Denna natt har varit orolig och i stort sett sömnlös.
Ville katt har sovit tätt intill mig och riktigt tryckt sin lilla varma kropp så nära det bara gått.
Det är hans sätt att lugna, trösta och ge energi.

I helgen gjorde han på samma vis med sambon, som hade så ont i sin kraschade rygg. Ständigt nära, värmande, lugnande och manande till vila.

För min del beror oron på dagens kommande besök på sjukhuset.
Är så himla rädd över att inte tas på allvar.
Att jag bara hamnar i sjukskrivningens klor och ingen åtgärd i sikte.
Jag är ju kvinna och snart 60, så det är ju lågprioritet.
Har ju hört det från andra att vårt värde inte är så stort. Kvinnors hjärtproblem tas inte på allvar.

Såg ju när jag var på provtagningen förra veckan att det bara var män på Hjärtmottagningen. Jag var enda kvinnan.

Hörde från en kollega igår som ringde oss och hörde hur vi mådde, att det är kaotiskt på jobbet. Ingen ordning på någonting och turer ställs in.
Mängder med externa bolag kör åt oss.
Vart är våra egna anställda?
Är det fler än jag som står på öronen tro??

Jag är livrädd att hamna i en sådan stressig röra med den ork jag har idag.
Bara tanken ger mig hjärtklappning. Det vore ett effektivt sätt att ta död på mig iallafall.

Gick upp en stund med sambon som gjorde sig klar för dagens arbete.
Han skulle börja 4.27, min älskade, som är kvällsmänniska och hatar tidiga mornar.
Nuförtiden är det 75% morgontjänster då företaget valt att ha kvällstjänster utanför schema så de lättare får andra att köra dem.

Ett effektivt sätt att skrämma bort fastanställda.

Ja... Oron är stor för framtiden i det jobbet.
Ingenting känns tryggt och stabilt.
Jobb finns överallt och vi ser oss om efter annat.
Båda är vi i den åldern att vi känner hur trygghet är viktigt för oss.
Stress och oro gör människan sjuk bara.

Idag får jag förhoppningsvis veta vad som felar i min kropp.
Om det är klaffen som ställer till med allt elände för mig, eller om jag bara är inbillningssjuk.

Ska försöka sova lite iallafall så jag orkar ta mig med buss till sjukhuset.
Jag får en kvinna som läkare och det känns på något sätt lite tryggare.
Vet inte riktigt varför, men så känner jag.

Söker efter positiva strån att greppa.

En månad har jag snart varit sjukskriven.
En hel månad som min ork varit på minus och kroppen skriker efter hjälp.
Vilan räcker inte, något mera måste göras.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...