Alla inlägg den 16 december 2014

Av Sirpa Niva - 16 december 2014 00:07

Påminner lite om Lasse Winnerbäcks låt där han sjunger om att dricka glögg med balkongdörren öppen inatt...
Nu har jag ju ingen balkong :) och jag älskar Lasses låtar.
De säger så mycket om livet..
Ger en själv möjligheten att hitta något igenkännande från texterna

Jag saknar verkligen att jag inte fick möjligheten att se Lasse uppträda någonstans under hans turne...
Får kompensera det kommande år :)

Ligger här mitt i natten med hjärnan på högvarv.Det är så oerhört mycket som hänt under den senaste veckan.
Både stor sorg och glädje blandat i en enda soppa.
Känslor som farit som en hiss hos människor i min närhet, där jag försökt så gott jag förmått att stötta och hjälpa.
Just nu känns det bara fel... Jag dras ner själv i andras kamp...
Väljer att skydda mig själv då det känns som att jag börjar användas som ett slagträ i kampen...då blir det helt galet.

Det är ju till viss del en nackdel att jag tycker om människor och vill alla väl.
Ser jag en möjlighet att hjälpa någon så gör jag det.
Oftast med gott resultat ...men inte alltid.

Jag blev så varm i mitt hjärta i Söndags då jag gick från kyrkan, efter dagens Högmässa, ner till Coop.
Möter utanför en Romsk kvinna som stannar och pratar med mig.
Hon hade sekunderna innan givit en slant till en gammal kvinna som sitter på marken och ber om pengar.

Vi börjar prata om värdet att hjälpa människor som behöver det.
Hon berättade att hon tidigare hämtat en tjock, varm jacka från sitt hem och givit till en hemlös som frös.
Hennes hjärta var av guld och jag blev alldeles rörd av hennes tårkantade ögon och hennes inlevelse i budskapet.
Vi skildes med att hålla varandras händer kort och ge av vår värme till varandra.Det var en sån fin gemenskap.
Sedan gick jag fram till kvinnan på marken och gav henne av min värme och ett ekonomiskt stöd...
Hon sken upp och hennes tomma blick fick liv och värme.
Det är ju så många människor jag skulle vilja hjälpa..

Man kan aldrig hjälpa nog...men ändå något!
Ungefär vid samma tidpunkt hade min dotter i Eskilstuna gjort något liknande.Samtalat med en man som satt på samma vis.Hon hade köpt något att äta och dricka åt honom och pratat med honom, suttit bredvid honom.Lyssnat och givit värme och omtanke.

Det gör mig gott att höra....

Nu ligger jag här och känner in detta med att ge av sin egen medmänskliga värme, det ligger liksom naturligt på ytan.
Det öppna hjärtat...omtanken.
I vissa lägen gäller det bara att vara lyhörd över att inte dras ned själv.
För det kan vara lätt hänt om man har med människor att göra som klamrar sig fast vid halmstrån, likt en drunknande vid en livboj....

Nu bygger jag själv styrka igen, inom mig.Med Guds hjälp och min egen sinnesfrid, grundtrygghet.
Det går bra, det vet jag från tidigare.

Arbetsdagen som varit sög också kraft då det hela tiden hände saker.
Jag var redan vid lunchtid riktigt trött över att det hela tiden blev krångel.
Satt bla och körde ca 2 mil med vindrutetorkarna helt stilla och trasiga på min buss, i regn och smutsen sprutande från mötande trafik.
Det krävde mod och helkoncentration.

Har efter det rengjort bussar som var svarta av asfalt som släpper nu när det körs med dubbar på barbacke.
Rengjorde 4 bussar och var sedan helt knäckt av smärtan i mina fingerleder och inte riktigt klarar sådant.
Men envis som jag är så genomförde jag det som jag påbörjat.
Hade sedan väldigt ont hela kvällen.

Satt 1 1/2 timme i ett intressant och stödjande samtal med en vän som behöver mängder med stöd.
Det samtalet tog kraft, även det.

Har också sänt stöd och kärlek till min egen släkt i Finland som nu fått hem sina två nära och kära som varit saknade i över en månad, efter att de kantrat med en båt.
Hundar hittade på den och dykare hämtade upp den från 30 meters djup.
Klart att jag berörs...det är ju min kusin och kusinbarn.
Känns bra att de fick hem de sina och kan nu låta dem gå i gravens vila.
Kunna säga farväl på ett bra sätt.
Få en minnesplats att gå till.
Må de vila i frid, mina kära!

Hälsade på min mor i Söndags också och det är ofta stunder som kräver en hel del av mig, som äldsta barnet.
Den starke och trygge som ger och ger....som ska tåla vad som helst..

Talade med min syster i telefon som nyligen fått komma hem från sjukhuset efter en i mängder av vistelser där...där har jag inget mer att kunna ge än bara min kärlek och goda ord.Jag är glad att de kunnat hjälpa henne på rätt köl en stund igen...det ger en sinnesfrid för oss alla.

Om några timmar skall jag upp igen.Pigg, glad och utvilad.
Det krävs av mig som bussförare, mamma, mormor, syster och dotter och även nu av min kärlek.
Pigg och glad fast jag blir väckt ur djupsömnen, som jag så väl behöver.
Jag, precis som alla andra.

Det är inte alltid så lätt....att försöka räcka till åt alla håll och kanter.
Att bära andra i sorg, livskriser och kamp.
Jag fixar det även denna gång..men jag måste prioritera.
Just nu gäller sömn och vila, så jag orkar bära....

Glöggen är urdrucken och jag hör sömntåget komma tuffande.
Mina fingerleder värker...men det går över...bara jag får vila några timmar.
Såg också på Facebook att en vän till mig brutit foten eftef hon cyklat omkull i halkan...jag har inte hunnit kontakta henne ännu, inte mer än några ord på fejan...

Snart är det jul och ledigt...ser fram emot det.
Ber om sinnesfrid för dem som kämpar i sina liv.
Ber om att det öppnas ögon och hjärtan till medling, ro och framåtsträvan.

Jag ber för dem som sörjer och saknar.Min älskade dotter som saknar sin livskamrat och trogne följeslagare Laban.
Likaså min släkt i Finland som sörjer...
Ge alla frid!
Snälla!

ANNONS

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11 12 13 14
15
16 17 18 19
20
21
22 23
24
25 26
27
28
29
30 31
<<< December 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se