Denna text måste jag bara få med.
Den säger allt tycker jag...

När man låter det negativa ta över och inte tillåter sig att ta in ljus och glädje in i sitt liv.
Då blir det tungt!

Jag ser det hos en hel del människor omkring mig.
Likaså att dessa personer skyller sin negativitet på andra.

Valet är ändå ens eget!!

Gick och lade mig igår kväll väldigt tidigt då jag var jättetrött efter tidig arbetsdag och tufft träningspass på det.

Vaknade straxt innan midnatt att ett sms som plingade till i mobilen.
Sedan var det kört!
Kunde inte somna om.

Hade väckningen på 1.45 då jag skall börja jobba 2.45

Träningspasset idag blev nästan för mycket igår.
Gillar ju att träna på mornarna helst, då jag känner mig pigg och allert.

Igår började jag jobba 4.30 så det fanns inget annat att välja på än att träna efter jobbet.
Så vid 13.30 tiden åkte kläderna på och jag hade som mål att jogga/gå under några kilometer.

Nu verkar det som att jag har fått nån spärr i mig som bestämmer att om jag inte löptränar, utan bara går/joggar så måste kroppen få minst en mil.
Så var det även idag.
Allt under milen är ingen träning.

Dagens 10 km blev riktigt jobbiga.
Benen ville inte driva alls de första kilometrarna, så jag fick ta till all viljestyrka för att få dem att vakna till.

Till sist hajade de vad jag ville och det gick riktigt bra.
Körde peppning av mig själv, genom att lägga upp korta delmål i löpningen och joggen.
Tex lyktstolpar...en i taget avverkade jag tills andningen satte stopp.

Gick tills pulsen kommit ner och upprepade samma sak igen.
Om och om igen under 7 km.
Backe blev det också i spåret i skogen.

Kom så hem med spända lår, vad och rumpmuskler och det kändes toppen.
Nu händer det grejer i kroppen.
Den svarar på det sätt jag vill.

Måste igång med riktig löpträning snarast då jag skall träna med TSM Running i Stockholm.
Då kan jag inte mesa fram...

Såg till att komma i en varm dusch innan jag blev kall och stretchade ut det som var spänt.

Straxt mat på det.
Hade inte ätit ordentlig mat på hela dagen så det var nödvändigt.

Smorde in benen med liniment som både kyler och värmer i den ordningen.
Musklerna lugnade ner sig tills jag skulle sova.

Släckte lampan vid 19.30 tiden och somnade bums.
Riktigt djup sömn då jag inte ens stördes av att familjen var vaken och grejade med sitt.

Men väcktes så av sms....

Försökte somna om men det var lönlöst.Svarade på sms:et och gick sedan upp och fixade mig kaffe och smörgås.
Benen kändes lite stela, annars helt ok.

Halvligger här i sängen nu.
Klockan är 1.10 och det är snart dags att gå upp.
Familjen sover och Titti katt ligger ihoprullad intill mig.
Hon tycker inte om att jag går upp mitt i natten för att jobba.

Kommer att lösa av min vän och kollega V som skall hem och sova hos sina katter:)
Hon har kört sedan 15.30 igår eftermiddag.
Kommer med bussen från Örebro till Västerås.Där tar vi på nya gäster och sedan kör jag dem till Arlanda.
Turen avgår 3.15 från Västerås.

Jag kommer att jobba till 11.30 idag så det blir en bra dag.
En normallång dag, så att säga:)
Våra arbetspass kan ju vara så grymt långa så jag njuter när arbetsdagen stannar vid 8-9 timmar.

Imorgon har jag en dag som är 13 timmar istället så det är bara att njuta medans det är vettig tid.

Hoppas verkligen att det nya schemat är mera humant.
Att tillbringa 13-15 timmar på arbetet är inte sunt.
Resten av livet faller i bitar då tiden inte räcker till annat än arbete och kort vila på det.

Dygnet har ju bara 24 timmar.

Straxt är det dags att kliva i uniformen.
Hoppas att det inte är is på bilrutan.
Den tiden ligger ju framför, med snö, is och halka.
Bitande kyla och jobbiga körningar.
Lite av tjusningen i jobbet som bussförare.Alla årstidernas växlingar.
Njutningen när väglaget är fint och allt flyter på.