Alla inlägg den 4 december 2014

Av Sirpa Niva - 4 december 2014 02:11

Somnade tidigt Onsdag kväll efter en riktigt lång arbetsdag.
Detta blev min 7:e dag i fastan som jag kände under kvällen att jag nu bryter med att äta lite fast föda.
Detta bestod i majschips som jag tuggade i mig i småbitar, tuggade noga för att skona magen.
Det var inget tungt för magen att försiktigt börja jobba med, lite salt.

Hade tidigare under eftermiddagen ätit buljong, kändes bra.

Kommer att fortsätta med de juicer som är kvar och försiktigt trappa upp för att låta magen ännu vila.

Har nu gått ner 4 kg i vikt och det känns i hela kroppen.
Kände mig tidigare jäst i magen och den sprängvärkte ständigt, vilket tog på krafter och humör.
Uniformsbyxorna kunde jag inte knäppa då de tryckte och gjorde ont.
Nu sitter de perfekt :)

Känns att jag tappat överallt på kroppen.Ringarna sitter bra igen och alla kläder är bekväma.
Det behövdes inte mer än denna fasta för att få allt i balans igen:)
Tufft men jätteeffektivt!

Mina munsår som blossade ilsket smärtande på överläppen efter infektionen, har läkt ihop snabbt och är snart ett minne blott.

Säkert har kuren rensat bort slaggen efter de värkmediciner, slemhinneavsvällande och cortisonet jag måst stoppa i mig i veckor.
Bra ursköljning!

Det ska bli härligt att fortsätta med Marathonprogrammet jag började med i Tisdags.
Ser fram emot en vinter med härliga, tuffa, intensiva träningspass:)

Har också bestämt mig för att magen skall få laktosfria mejeriprodukter framöver, se om det hjälper, att magen inte blir så irriterad.
Min skiftgång är en stor bov i dramat, det vet jag, denna oregelbundenhet som ständigt råder.
Ska försöka att inte äta efter 19 på kvällen, ge bara flytande.Det borde vara skonsammare.

Gör ett försök:)

Vidare känner jag att livet kommit in i en ny fas, nya värderingar.
Nya friska tankar som ger energi och glädje.Samtidigt som ett utflöde hotar som jag inte känner att jag behöver i mitt liv.

En man har kommit in i mitt liv som genast tog en stor plats i min vardag.
I mitt hjärta och i mina tankar.
Som jag känner att jag är beredd att släppa in i min vardag.
Vi har så mycket lika tänk om livet, om gemenskap och värdet av att leva, så det känns direkt från start oerhört värdefullt.

Jag behöver inte ändra mig som människa utan vi har en hel del som redan ger en gemenskap i sig.
Vi är årsbarn.Har levt på samma ort o många, många år med varsina familjer.
Det finns ett igenkännande i så mycket att det känns som vi varit vänner väldigt länge.

Vi tänker lika och njuter oerhört av varandras närhet.
Samtalen är många, långa och skrattet bubblar ständigt i vår tillvaro.
Vi har en rolig, givande, njutfull tillvara.
Vi pusslar så gott det går med att kunna ses och i det finns det just nu en del gnissel.
Vi är begränsade i vår samvaro i hans hem då allt inte är klart med hans ex.

I detta sitter vi just nu och det tar en hel del energi, även fast jag väljer att begränsa utflödet för egen del.
Vill inte lägga mig i fast jag ser hur min käresta far illa.
Jag stöttar så gott jag klarar.
Försöker att inte ta åt mig av sådant som indirekt är riktat mot mig, som ny partner i hans egenvalda liv.

Det gör fruktansvärt ont att bli kallad vid kränkande benämningar, trots att personen i fråga, som det kommer ifrån, inte ens vet vem jag är.
Denne i sig mår väldigt dåligt i sin destruktiva situation.Jag försöker förstå dennes sits också.
Jag väljer att stå utanför, men det är inte så lätt.
Jag löser det på mitt sätt...placerar mig lite avvaktande, men ändå stödjande vid sidan av.
Jag finns men står inte i skottgluggen för den process som pågår.
Utsätter mig inte mer än jag själv vill och klarar helt enkelt.

Allt kommer att bli bra, lösa sig till det bästa.
Jag väljer att värna om det som känns bra och det är oerhört mycket.
Tids nog släpper proppen och vi kan leva som vi väljer, han och jag.

Jag mår så oerhört bra själv i mitt liv och det i sig ger en styrka i allt.
Ingen sänker mig!
Jag håller mig ifrån att börja "bära omkring på andras apor" dvs att jag tar inte på mig andras problem.

Den tiden är över, har gjort det i så himla många år och äntligen lärt mig hantera den biten, utan att behöva känna att jag sviker eller är en sämre människa för det.
Var och en får ta huvudansvaret för sitt liv, precis som jag själv gör.
I detta har jag absolut inget emot att stötta och hjälpa, men inte på bekostnad av att jag själv far illa.
Då är det stopp.

Nu i nattens timma känner jag återigen hur styrkan och energin inom mig växer, den fick sig en knäck igår.
Sömnen har givit vilan hjärnan och kroppen behöver och tänket är lättare igen.
Kände mig dämpad och trött igår eftermiddag och kväll.
Försatte mig själv i Standby läge några timmar helt enkelt och det gjorde susen.

Det levande ljuset jag tänt, brinner med en klar, stilla låga.
Titti katt spinner, halvsovande intill mig och thet i koppen smakar gott.
Känner mig lugn och trygg :)
Så skönt!

Ser med förväntan fram emot helgen då jag är ledig.
Vi har lite planer på att åka på något mysigt, gemensamt.Får se om det blir så.
Jag behöver iallafall leverera lite julsaker jag råkat få med mig efter flytten från mitt x i Örebro.
Skall köra dit dessa och samtidigt åka till min fars viloplats i Lindesberg.Lägga en vacker vinterkrans och tända ljus.

Det är länge sedan jag var där.
Känner då och då att jag vill just till den platsen, även fast far och jag finns tillsammans i mitt hjärta ständigt.
Tänder ljus gör jag lite överallt.I kyrkor, minneslundar, eller i mitt eget hem.
Far finns med mig ständigt....
Saknaden försvinner aldrig...men den har förvandlats till någonting varmt och behagligt från att tidigare i livet varit en fruktansvärd börda, eller kanske mera likt ett tomt hål inom mig.
Nu är det hålet fyllt av glada minnen och tankar, från händelser och ord som utbyttes mellan min älskade far och mig, min tryggget, mitt ankare i livet.
Ett ankare som så brutalt slets upp i barndomsår...då mitt liv flöt ut i ett kaos och en vilsenhet som inte ord bär...
Att mista den som står en närmast är svårt, väldigt svårt.Framförallt om man är ett barn.

Detta har präglat mitt liv så mycket i alla riktningar.Jag förstår min sökan efter trygghet, letan efter det rofyllda och harmoniska.
Flykten från det hotande, övergivande...jag förstår grunden idag.
Livets väg är så fyllt av olika valmöjligheter.
Själv har jag valt den givande, positiva livsstilen.
Den som ger glädje och värme, gemensakap, tillit och fullkomlig sanning.
Jag väljer livet :)

Längtar efter min kärestas varma kramar och mjuka röst.
Nu skall jag sova lite till innan Torsdagens arbete.

ANNONS

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11 12 13 14
15
16 17 18 19
20
21
22 23
24
25 26
27
28
29
30 31
<<< December 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se