Som igår eftermiddag då jag hade välkomnat ombord mina gäster, på Terminal 5 på Arlanda.

Bussen vägrade starta!

Det var bara att kolla allt som kunde fela.Ingen växel i, alkolåset låg körklart....stänga ner allt som drog ström, även huvudströmmen...
På med den igen efter en stund...
Nää, den ville inte.

På displayen dök det upp ett felmeddelande

Gick igenom luckorna på bussen.
Öppnade och stängde, för inget var öppet.
Nytt försök med huvudströmmen.
På motorluckan igen...nej, inget hjälpte.Felmeddelandet tändes på nytt.

Ringde så min vän och kollega K som jag visste jobbade också.
Han gav lite mera tips och råd.
Inget hjälpte.

I det läget fick jag lov att meddela gästerna vårt dilemma.
Genast gick en kvinna i taket och började högt klaga över att hon inte kommer hem....att hon minsann var trött och att folk väntade för att hämta.
Jag förklarade och beklagade och berättade vad jag skulle göra.

Ringde Trafikledningen i Göteborg.
Hamnade givetvis i kö där och fick vänta några minuter på svar.
Gästerna krävde svar en efter en om när vi skulle komma iväg.

Jag hade ju inget svar att ge, bara berätta att jag väntade på att Göteborg, vår trafikledning kunde svara.
Under tiden gjorde jag upprepade försök att starta.Sprang runt bussen och testade allt.

Av trafikledningen fick jag bara svaret att de inte kan våran bussmodell och att de skulle kontakta Scaniajouren som skulle ringa mig.

Jag frågade denne vad jag skulle göra med gästerna...fick svaret att de fick vänta.
Inga taxin skickades i detta läge.

Det var långa minuter kan jag lova.
Jag ringde kollegan igen då trafikledningen tyckte att jag kunde ta hans buss.
Skjuta problemet framför.
Han var ännu en bra bit bort och det skulle inte påskynda min färd, bara krångla till allt än mera.
Bara förstöra även för honom, så vi valde bort den lösningen.

Gästerna var på mig hela tiden och skällde och nya tillkom utifrån med frågor.En krävde att jag skulle kolla när Uppsalabussen går....Gahh!!

Jag förklarade och berättade och försökte samtidigt hitta problemet.

Scaniajouren ringde och jag fick lov att stänga in mig i bussen,för att höra vad han sa då folk utanför ringde högljudda samtal och överöste mig med frågor jag inte hade något svar på.
Jag felsökte med jourens hjälp och kollegan rullade straxt in med sin buss...
Folk flög på honom och krävde svar från honom och han var lugn och bara bad dem gå åt sidan så vi fick jobba ifred och lösa problemet.

Gästerna hade lämnat min buss och tagit ut bagaget.
Klagade högt på dålig service och att vi var värdelösa.
I denna tumult försökte jouren hjälpa mig och kollegan gjorde sina försök med den kunskap han ägde.
Mycket mer än min.
Beundrade honom så för hans lugn!

Jourkillen tyckte synd om mig för han hörde hur folk gav på mig..

Efter goda instruktioner så lyckades jag till sist starta bussen bak.

Med bestämd och hög röst gav jag gästerna instruktionen att lasta in bagage och gå in i bussen och det snabbt.
De flesta agerade direkt och gjorde som jag sade, andra fortsatte klaga.

Då kom en ilsken man fram och sa att jag måste vänta på hans fru som gått in på Terminalen för att köpa kaffe..
Jösses!!

Där gick 2 extra minuter att vänta på kvinnan som lugnt kom gående, utan brådska.Hon var den som skällt värst tidigare..
Alla i bussen väntade...
Min kollega lugnade mig och sa att det var bra jobbat av mig.
Jag behöll fattningen, lugnet och humöret trots att jag var i fruktansvärd stress.

Rullade till de andra terminalerna och tog upp gäster som var glad att jag kom.
De som hackat på mig som värst när jag inte fick igång bussen var gäster som skulle med min kollegas tur...de skulle alltså inte ens med mig utan bara skällde fast deras avgångstid inte ens var dags.

Det uppdagades när jag skulle åka och bad dem gå in i bussen.Då var det tydligen ingen brådska.
Inte att någon av dem bad ens om ursäkt...

Himmel och pannkaka så människor beter sig när de får chansen.
Säkert 15 personer som försökte lasta över sina problem på mig där jag gjorde allt i min makt för att få fart på mitt fordon.

Tog ett gott samtal med de gäster jag hade i bussen, över mikrofonen.
Vi redde ut diverse problem och lugnet lade sig.
Bussen rullade på men krånglade med värmen hela vägen.
Ena stunden jättevarmt för att i nästa stund blåsa iskallt.

Nåt var helt ur lag i min stackars buss.
Kom 25 minuter sen till Västerås och fick några klappar på axeln för bra genomfört arbete.
Andra gäster blängde argt på mig och gick till väntande anhöriga.
En hade lyckats boka om sin tåganslutning och tackade mig för väl genomfört arbete.

Jag förstår inte riktigt hur man kan boka anslutningar så nära som 10 minuter??
Vad som helst kan ju hända...
Det är ju ändå 11 mil från Arlanda till Västerås.

Jag kunde varva ner ordentligt med mina nya gäster från Västerås som var ute i god tid.
De förstod varför jag var sen men det konstiga var att när en av gästerna ringde och frågade vad som hänt då inte bussen kom...så hade inte Göteborg en aning om det.

Ändå var jag i kontakt med dem 3 gånger och förklarade läget.
Likaså att jag hade spetsvändning i Västerås och hur sen jag var.
Jag förstår inte riktigt hur Göteborg jobbar??
Var tog min information vägen??

Kvällen rullade på och jag fick starta bussen bak hela tiden.
Värmen krånglade och jag frös men bussen gick och det var ju bra.
Ingen inställd tur pga mig iallafall.

Var helt slut på natten när jag åkte hem efter städ, tvätt, tank och toatömning.

Fick möjligheten att ventilera med min fina kollega om jag gjort något fel.
Kände mig så utsatt och maktlös när jag inget mer rådde på att göra med bussen.
Jag är ju ingen bussmekaniker.

Bara en bussförare som gör mitt yttersta för att göra alla till lags.
Idag räckte det inte!!
Det känns inte bra.

Ordnade med trafikledningen inatt så inte någon kollega skulle få min buss på morgonen, med de problem som den hade.

Mår inge vidare idag kan jag lova!!
Tillplattad och utskälld...fast jag gjort mitt yttersta.
Tur jag är ledig i två dagar nu.

Vill inte se en buss...