Jag somnade väldigt tidigt igår kväll efter en omvälvande dag som tog alla mina krafter till slut.
De sista timmarna låg jag i min säng och kände hur kroppen kämpade emot det som plågade den.Krafterna togs av allergireaktionen som krävde en hel del.

Att jag skulle behöva bli så sänkt av en till synes oskyldig förkylning, gå så länge med den innan jag tog till mig rådet att vila.
Det behövdes en läkares ord för att jag skulle lyssna.

Ligger här nu på morgonen och är besviken på mig själv för att jag är så förbaskat envis.
Det slår tillbaka i lägen som denna.
Nu hjälper det ju inte att vara sur på mig själv, men jag kan iallafall lägga detta på minnet nästa gång det sker.
För det är klart att det kommer ske i framtiden.Inte många klarar sig från förkylningar.

Nästa gång skall jag genast lyssna på kroppen och även söka hjälp.
Inte göra som denna gång, lyssna på klagosången från andra människor som fått nobben av sjukvården.
Jag får lägga min envishet där istället, att kräva den vård jag har rätt till.
Finns det inget att göra så får det bli vila tidigare, inte tjurskalligt trampa på i veckor så kroppen går ner sig totalt.

Jag var klok nog att lägga ner träningen direkt iallafall då jag började känna mig krasslig.
Känner ju min kropp såpass ändock.

Självklart tänker jag inte bli hemma för minsta lilla krämpa, det är inte så jag menar.Utan det måste ju finnas ett mellanting mot det jag gjorde nu.
Körde kroppen i botten helt.
Det är en himla tur att jag har god hälsa i övrigt och mycket bra fysik.
Den kommer jag att värna om än mera nu.

Ekonomin får sig en snyting nu men vad gör det egentligen.
Jag får ta igen det på något vis, det löser sig alltid.
Jag känner en stor tacksamhet till det system vi lever i, att efter en karensdag ändå få så pass mycket att leva av.
Det är inte många länder i världen som har det så bra.
Vi har även ett skydd om sjuktiden blir långvarig.

Vaknade inatt av hostan och satt då i sängen med min thekopp, innehållande honung och färsk ingefära.
Bloggade om gårdagen.Kändes bra att tänka igenom den och komma till insikten jag nu har fått, att vara mera rädd om mig själv.

Det finns ju bara en av mig och denna mig behöver omsorg av mig just nu :)

Ljuset inom mig har börjat glimma lite försiktigt igen, det var nästan släckt en kort stund då jag kände att krafterna rann iväg, som vattnet ner i avloppet i duschen.
Känslan var lite otäck...
Jag som är van att vara stark, glad och uthållig.
Den envisa finnkäringen.
Då i den stunden var jag en liten gnytt som inte visste råd, hur jag skulle bära mig åt för att häva kraftutflödet.

Det brukar ju vara jag som stöttar och bär andra som har det jobbigt.
Nu var det jag som behövde det stödet själv.

En sak till reflekterade jag över också som var av betydelse.
Facebook....
Att sitta på Facebook och dela med mig av det som var jobbigt, läsa om andras erfarenheter, goda råd och kramar fyllda med energi jag behövde, det kändes jättebra :)

Facebook är superbra när den används på rätt sätt.
För mig blev det stödjande, lyftande och jag kände mig inte ensam.
Nu hade jag inte behövt vara ensam hemma, men det kändes skönt på något vis.
Att bara vara själv, jag har ju ständigt så mycket människor omkring mig i arbetet.

Nu är morgonkaffet urdrucket och jag känner mig lite starkare än igår.
Har hostat ur mig det som väckte mig.
Det kommer hela tiden upp något ur luftvägarna och det sa ju doktorn att det var jättebra.
Min kropp läker, återhämtar sig nu när jag inte utsätter den för annat kraftutflöde.Den kan lugnt lägga allt krut på reparation av det som bacillerna raserat.

Nästan så jag ser framför mig små snubbar som kutar omkring med skottkärror fyllda av murbruk.
De slevar bort slem och otäckheter och slänger bort, trycker på "hostaknappen" och jag hjälper till med att hosta upp avfallet :)
Sedan täpper de till hålen som blivit efter bacillernas framfart med färskt murbruk, nästa målar på med ny fräsch färg.Sedan rusar de vidare till nästa ställe.


Hmmm...jag kanske skulle undersöka min hjärna lite....det har nog lyckats ta sig in lite baciller där med :)

Positivt att humorn är i behåll.
Nu ska jag ta mig en varm dusch.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...