Igår kväll överraskade min käresta med en så gullig present :)

Jag har en förmåga att frysa om fötterna inomhus, framförallt om det är lite kallare golv.

Han hade uppmärksammat detta och gav mig ett par jättesköna, fina "tossor"
Jag blev jätteglad:)

Vi skall åka till hans stuga i helgen och där är det visst kalla golv lät han mig veta:)

Röda rosor är härligt att få men detta var ett strå vassare.
Härlig omtanke!

Tack mitt Hjärta:)

Igår eftermiddag då jag anlänt hem och kört igång tvätt nere i källaren, ringde min yngsta dotter att deras Bassethund Laban, mitt eget lilla "barnbarn" hade nyst slemmigt blod.

Vi pratade en stund och kom till gemensamt beslut om att hon kontaktar Strömsholms Djursjukhus och rådfrågar.
Jag fortsatte med mitt härhemma.

Tänkte på vad mycket sjukdomar det varit ett tag, som pågick även nu .
Mina minsta barnbarn som periodvis var rejält förkylda, hostiga och febriga.
Hur bådas mammor och även pappor kämpade med att pussla ihop livet, vardagen med arbete och försörjning ändå.Fast nätterna blev söndertrasade av gråtande, sjuka barn.Hur de ändå fick till sina liv med hjälp av släkten då och då.
Jag vet hur sådant tär i längden, både på krafter och ekonomi.

Känslan som mamma av att inte räcka till åt alla.Barnen, respektive, arbete och allt som finns i det egna livet.Mycket blir till prioriteringar.
Vad går först....sådant är svårt idag i det samhälle vi lever i.

Tycker synd om mina döttrar som behöver leva i detta.Försöker hjälpa till så gott jag bara kan.

Så och i detta fall med Laban.

Dottern ringde att de bett henne åka in till sjukhuset för att visa upp Laban.
Så gjorde vi, hon åkte med Laban från sitt håll och jag från Kungsör.
Vi anlände samtidigt, i mörker och tät dimma som denna December eftermiddag bjöd på.

Vi blev snabbt omhändetagna och Laban fick komma först till en rar, söt sköterska.Han morrade lätt först då han inte gillar stället, efter den tid då han var där på täta besök efter att ha fått en sticka i ena ögat.
Sedan dess är han lite rädd.

Han blev undersökt och konstaterad att det var svårbedömt utan vidare undersökningar.
Läget kändes inte akut och de hade mycket patienter inne och fler på väg in med större skador.
Vi fick välja mellan att bli sittande hela kvällen/natten eller få en bokad tid senare någon dag.
Vi valde det sistnämnda.
Det gynnade ingen att vi satt där och väntade.

Det kunde vara många olika saker blödningen berodde på.
Laban hade inte feber och det var bra.
Det kunde vara att han fått in något i övre luftvägarna, som satt fast och irriterade.Det kunde vara en tandrot som bråkade.Eller att han nyst sönder ett blodkärl som inte ville läka.
Vi fick också veta det otäckaste...att det kunde vara en tumör som växte....
Dottern och jag såg på varandra, på Laban och vi kände hur det knöt sig i bröstet...hoppas, hoppas att det inte var det sista!!

Vi behövde inget betala för detta besök och fick en ny tid på Måndag för mera noga undersökningar och prover.
Dottern fick ta mitt betalkort för att ha den tryggheten om kostnaden bar iväg.Laban skall ha bästa vården!
Han är en familjemedlem och då sluter vi upp och hjälps åt, som vi alltid gör.

Mormor finns för sina små <3

Vi åkte så mot Surahamnar.Även jag.
Fick några timmar av guldvärde med min käresta, sådar bara helt appropå :) Det var mysigt.
Vi har mycket att tala om.
Åkte så hem sent, väldigt, väldigt trött.

Har ju ännu inte börjat äta mer fast föda än några majschips.
Krafterna tryter mot kvällen.
Skön känsla i magen att inte ha ont.
Träningspass väntar Fredag morgon.

Pratade med dottern i telefon hela vägen hem.Laban sov i sin korg fridfullt.
Lilla gubben!
Jag ber för att det bara är något lindrigt i hans söta nos, som är lättbehandlat.

All heder åt Strömsholms Djursjukhus.Mycket vänlig, kunnig och proffessionell personal.
Tack!