbaka, förrän efter ett par timmar, då jag varit uppe och duschat och fixat i köket.

Någonting håller på att hända, åt det positiva hållet. Hoppas jag!

Bara att känna ett hopp ger glädje
Kanske börjar allt vända nu

Igår kom ju härliga vovven hit till oss.
Han är alltid efterlängtad av både hans husse och mig.

Det märks att han börjar känna en trygghet i tillvaron här också, då han fått vara här några gånger.

Igår tillkom ett moment som gjorde vovve lite förbryllad. Ville katt var här.
Ville var inte så jättesugen på att vovve genast skulle på honom och hälsa.
Han tyckte att det skulle gå varsammare till.
Så vovve skällde ut honom och det gillade inte Ville.
Han morrade och fräste åt vovve, som hans husse fick lov att ta undan.

Vovve bor med katt och Ville med två hundar, så mötet som så var inget problem.
Ville tyckte bara att ett behörigt avstånd från början, var den lösning han föredrog.

De låg sedan och studerade varandra under kvällen. Stundtals sovande.
Ville på ett bord och vovve på golvet.
Gjorde vovve närmanden så morrade Ville.
Med sin fulla rätt.
Han ville inte ha närkontakt ännu.

Nattens lösning fick bli att jag och Ville tog sovrummet.
In med kattlåda och mat dit.
Husse och vovve fick vardagsrummet då husse skulle se en hockeymatch klockan 2 på natten.
Så det blev smidigaste lösningen.
Vovve och Ville fick ro på varsitt håll.

Ville och jag sov tryggt.
Saknade min kära bredvid förstås.
Hörde hur vovve skällde ut grannarna som kom hem sent på natten.
Vovve vaktar och varnar. Det är ju bra men jag är inte så jätteförtjust över skällandet.
Vill inte störa grannarna.

Ibland måste man hitta praktiska lösningar.

Jag vaknade 6.45 och hörde hur det snarkades ute på soffan.
Gick upp och föreslog att vovve skulle pinkas och sedan kunde de två herrarna ta sovrummet och sova ut.
Matchen hade tydligen slutat vid 4.30 tiden så de behövde sova.

Ville blev lite ställd då han funnit sin trygghet i sovrummet.
Nu bestämde mormor att det blev omvända roller.
Han blev lite putt på mig.

Det ordnade jag med lite mat och gottis åt honom så var det surandet över.

När herrarna sovit ut så får Ville och vovve fortsätta sitt bekantande.
Då är alla utsövda och fixar det bättre.

Jag har intagit morgonkaffe och sitter i soffan.
Ser på nåt gammalt avsnitt av en tv serie.
Diskmaskinen jobbar på i köket och Ville sover någonstans i trygghet.
Det hörs snarkningar från sovrummet