Vägrar låta ryggvärken ta över mitt liv helt, det ska bara gå att göra vissa saker.

Känner att det skönaste läget är liggande på rygg eller på sida med värmemadrassen påslagen.
Men... Det är ju inte så livet fungerar direkt när jag har ett jobb att sköta och dessutom så illa tvungen när jag bara är timanställd nuförtiden.

Har nu kommit på att nästa läge som är näst bäst, är att gå sakta från rum till rum och hålla ryggen igång
Det tar på krafterna som fasen och jag blir genomsvettig på en kort stund

Av erfarenhet från andra med ofta återkommande ryggproblem, vet jag att just gång är det bästa, samt vila och värme.
Inga vridningar, böjningar, stillastående eller sitta hårt, för då gör det ondare och hotar att låsa sig.

Vi har ju så grymt mycket äpplen iår och jag har bestämt mig för att en del av dessa vill jag torka i bitar.
Jättegott och nyttigt att ta fram i vinter.
Tanken var redan igår att jag skulle skalat och skivat en del av fallfrukten och lagt i torken för att bli klar under natten.
Ryggen satte ju stopp för detta projekt.

Idag efter morgonkaffet bytte jag om till stora myssockor (som var ett helvete att få på)
Varm klänning som var enkel att få på mig och som värmde över ryggen.
Satte sedan igång att skala och skiva äpplen. Kunde inte sitta, inte stå stilla så det blev ett stilla promenerande mellan rummen medans jag skalade och skivade stående pyttekorta stunder.
Allt gick att lösa under mycket längre tid än i vanliga fall. Men vem har bråttom.
Jag är nöjd över att få någonting gjort

Det här bör vara över om några dagar då jag kan röra mig bättre idag.
Äter smärtlindring var 4-5 timme så det finns i kroppen hela tiden.
Inga starka då jag ska jobba.
Har inga starka hemma ens då det inte behövts på många år.

Vem har sagt att livet ska vara enkelt!
Nåt skit måste ju ständigt jäklas med en så det känns att man lever.

Om några timmar ska jag till jobbet, här i hemstaden.
Spännande med nya bussar, nya körningar och slippa pendla miltals för att jobba.

Vet att jag kommer vara helt slut ikväll.
Vad gör väl det. Jobbet sköter jag så långt det bara går.
Än viker jag inte ner mig.

 

Amisa

29 september 2020 10:36

Kanske är det inte så att livet jävlas med dig, utan bara att din kropp försöker göra dig uppmärksam på att du inte tar hand om dig själv särskilt väl nu? Om du knäcker din kropp och din själ får du ett större problem än det du kämpar med nu.
Kram och glöm inte bort att ta hand om dig själv!

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

Sirpa

29 september 2020 20:36

Du har så rätt! Jag är så van att bara ånga på och pressa mig till det yttersta och har liksom heller inte fått in det i skallen att jag faktiskt är 62 snart :) inte 22 som kraven blir på mig själv.
Kram och tack för dina kloka ord :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...