Det kommande året.

Det år som snart är slut ... 2014 har verkligen varit innehållsrikt på många sätt och vis.

Kan tyckas underligt att jag sitter på natten, dagen innan Julafton och tänker på det kommande året.
Detta beror helt enkelt på att jag sakta men säkert håller på att avsluta det gamla året, känner in allt som skett.Sorterar, smakar av och lämnar bakom mig.

Natten är tyst och stilla, sånär som på nån bil som leker ute på Drottninggatan, utanför mitt fönster.Det är halt ute och det inbjuder nog till lek och skoj bland de unga bilburna.
Det är ju så livet är menat, att man skall ha skoj...så mycket det bara går.

Att varje morgon få vakna till ett hjärta som smågnolar av glädje, rofyllt och lyckligt.
Känna att det är skoj att kliva ur sängen och känna hopp och spänning inför den nya dagen....det är lycka, för mig iallafall.

Så var inte början på detta år för mig.
Jo kanske den första månaden, innan kraven blev för stora, min glädje förtogs.
När jag sedan kom till insikten att livet med mannen jag då levde med inte var menad för mig, så tog allt en rasande vändning.

Jag ville ha ett värde som den människa jag själv är, inte leva i skuggan av andra.Inte vara en människa som ständigt fick höra hur mycket fel jag begick.
Inte bara finnas som en nödvändig individ för att den andres livspussel skulle gå ihop.
Jag passade ju inte in i det pusslet ändå, med alla mina fel och brister.
Eller som jag själv kände ibland....ett misstag i hans liv.
Vi fungerade i mångt och mycket, men inte i det viktigaste, kommunikationen.
Där brast allt!
Vi kunde inte tala med varandra över huvud taget och då kan man inte leva under samma tak.

Så jag valde, med hjälp av mina döttrar att lämna honom för gott, efter många år av försök och destruktivt leverne i hans närhet.
Det kan tyckas kargt att skriva så hårda ord, men idag är jag i den insikten att livet med honom var bara ett val som gjorde mig själv illa.
Vi passade inte ihop alls.

Skönt att komma så långt i tanken :)

När jag kommit så långt innebär det ju att jag kan släppa in en ny kärlek i mitt liv, med nya visioner om en framtid som bär.

Det val som jag gjorde för över ett år sedan, att börja köra buss på Köpingsdepån, var ett lyft för mig.
Jag klarade av att bryta mig loss från det gamla, invanda.
Lämna allt som sög mig kraft, utan att tillföra något.
Arbetsbördan i Västerås, storstadshetsen och invanda mönstar i allt i livet.

Det var ett stort steg för mig som står mitt i livet.
Ett steg som jag är både stolt och lycklig över att jag tagit :)

Det jag ville ha med mig, har jag.
Samt en massa nytt och fantastiskt.
Alla mina nya vänner, nya vägar att rulla fram på, nya möten med människor.
Min nya församling här i Kungsör.
Mitt lilla boende i ettan som blev mitt val av bostadsort.

Jag har ju ingen som helst koppling till Kungsör utan valet kom sig av att stället är så vackert, med fina miljöer och närheten till allt jag behöver.
Mina barn, arbetet och träningsmöjligheter.

Jag trivs med mitt liv.
Känner att jag ror båten själv, det är ingen annan som är här och bestämmer vad jag skall göra, hur jag skall tala eller föra mig.
Ingen som söker och ställer diagnoser på mig för att kunna sätta mig på plats, in i ett bestämt fack av person.
Jag behöver inte sådant i mitt liv.Jag är den jag är och det finns inget ont i det.
Jag är stolt över att vara den jag är!

I dagsläget är jag ännu stoltare då jag fått in en man i mitt liv som verkligen älskar mig för den jag är.
Som valt mig för att han är stolt över att vara vid min sida.
Stolt och glad över att få vara min utvalde.

Jag är så lycklig över att våra vägar möttes...om än lite kringelkrokigt :) med ett annat möte först som visade sig vara helt fel.
Så är ju livet, krokigt och vingligt
Vägarna är många och ibland tar man fel vid korsningarna.

Nu har jag valt rätt väg känns det som.Vi har varit ett par bara en månad men det känns som mycket längre.
Mycket har vi till skänks i vårt oerhört lika tänk, om det mesta.
Vi är ändå inte lika som människor...det skall man inte vara.
Det är ju ingen spegelbild man söker utan en människa som gör det egna livet helt, komplett.
Man tillför varandra någonting ständigt.
Det gör vi :)

Det liv vi idag lever är inte enkelt.
Vi strävar framåt, hand i hand.
Jobbar på det motstånd som finns i vår närhet.
Det gamla i hans liv har ännu inte släppt taget, utan biter sig envetet fast och suger energi.
Vi håller ihop även fast det tär.
I detta byggs vår gemensamma styrka också och det bådar gott för framtiden.
Vår kärlek växer i detta.
Vi växer sakta men säkert samman och jag skulle tro att en sådan start ger en grund i vårt liv som kommer stå stadig, förankrad och trygg.

Båda behöver vi trygghet.
Det hittar vi i varandra, med varandra.

Där står jag idag, i slutet på detta året 2014.Inne i något nytt och spännande, givande och glädjande.
Mitt liv känns fint och jag är lycklig.

Lycklig tillsammans med min härliga familj, min älskade, arbetet med allt vad det innebär och min hälsa på topp.
Kan livet vara skönare så säg :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...

Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem. Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart. Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag ef...