Igår kväll och natt när jag var vaken och tittade ut, föll det snö i mängd.
Säkert kom det ner över en decimeter bara under kvällens sena timmar och det fortsatte.

Det var ljust och vackert ute.
Riktig vinter.

Nu när jag tittade ut för en stund sedan så ösregnar det och blåser storm.
Snön kommer att vara borta imorgon om detta håller på hela natten.

Lade mig i soffan så kärestan får sin välbehövliga sömn.
Jag mår inte så bra just nu.
Ont i huvudet som jag släpat med mig hela dagen, från natten innan.
Det lättade nån timme på förmiddagen och kom sedan tillbaka igen.

Är så trött att det snurrar i huvudet.
På gränsen till illamående.
Det är lite för mycket som hänt nu och jag har inte riktigt orken till detta.

Hoppas torsdagen kan bli lugn.
Det behöver jag.
Får dessutom veta imorgon om det kan finnas någon arbetsuppgift jag kan göra, några timmar om dagen.
Blir knäpp härhemma.
Isåfall kan jag börja på måndag om det löser sig med besluten och alla berörda tycker att det är av värde att jag gör det jag orkar.

Vi får se.
Ska kolla på tv en stund och försöka sova sedan, trots yrsel och värk

Var in ikväll i appen från Försäkringskassan för att kolla om de kommit någonvart.

Jodå... Där låg uppgifter om ansökan av sjukpenning.
Med en himla massa saker att fylla och och med heder och samvete intyga att uppgifterna var sanningsenliga och korrekta.

Jag räknade på årsinkomst noga, fyllde i vad som felade mig i hälsan, varför jag inte kunde arbeta osv osv osv...
Det hela avslutades med att jag fick med mitt bankid ännu en gång bekräfta och intyga alla uppgiter.

När detta var gjort så kommer det upp att något gått fel och att de beklagar det inträffade...

Suck!!

Jag orkar bara inte gå igenom allt en gång till ikväll.
Jag har fyllt i allt korrekt och dubbelkollat innan jag skickade.

Ändå är nåt knas...

Snälla rara!! Låt mig bli frisk så jag slipper denna nedvärderande behandling.
Känns som att jag är en brottsling mitt i allt som redan är nog så jobbigt.

Jag hoppas verkligen att det var nåt knas på sidan bara för om inte de uppgifter jag angivit inte duger så vet jag inte vad mera som måste till.

Jag är trött och yr i huvudet så jag mår illa.... Hatar dessutom att vara beroende av andra.

Denna dag fick verkligen en början som fick mig att gå ner i fotknölarna och känna in verkligheten.

Sov hårt de timmar som blev, efter att ha fått det befriande beskedet om min egen hälsa igår.
Hjärtat tickar vidare utan nödvändig åtgärd.
Livet skapade en ny förgrening som känns väldigt positiv för mig och mina nära.

Vaknade inte ens när min käresta gick upp för att åka till arbetet.
Inte förrän ett par timmar senare och då av rungande migränhuvudvärk.
Säkert pga den anspänning och oro som hängt med ett tag, släppte under gårdagen.

Tog tabletter och slöt ögonen igen, somnade till kort, för att sedan vakna av att värken börjat klinga av.

Tyckte mig höra tidigare att det kom in ett meddelande i mobilen och den tog jag till mig där i mörkret.

Det som låg där och väntade, fick mig klarvaken och hjärtat snörde ihop sig i en knut som fick tårarna att bryta fram.

Meddelandet kom från mitt x C i Örebro, där han lät mig veta att vår vän som kämpat med cancer i flera år, nu lämnat det jordiska och blivit en ängel.

Hon gick bort den 19/1.

Ännu en människa hade fått lov att ge upp för cancerns helvetiska klor.

Satt i sängen och lät känslorna bara komma.
Så förbannat orättvist, som det alltid är, oavsett vem som går bort alldeles för tidigt.
Sådan sorg hon efterlämnar till sin make att bära. Mina tankar var förvirrade och fladdrande fram och tillbaka mellan sorg och befrielse.
En människa hade fått lämna smärta och plåga, gå vidare till nästa liv, eller evigheten, vilket det nu är.. Ingen vet.

Döden är skoningslös och samtidigt befriande i många fall där bara smärta råder. Utan något som helst hopp om bättring. Behandlingen var förgäves som hon genomled.

Lotta blev 58 år år gammal.
Vi är födda samma år hon och jag 1959.

Svarade x et på det besked han leverade. Tackade för vänligheten att dela med sig av sorgebudet.
Vi resonerade om att deltaga i avskedet av Lotta i Februari och jag kommer att åka dit om min egen ork bara tillåter det.
Skall prata med min sambo i eftermiddag om det.

Hela förmiddagen har jag sedan gått i eftertanke. Jag minns Lottas alla ord och inlägg när jag och hon hade våra diskussioner på messenger och fb.
Vi tyckte olika om saker och ting och det gjorde att hon fick mig alltid att tänka till en extra gång i olika val och inställningar i livet.

Gillade hennes lite rebelliska attityd.
Hon hade inga krusiduller för sig utan sade som hon kände och tyckte.
Sådana människor tilltalar mig.
Som är raka och ärliga.

Sådan var Lotta. Så minns jag henne.

Jag funderade mycket över mitt liv idag, hälsan och kampen som råder inom arbetslivet.
Allt som både jag och sambon bär ständigt.
Min egen lillasysters död kom också upp som en sorg och smärta i mitt inre, som jag lät flyta ut i tårar.

Tårar och gråt, samtal och frågor, levererade rakt ut i luften, högt för sig själv, hjälper att komma vidare.
Så jag pratade på högt, med Lotta och med min syster.

Tårarna rann och det som gjorde ont kom ut med det salta som rann nedför mina kinder.

Jag åt min frukost, tände ett ljus på bordet, pratade med macka i munnen. Tog en dusch, pratandes med vattnet rinnande i ansiktet.
Någonstans ur själen fick jag svar på frågor och det kändes befriande på något vis.

Döden är inte skrämmande för mig.
Det är en naturlig del av livet.
Det som skrämmer är saknaden...
Insikten att den människa, eller det djur man saknar, aldrig mera kommer att finnas framför en, fysisk.
Inga kramar kan ges eller fås, inga leenden kan levereras.

Det blir så tomt liksom när någon lämnar oss helt och hållet.
Minnena finns ju kvar och dem gäller det att vårda, låta bubbla fram närhelst de vill komma fram.
Samma sak med tårarna...
De måste få komma ut. Inte sväljas eller tryckas tillbaka.

Lotta kommer alltid att vara den lilla runda, goa tjejen som plirade på en innanför glasögonen och log lite snett.

Ingen bet henne på näsan :)

Jag kommer också att minnas hennes inlägg där hon skrev om hur många ägg hon stått och stekt till de supergoda mackorna vi fick efter att ha deltagit i loppet på Nyårsafton i Nora.

Kommer att sakna dig tjejen!

Vi ses sedan när min tid är över här på jorden. Din bortgång fick mig att tänka på värdet av att få leva. Tack min vän!

Hälsa syster min.

Det brinner ett ljus på balkongen i lyktan.

Hälsningen du lämnade via din älskade make på fb känns bra.
Vi vet att du var klar här och flög vidare.....

Hade skrivit ett jättelångt inlägg nyss och gick ur för att söka ett foto....
Går in igen och inlägget är borta!!

Va sjutton gör jag för fel då det blir så?
Det är inte alltid men händer säkert var 20:e inlägg
Kan någon förklara??