Har nu varit ut på en båtresa med ett jättegäng på 700 andra kvinnor.

Redan i hamnen innan ombordstigning reagerade jag över den stress som rådde.
Det suckades och stönades över väntetiden på terminalen, i köerna.
Ändå visste alla vilken tid ombordstigningen var då vi fick den informationen vid incheckning.

Sedan tjurrusningen ombord, där tanterna nästan sprang ner varandra då det var så bråttom in på båten.

Där måste jag medge att arrangören medverkade till den stressen då de gav informationen om att ta sig till hytten och snabbt till middagsbuffen.
Att tiden var knapp.

Jag själv tog det lugnt.
Lyckades undvika att bli trampad på och hittade min hytt i lugn och ro.
Valde att ta trapporna istället för att köa vid hissarna.
Gillar inte hissar över huvud taget.
Väljer alltid trappor om det finns

Bytte om till finare kläder och skor.
Letade reda på den del av båten där min grupp skulle äta.
Lugnt och samlat.
Det for omkring tanter överallt och jagade hytter....varandra och sedan middagsbuffeställe
Ingen logik i sökandet utan de for omkring som yra höns, medans båtpersonalen försökte, lugnt och vänligt att hjälpa.
De tog sig inte tiden att lyssna...

Sedan var det dags för köerna till buffe'n:)
Jösses!
Det letades bord, märktes upp platser.Hoppades omkring i köerna.
Den vilda jakten på vinet var i full gång!
Det var ju gratis:)
Här skulle drickas, lyste det ur en dels ögon.
Fort in med första glaset, redan vid påfyllningen dracks de första klunkarna.

Det som blev så påtagligt vartefter vinglasen tömdes var att ljudnivån i lokalen ökade till, på gränsen till smärtsam nivå.
Paret som jag satt och samtalade med vid bordet, var det svårt att höra vad de sade, så vi tystnade och åt istället.

Knappt någon hänsyn togs vid buffeborden.
Irriterade blickar i köerna när danerna som fått det extra lilla vinet i sig, trängde sig fram där de ville åt mat.

Pjuh!
Jag köade, åt min mat och avlägsnade mig snarast därifrån, efter dessert och kaffe.
Det var en lättnad att komma in i hytten en stund, till stillhet och bara ljudet från båten.

Lite senare var det samma stök och rusning till salongen där välkomnandet skulle hållas.
Väldigt klagande då damerna inte fick sitta där de ville.
Glasen fyllda med vin återigen och det fylldes på vartefter.

Ljudnivån skyhög innan allt körde igång.Gälla, höga, skärande skratt som helt tydligt påverkats av vinet:)
Väldigt intressant att studera detta, helt nykter.
Vad som händer med propra, välklädda damer som får vin i sig.
En helt annan människa visar sig.

Nu satt ju inte alla och drack i ett tempo som gav rus, somliga smuttade bara.
De satt också och såg sig förundrat omkring i oväsendet.

Dagen efter vid frukosten var det samma kaos.
Jag passerade bara för att få se just detta fenomen.Själv åt jag mitt tidigt när alla ännu sov.
Likaså när det var dags att samlas inför föreläsningarna.
Jakten på bra platser.Det trampades och knuffades.
Grinigheten när de inte var nöjda med det som blev.

Värsta stunden blev när alla skulle av båten.
Jag hade damer bakom mig som tryckte på så jag trodde de skulle krypa ner i min handväska:)
Jösses!
Alla skulle ju av....

Jag tycker så synd om dessa människor som håller på sådär.Deras tillvaro måste ju vara jättejobbig och fruktansvärt energikrävande.
Att leva under sådana krav och sådan brådska med allt.Ett enda kringjagande!
Till vilken nytta?!

Jag tog det lugnt överallt.
Hann med precis allt och njöt av det längs färd:)
Det är väl så en resa skall genomföras.

Vad får dessa människor för känsla med hem?
De lär knappast ha med sig något som givit energi och glädje.

Möjligtvis gratisvinet:)

För mig var detta sista resan i det temat.
Aldrig mera att jag utsätter mig för sådan stress!!

Sitter nu i kafeterian och tar mig en kopp kaffe samt en jordgubbscheesecake.
Jättegott:)

Dagen har ramlat på i rasande tempo och jag har medvetet gått ifrån då och då bara för att ge hjärnan en chans att smälta allt.

Började redan vid 9.10 med att lyssna på Fredrik Backman.
Med boken En man som heter Ove.
Jag har hört talas om den men inte läst.
För mig en mindre intressant intervju av honom som Amelia höll i.

Säkert är han jätteduktig och boken bra då det nickades och skrattades runt om i Starlight där vi satt.
Ca 350 kvinnor och några män.

Efter detta kom så Birgitta Rasmusson som jag känner igen från tv och som givit ut böcker som.
7 sorters kakor och den Rutiga kokboken.
Det var inget som jag hade större lust att fördjupa mig i, så jag gick iväg och handlade i Taxfree, ännu mera godis:)

Gick upp till hytten med det och lade mig raklång i sängen en stund.

Var ut på deck och tog bilder över det vackra havet och fina vädret.

Gick tillbaks till Starlight lagom till att få en kopp kaffe innan nästa föreläsning.
Yvonne Lin, som är Amelias PT.
Hon berättade om träningsformer sedan 70 talet och vi fick vara delaktiga, genom att stå upp och sprattla med i allt vad det nu var.
Jane Fondas träning osv...

Hon ville få fram budskapet att alltid se till att ha roligt med sin träning och rent av strunta i trenderna.
Det viktiga var Att man rörde på sig.
Kloka ord!
Säkert en tröst för många tanter som gärna äter sina bullar men orkar inte göra något åt de begynnande kilona som lägger sig överallt.

Yvonne har varit aktiv i alla former av träning i hela sitt liv och tävlat med goda resultat.
Allt från kampsporter till utmaningar i alla de former.

Efter detta var det så dags för Ilon Wikland som illustrerat Astrid Lindgrens böcker bla.
En härlig kvinna som kom som flyktingbarn från Estland 1944.
Hon berättade om delar ur sitt liv.

Mark Levengood var den som intervjuade henne och hon har även illustrerat hans böcker.
Inget jag läst ännu.
Härliga människor båda två och riktigt givande att lyssna på.

Sedan var det dags för lunch och jag lät rusningen gå och handlade mig en räkmacka och kaffe.

Tog en promenad på deck då vi lade till kort i Mariehamn.

Vilade en stund i min sköna hytt.
Slumrade nån minut.
Packade klart så det är gjort.

14.10 var det då dags för Louise Hoffsten att prata.
Hon berättade om sin känsla och resa från det hon fick diagnosen ms.
Tårarna rann på många av oss då hon med sådan inlevelse talade om sitt jobbiga.

Hon är en kämpe den kvinnan!
Beundrar henne jättemycket.
Vi stod upp och sjöng och hurrade för henne då hon precis fyllde 50 år.

Efter det tyckte jag att det fick räcka med föreläsare för denna resa.
Det var två stycken kvar men jag känner mina begränsningar.

Ingen ide att peta in mera i hjärnan än vad dem mäktar med.
Sedan är jag ju sådan nuförtiden, att om jag tycker nåt inte tillför mig det jag behöver så får det vara.

Så nu har jag min lilla fika/bloggstund och ger mig sedan av upp till hytten.
Ska bara softa de drygt två timmar som är kvar innan vi kommer till Stockholm.

Bussen där avgår 30 minuter efter båtens ankomst så det är bara att traska ut.

Tog beslutet idag att det fick vara sista gången jag gör denna resa.
Tycker att det är för stimmigt och stressigt för att det skall ge mig den njutning jag behöver.
För mycket är inklämt på alldeles för kort tid så programmet upplevs som stressigt i många lägen.

Är jätteglad över att jag gjorde denna resa och fick chansen att se och höra ett par av de människor som jag beundrar i livet.

Boendet har varit suveränt:)
Maten jättegod.
Silja är bra att resa med.

Men tyvärr...alldeles för mycket virriga, stressade, högljudda kvinnor som tog sådan enorm plats överallt.

Jag tackar för mig och lägger detta i fint minne.

[Bild]

Det är ganska intressant att åka på kryssning som nykterist.
Jag har gjort ett medvetet val, att inte dricka någon som helst alkohol.

Jag gör det för att jag är rädd om min hälsa.Älskar att träna och må bra.
Dessutom behöver jag aldrig tänka till om jag kan köra bil:)

Mitt yrke gör också att jag tycker det är onödigt att dricka alkohol.

Taxfreeshoppingen blir därför bara godis för min del.
Får erbjudanden om att köpa vin till förmånligt pris och det tackar jag vänligt nej till.
Säger gärna att jag inte nyttjar alkohol alls.

Det finns de som anser att vi som inte röker eller dricker är skattesmitare:)
Må så vara!

Igår kväll var det dags att chocka bartendern i restaurangen.
Alla beställde vin och annat, medans jag ville ha ett glas mineralvatten.

Ehhh....vatten?
Menar du vanligt sodavatten? frågade bartendern...
Ja tack :) svarade jag och log stort.
Jag fick mitt vatten med is i.
Jättegott!
Satt fint efter all maten tidigare.

Ser det nu dagen efter hur en del av mina medresenärer mår.
Hålögda och de doftar inte gott.

För min del har jag så stort värde i att uppleva varje minut av mitt liv, fullt medveten.Inte yrslig:)
Livet är för skönt för det!

Jag behöver inte alkohol för att ha roligt eller att slappna av.
Vill jag ha smaken av öl tex så skaffar jag alkoholfri öl.

Vatten är min grej.

Sitter nu och bara njuter av tillvaron, här på Silja Galaxy.
Har gått upp tidigt, 5.20 redan för att få äta frukost i lugn och ro, under ordnade förhållanden, utan köer och stress:)
Så skönt!

Kom ombord på båten vid 19 tiden igår kväll.Letade rätt på min fina hytt 9485 med runt stort fönster.

Vi är över 700 kvinnor och några män på denna kryssning.
M Magasin med Amelia Adamo i spetsen som arrangerat detta.
10:e året i rad :)

För mig är det andra gången jag åker och troligen den sista.

Förra året kunde jag koppla bort alla dessa vimsiga, gnälliga och gapiga kvinnor som finns i mängd runt ikring.
De blir knappast bättre av att ha pimplat i sig glasvis med vin :)
Pjuh!!

Efter ankomst hytten blev det snabba ryck till middagsbuffen.
Bytte om till finklänningen, sköna nylonstrumpor och högklackat.
Kände at jag ville vara riktigt fin ikväll.

Långa köer till maten.
God mat och mycket:) Härligt!
Satte mig bredvid ett trevligt par från Tullinge.Från ursprung Norrlänningar:)
Jätterara och härliga att prata med.

Tog mig god dessert till kaffet innan det var dags att vila en stund innan underhållningen senare.
Ljudnivån var då så hög i restaurangen av alla kvinnor som överröstade varandra.
Paret jag satt med tyckte också att det var stressande, så det var inte bara jag.

Älskar dessa båthytter med fönster.
Jag är ju nästan högst upp på båten så det var jättelugnt och stilla där.

Sedan var det dags att samlas för att få alla föreläsarna presenterade och snabbintervjuade.
Louise Hoffsten sjöng för oss och efter det valde jag att uppsöka Taxfreebutiken.Handlade godis och drog mig sedan åter till min hytt.

Softade ner och gick igenom goodiebagen vi fick vid ombordstigningen.
Där var en del smått och gott

Jag hoppas stort på denna dag och föreläsningarna.

Var ut på deck och tog bilder när vi lämnat hamnen i Åbo.

Jag älskar ju att vistas på och vid havet så det är en av mina batteriladdningar under denna resa.

Är tacksam över att det finns Wifi på båten så jag kan blogga:)
Går inte från hytterna men det gör inget.
Sitter nu och väntar på att dagens program drar igång.