Helgen tillsammans med min käresta i hans stuga gav mig så mycket tankar och känslor att bearbeta, så gårdagens arbetstimmar gick åt till att smälta alla intrycken.

Det blev så mycket på en gång.
En tillvaro där bara han och jag existerade, nära, och innerligt.
Det var fantastiska dygn vi fick tillsammans.Utan orosmoment eller störningar.
Jag mår så bra i själ och hjärta nu efteråt.

Under mina arbetstimmar igår, närmare bestämt 10 timmar, så sade jag inte mycket.
Hälsade självklart på mina kunder i vanlig ordning, men inget mera.
Jag ville inte släppa in någon innanför mitt skal.Ville vara för mig själv, inne i min bubbla av glädje och lycka.
Stämningen jag bar vara bara min....

Det var ungefär som att ha en go karamell i munnen som sakta, sakta smälte och gav ett välbehag inom mig som var härlig.Som fick mig att le där vid ratten, för mig själv.
Samtidigt en saknad och längtan efter mera.

Jag satt och tänkte på hur trygg jag känner mig med honom.
Som under bilfärden till stugan, vistelsen hela helgen,likaså hemfärden då vi åkte en annan väg för att kunna tända ljus på min fars grav.
Känslan att ha med honom till viloplatsen där min älskade far låg, människan som betytt mest i mitt liv, som rycktes bort så tidigt, i ett skede i mitt liv då jag som mest behövde honom.
Nu hade jag med mig mannen jag nyligen startat ett gemensamt liv med, till honom.
Jag presenterade honom, tyst i mitt hjärta, för min far.
Kände mig stolt och glad :)

Tänkte som jag alltid brukar när någon människa betyder mycket för mig, som när mina barn föddes....tänk om far fått träffa honom...
Samtidigt vet jag att far ständigt är med mig och redan har träffat min kärlek:) kanske är det rent av far som fört oss samman.

Vi for så vidare så jag kunde leverera en kartong med saker jag av misstag fått med mig då jag flyttade från mitt x hus.
Det kändes oerhört befriande att sätta punkt på det kapitlet i livet också.
Att även i den stunden ha med mig min kära, som stöd och trygghet :)
Min käresta är en stark människa...att finnas för mig i en sådan stund också.
Omvälvande!

Han växer i mina ögon som människa för var dag som går, när vi pratar, när vi ses och är ett.

Igår när vi samtalade via våra mobiler så kom jag till ännu en insikt, en klarhet som fick mig att gråta av tacksamhet.

Han var som Brandman med i somras och kämpade i en veckas tid vid den stora, hemska branden i Västmanland.
Slet och jobbade med sitt liv som insats.Timme efter timme, dag efter dag..
Det var lägen där det såg riktigt illa ut och hans tankar svepte vid om de skulle klara sig med livet i behåll.
Då elden fanns rasande och förintande runt ikring dem....spärrade deras väg till frihet...
Hur de fått slå sig ut igenom eldslågorna runt ikring sig...
Det hade kunnat gå på ett helt annorlunda sätt än det gjorde...

Nu gick det bra :) Det var bestämt att vi skulle träffas.
Jag tackar Gud för att han ännu inte fanns i mitt hjärta vid den tidpunkten då elden härjade...hade det varit på det viset så hade jag funnits där i hans närhet och stöttat, hjälpt till och funnits nära honom ständigt.

Nu fanns jag på avstånd, hemkommen från Öland, enkomt för att vara Standby bussförare för eventuella evakueringar.
Jag visste inget om att han fanns där, i eldhavet....min blivande kärlek, min nuvarande kärlek :)
Min glädje och trygghet i livet idag.

Min bubbla igår bar jag med mig, omslöt mig med den.Som en stor, varm härlig kram från min käresta....

Livet är ständigt så oförutsägbart, jag skulle ju inte träffa någon hade jag ju själv bestämt.
Försökte ju vara tillsammans med en man nyligen som visade sig vara en helt annan än den han utagav sig för att vara.
En illusion...

Det finns en visa som passar så bra i det som nu sker...orden i den speglar en sanning i mitt liv...
Jag lyssnar på den och känner in, ryser, blir tårögd, glädjefylld och lättad i en salig blandning.

Cajsa Stina Åkerströms ... Av längtan till dig

Det finns en himmel på jorden och jag lever i den:)
Så underbart!

Att träna till tävlingar och för att själv må bra är en morot i sig, vilket ger kraft och energi.
Träningen gör min kropp stark och hållbar.
Tack vare den klarar jag mitt arbete som bussförare bra.
Stillasittandet, vridningarna, monotona rörelserna vid biljettförsäljnig, samt de dåliga, ojämna vägarna vi åker på.
För att inte tala om alla farthinder vi måste utsätta våra ryggar för.

Härom dagen fick jag ännu en värdefull anledning att träna.
Jag ser fram emot att få använda träningströjan i vår då det blir varmare.
Jag stödjer Brandmännens Cancerfond via min käresta.
Tröja, mössa och ett märke inhandlades av honom som jag använder.
Känner att det är ett viktigt syfte för mig då min kärlek är Brandman.

Just Brandmän drabbas oftare än andra av cancer och det ska lyftas fram, tycker jag.
Drar mitt strå till stacken genom att synas i min träning.

Bär på min bussuniform märket Röda Slangen.
Vår policy är på företaget att vi inte får ha på oss annat än just uniformen, men nu väljer jag att vara lite rebellisk ett tag:) i ett bra syfte.

Jobbet får väl rycka mig hårt i örat.