Alla inlägg den 1 december 2014

Av Sirpa - 1 december 2014 07:37

Det är något som kan vara väldigt skrämmande och otryggt för de flesta.
Att våga släppa taget om det liv som man är van att leva, oavsett om man är lycklig i det eller inte.

Tryggheten finns i igenkännandet.
I att veta vem man lever med, hur vardagen ser ut, hur nästa steg ser ut och vart dagarna bär.

I detta finns ofta en bottenlöshet hos individen själv.Den egna identiteten saknas.
Denne kanske har varit förälder, partner eller hemmavarande barn väldigt länge och är van att leva i samma inrutade mönster, dag ut och dag in.

Livet i detta blir dennes trygghet, identitet.
Inte den egna individen som tar sig tiden an och gör något på eget initiativ.Har ett eget liv, så att säga, i gemenskapen med andra.
Denne någon lever för andra, igenom andra.

Självklart är en gemenskap av största vikt, men det får inte ta över allting.
De egna benen måste finnas där för att bära.En dag kanske inte den totala gemenskapen finns där längre.
Vad händer då?

Jo...denne individ tappar fotfästet fullständigt.
Individen har ingen egen tillvaro utan har hängt hela sitt liv på andra människor.
På sin partner, sina barn, kanske en förälder.

Tillvaron för denne blir då fullständig kaos....vad händer nu?
Vad skall jag göra hädanefter?
Det inrutade mönstret, den trygghet denne trott skulle vara förevigt finns inte längre.

Denne har inte förmågan att se framåt, bara bakåt på det saknade.
Det finns inget framåt för personen, för det som finns i framtiden är ovisst, outforskat och skrämmande, då den egna styrkan inte finns.
Förmågan att våga ta nästa steg saknas

Personen ifråga greppar efter halmstrån, kanske försöker tvinga tillbaka det gamla...kanske genom att böna, be, hota och såra med hårda ord.
Risken finns i ett sådant läge att denne tappar sin självkontroll fullständigt och går till ytterligheter.
Gör saker som denne inte vill egentligen, men att frustrationen över saknaden är så stor att den genomsyrar alltet.
Det finns ingen vett och reson i någonting längre.

Fantasin och hjärnspökena tar över och bygger en frustration och bitterhet som är väldigt stark.Den tillvaron blir en trygghet i sig, att leva under ständig anklagan, att andra gör fel och gör ont mot en själv.

Individen har hamnat i ett nytt mönster.En tillvaro som styrs av det egna dåliga måendet, skulden till detta dåliga mående läggs ständigt på andra.
Personen i fråga har inte den egna styrkan att se hur denne själv har en del i allt det som skett.
Denne gör sig själv till ett offer!

I det stadiet kan det vara väldigt svårt att bryta mönstret själv.Det behövs hjälp utifrån.Från någon som ser till helheten och kan få upp dennes ögon för den verklighet som i stunden råder.
Den gamla tryggheten finns inte mera och det gäller då att bygga en ny.
Men hur?

Detta är oerhört svårt att få en person i detta tillstånd att inse, att hjälp behövs.Att någonting är helt snett i tillvaron.

Det gamla kommer inte tillbaka.
Det hjälper inte att hota, kränka eller såra de människor som inte finns med i det gamla inrutade mönstret.
De har redan gått vidare.

Det är dags att släppa taget!
Låta det som sker ske och lägga kraft och energi på att läka själv och sedan ta sig vidare.
Bygga en egen inre styrka som bär.
Som finns där oavsett vad som händer i livet.
Den styrkan vacklar då och då, det kommer man inte ifrån...men den hjälper också att resa upp individen snabbare.
Den egna grunden behöver vara stabil för att man skall fungera med andra människor på ett sunt sätt.
Ingen skall hänga sitt liv totalt på någon annan, det blir alldeles för sårbart.
Var och en måste bära sig själv i grund och botten.

Vi människor är flockdjur och det märks i dessa stunder.
Den person som kommit ifrån sin flock står väldigt liten, otrygg och sårbar om denne inte har den inre styrkan.
Världen rämnar så lätt under en sådan persons egna fötter.
Denne bär inte sitt eget liv utan har hängt den på andra.

Livet måste gå vidare.
Ett steg i taget, sakta men säkert.
Det finns människor i vårt samhälle som arbetar med att hjälpa dessa vilsna, sårade individer tillrätta.
Det gäller bara att personen inser att den hjälpen är nödvändig.

Det gamla finns inte längre.

Livet går vidare och var och en av oss bestämmer själv hur vårt liv skall se ut, men till detta krävs en insikt, en inre styrka och vilja till att ha ett eget liv.
Lyckan står alltid redo bakom hörnet.
Energier går att bygga, skapa själv och få från andra...men....det gäller att våga släppa taget ...ta steget ur sin offerroll och öppna ögonen.

Världen ligger där och bara väntar :)
Väntar på att få ge och ta med full styrka.
Kärleken finns ständigt ikring oss, inom oss.Det gäller bara att låta hjärtat och själen öppna sig igen och ge, våga ta emot.
Våga lita på att livet bär:)

När den öppningen inom en blir gjord kommer livet att svara tillbaka med kärlek, tillit och fullkomlig tillvaro.
Byggd på en stabil grund av egenvärde och betydelsefullhet.

Hitta till detta kan vara knöligt för många men den tillvaron finns för alla.
Den står beredd och väntar på att bli skördad.

Livet är störtskönt om man bara vill leva:) Det egna skapade är tryggheten.Den inre friden och styrkan måste till för att tillvaron skall bli komplett.

De människor som finns ikring är en bonus, en stjärna på himlen som finns.
Älska och njut...ty du vet ingenting om morgondagen.
Du lever här och nu och du är chef över ditt eget liv, bara du bestämmer hur du skall må!

Våga släppa taget och gå vidare!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11 12 13 14
15
16 17 18 19
20
21
22 23
24
25 26
27
28
29
30 31
<<< December 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards