Denna morgon började vid 6.30 tiden.
Vaknade efter en lång natt i fullständigt medvetslös sömn.

Fattar inte hur mycket jag kan sova.
Igår tog jag två tupplurar på vardera 1/2- 1 timme och ändå sov jag tungt hela natten.
Över 9 timmar
Alltså 11 timmar på ett dygn och ändå är jag inte fysiskt aktiv i mer än det som jag uträttar hemma.
Ett besök på kyrkogården igår var det enda utomhus.

Gick upp imorse och gav Ville katt mat.
Tog på kaffe och mina tabletter.
Kände mig knepig i bröstet.
Blev andfådd för ingenting och hostade.

Hade bestämt redan igår att jag skulle färga utväxten i håret. Så efter kaffet tog jag itu med det.
Det var jobbigt att hålla armarna uppe så långa stunder.
Fick lov att ta ner dem och vila emellan, sedan fortsätta.

Jag blir arg och frustrerad över att vara så kraftlös. Färga håret är väl ingen match i vanliga fall.
När det var klart satte jag mig andfådd, med visslande öron i soffan och pustade.
Det högg i bröstet... Säkert inbillning.

Sambon gick upp och vi åt frukost.
Ingen av oss direkt hungriga.
Han fick ett jobbigt samtal om föräldrarnas situation och måste straxt ge sig av till Köping för att ordna med detta.
Mamman ligger återigen på sjukhus.
Förra veckan var det pappan
Allas vår fixarfrasse rycker ut som vanligt!!
Han ska räcka till åt alla håll och kanter.
Även när han själv inte mår bra. Det tar ingen hänsyn till.
Så han haltade iväg med sin trasiga rygg, ut till bilen och iväg.

Jag duschade av mig färgen och återigen samma sak.
Orken i armarna tog slut och jag flåsade som ett ånglok i duschen.
Blir gråtfärdig av denna situation....
Satt sedan och hostade lungorna blå när allt var klart och jag satt med håret i en handduk.

Vägrar gå omkring med grå hårbotten och se det varje gång jag passerar en spegel.
Jag vill inte vara en grå zombie!
Så nu är det fixat, även fast det tog mina krafter.

Plockade i köket efter att ha vilat en stund.
Hostan avtog men jag var andfådd.
Det ville inte ge sig...

Skalade potatis, morötter och andra rotfrukter. Gjorde en soppa till att äta sedan på lunchen. Blir halvt galen av att gå passiv härhemma också.

Oron för morgondagen gnager i mig.
Jag behöver ta bussen till sjukhuset då sambon jobbar.
Han väljer att jobba fast ryggen inte är bra på långa vägar.
Kommer ha stödbältet på sig för att klara det.

Vi känner en press på oss då båda är hemma och sjukskrivna.
Förlorar så grymt mycket på det och dessutom har vi ingen aning om när jag kommer få några pengar alls, då det ligger på Försäkringskassan.

Fan! Bara en massa oro ikring oss just nu.

Vi funderar på att emigrera och bosätta oss ut i skogen.
Leva på tallbarr och kottar.
Stänga ute allt som ständigt trycker på....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...

Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem. Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart. Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag ef...