Min sambo har det inte alltför lätt just nu, när jag är en orkeslös zombie härhemma.

Jag som i vanliga fall är glad och positiv.
Med framåttänk som spirar av hopp och energi.
Jag som brukar cykla eller gå till och från jobbet 9 km varje arbetsdag.
Fara omkring som ett jehu hemma och fixa med allt. Skratta och busa.

Hasar nu omkring härhemma, med slokade axlar och blek i nyllet.

Soffan och sängen är mina bästa vänner, för där kan jag vila och stänga ner vraket en stund.

Igår kväll hade jag det riktigt kämpigt.
Hjärtat dunkade på i kroppen på mig så det gav andnöd.
Visste inte hur jag skulle vara... Ligga, sitta, gå eller skrika. Kände hur tårarna trängde fram i ögonen då det gjorde ont i bröstkorgen.
Så jäkla obehagligt!!

Börjar liksom hamna i en rädsla över att inte kunna hålla mig upprätt snart.

Tog en kort promenad till soprummet.
Nedför trapporna och ut på gården bara och sedan hem igen.
Sakta gick det, men ändå flåsade jag lungorna ur mig hemma i hallen.

Blir galen av att inte kunna röra på mig mer än korta sträckor och då endast på slätt golv eller mark.
Får inte vara nå motstånd.

Det var soligt igår och jag vevade ner markisen på balkongen.
Solen var så stark in i vardagsrummet.
Orkade veva lite i taget bara, sen vila då armarnas kraft försvann och det smärtade i bröstet.
Vad är det som händer i min kropp?!!

Ska bli så bra att på Tisdag få komma till Hjärtmottagningen.
Jag hoppas det inte blir en stressig händelse.
Känner att jag måste få prata med en läkare som lyssnar verkligen, hur jag känner det i kroppen.
Som tar det på allvar och inte bara sjukskriver, utan tar reda på felet och åtgärdar.

Om detta kommer från klaffglappet så vet jag ju att sjukvården har det tufft.
Då blir det säkert kö, för jag är nog lågprioritet för samhället.
Snart 60 årig kvinna skit väl detsamma om jag försvinner från systemet.

Samtidigt borde jag få vård då jag ändå är en skatteinkomst för staten.
Jag har ju fast anställning och tillför landet någonting.

Såhär vill jag inte gå!!!
Jag har många år kvar att leverera i arbetslivet.
Mina barn och barnbarn behöver mig och jag vill bli en pigg gammal kärring.

Min sambo och jag har bara börjat vårt gemensamma liv och har så mycket vi vill göra, uppleva och bygga upp tillsammans.

Byt klaffen så är jag på banan igen.
Jag kan inte leva fullvärdigt som det är nu.
Dessutom klarar jag inte att komma i form igen, utan en mindre renovering.

Märks det att jag är arg, ledsen, frustrerad och jävligt orolig.
Har ju ingen aning om hur jag blir hanterad på Tisdag.

Det går ju ut sådana varningar från sjukvården att inte söka vård om det inte är absolut nödvändigt.
Alltså är det verkligen kris, resurser finns inte. Finns det ens till mitt läckande hjärta???

Det väcker en stor oro inom mig.
Samtidigt som mitt självförtroende är i botten och jag känner knappt något egenvärde längre.

Att gå hemma och hasa som jag gör, när jag vill vara ute och träna, busa med barnbarnen, jobba för fullt i något jag känner tillför min själ energi och kraft.

Gör jag försök att resa upp ryggen och le, frammana glädje och styrka så är jag helt slut efter en kort stund.

Så min sambo har inte lätt.
Se sin glada, spralliga och energisprudlande kvinna gå ner sig helt både fysiskt och psykiskt pga att kroppen inte orkar, då inte pumpen fungerar som den ska.

Snälla sjukvård som har kunskapen, verktygen och möjligheten.

Hjälp mig!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...

Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem. Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart. Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag ef...