Torsdagsmorgonen bjöd på den härliga överraskningen, med att jag vaknade med så mycket lättare känsla i kropp och själ.

Hade inte ont, varken i huvudet eller hjärtat.
Var tvungen att ligga kvar en stund och bara intala mig själv att det var sant.
Det låg inget betongsugga över bröstkorgen.
Hjärnan var klarare och tankarna mera positiva.
Något spirade i själen... Ett hopp :)

Steg upp och tog mina tabletter.
Jag äter ju sedan drygt ett år tillbaka, blodtrycksmedicin.
Även omeprazol för min skiftmage, som den läkaren trodde var orsaken till den hosta jag då hade.
Har sällan ont i magen mera, så jag äter dem vidare.

Fixade kaffe. Gav Ville hans frukost givetvis.
Satte mig sedan i soffan och bara njöt av att känna mig bättre.
Sambon vaknade.
Jag gick ner i tvättstugan då jag bokat tvättid tidigt för att få det klart innan orken tröt.
Skönt få tvättat.
Gillar doften av nytvättat hemma.

Sambon åkte och tränade innan jobbet.
Jag fixade lite mat tills han kom åter från gympasset.

Försökte att njuta av känslan att inte vara helt slut. Samtidigt lägga band på mig så jag inte rusade iväg och gjorde en massa som inte orken räckt till, under de senaste veckorna.

Redan i höstas köpte jag hem ett fastepaket som jag nu börjat snegla på.
Vitaminfasta.
Med juicer och buljong, örtthe som ingredienser.

Min mathållning under sjuktiden har var under all kritik.
Jag har stoppat i mig det som jag orkat fixa och varit sugen på.
Självklart mest kolhydrater och framförallt socker, i form av kakor, godis och annat som varit kvar sen Julen. Pepparkakor är för mig så gudomligt gott under December.
Brieost en riktig last.
Allt har gått ner med lätthet i min trötta käft.

Fullt medveten om att det inte alls är bra för varken kropp eller själ med ett intag av detta slag.

Sedan i detta har jag ju knappt rört på mig, så musklerna jag hade på mina ben efter alla milen på Arlanda, har lagt sig i vila.
Fettdepåerna börjar sakta men säkert att fyllas på med allt överskott jag skyfflar in genom brödluckan under näsan.

Fnyyyys!!

Typiskt "tyckasyndommigsjälvbeteende"
Jag har ingen annan än mitt eget svaga sinne att skylla på. Tröst i stunden och hopp om att få energi, vilket blivit tvärtom istället.

Säkert har jag petat tillbaka hälften av det jag lyckades få bort under förvintern i depåerna.

Dags att agera igen för att komma ur det destruktiva beteendet.
Jag ångrar bara själv om jag låter det gå för långt.
Ingen gör jobbet åt mig, så det är bara att agera.

Där ser jag Vitaminfastan nu som en bra start.
Mjukt och försiktigt bara lägga bort gottiset, brödet och äta/dricka sånt som kroppen behöver, för att bygga upp mina krafter.

Kaffet behöver minskas, för det är något jag hämtat ork ur under sjuktiden.
En lösning som funkat några minuter.

Så idag tog jag första steget.

Vaknade även denna fredagsmorgon med lättare känsla i kropp och själ. Så skönt!
Sovit natten riktigt bra.

Kaffe har jag druckit denna morgon.
Kommer att äta yoghurt och Hälsomål till frukost.

Blir denna morgon med yoghurt med socker
tillsatt tyvärr, det enda vi har hemma.

Sedan örtte till mellis på förmiddagen.
Kanske tar en slurk kaffe för att inte kalla tillbaka huvudvärken.
Vill inte ha tillbaks den smärtan igen.
Hade ont igår kväll innan sovdags och det tog energi kan jag lova.

Fast jag hade haft några lite jobbiga telefonsamtal under eftermiddagen som gav mig oro i själen.
Huvudvärken kan ha kommit från det.
Livet pågår ju ändå, fast jag är sjukskriven och hemma.
Vissa saker måste ordnas fast orken är knapp.

Sedan får det bli en god och närande soppa ur frysen till lunch.

Örtte på eftermiddagen och tar nog buljong till middag.
Eller så får jag med hjälp av sambon åka och köpa nån mer soppa.
Har också recept på egna goda grönsakssoppor.

Drar försiktigt igång så för att sedan om ett par dagar gå över helt på bara vätska.

Gör ett försök så får vi se hur min kropp och ork svarar.
Kan ju inte vara till nackdel iallafall med att lägga bort överskottet av kolhydrater och socker.

Tröstetiden får nu vara över.
Dags att hjälpa kroppen på allvar att bygga energier. Känner nu att jag har viljan och orken till det.

Jag vill åter till livet.
Hör ju inte direkt till kategorin Soffpaddor.
Aktiviteter är min melodi.
Saknar allt det jag tycker om.
Umgänge med människor, jobbet, träning och framförallt mina barnbarn och deras kramar och bus.

Jag testar så får vi se :)
Kan ju inte försämra något inom mig iallafall. Hjärtdefekten kan ju inte påverkas annat än positivt av ett sunt leverne.

Håller er uppdaterade om hur det går och vilka effekterna blir

Kommer också att vila i mängd och parti.
Försöka att röra på mig så det känns att kroppen gör något.
Inte för mycket!
En bit i taget nu, sakta men säkert framåt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...

Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem. Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart. Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag ef...