Idag var det dags för årets RunOff.

Team Stockholm Marathon Running

Själv kunde jag inte deltaga i själva löpningen då jag var fullt upptagen med att lära mig en ny linjesträckning i jobbet.

Kom till Stadion när alla började vara klara efter dusch och köade till lite energipåfyllning.

Vackert väder och det var en härlig stämning över alla som stod i köerna.
Det pratades glatt om tidsgrupper, ledare, känslan att få träna ihop igen.

Kände mig lite utanför när jag kom traskande där, utan blött hår och rosiga kinder som många hade efter löppassen.

Gick så till aulan, intog en sittplats och väntade in tiden.
Vid ingången stod Anders Szalkai och hälsade välkommen.
Kul att träffa honom igen:) min idol i marathonlöpning.

Han körde igång med presentation av TSM Running och allt som hör därtill.
Vi är närmare 1000 personer som tränar med TSM. 9 olika tidsgrupper.
85 ledare.
Detta är 9:e säsongen som de finns.

Föreläsaren var försenad så vi fick en paus.
Sedan kom Kalle Zackari Wahlström.
Han talade om träning i olika former och att det viktigaste för människan är att röra på sig.

Rörig föreläsning och stundtals uppfattade jag inte riktigt vad han sade.
Jag har ju inte riktig koll på vem han är då jag inte ser på tv så mycket.
Säkert jätteduktig i det han håller på med.
Men tyvärr inte en person som inspirerade mig på något vis.
Jag har min glädje i det jag utövar och det känns jättebra för mig.

Humor hade han karln:)

Sedan var det dags för ett Yogapass.
Det första någonsin för mig.
Lite knöligt att hänga med i rörelserna först men efter upprepningar så satt de där.
Superskönt för kroppen att få sträcka ut.
Var blossig och varm efteråt.

Känner att yoga kan vara min grej att hålla på med.Stretch för oss löpare.
Ökar rörlighetoch smidighet.

Kändes ordentligt i hela kroppen efter övningarna, jättebra:)

Nästa gång skall jag vara med och springa.Tyvärr inte idag.

Åkte så hemåt efter dryga 3 timmar.

Hurra Hurra :) Igår Lördag fyllde mitt lilla barnbarn 5 år.
Det blev kalas med mängder av gäster och presenter.

Prinsessan var i centrum mest hela dagen.

Min lilla gumma som jag fått glädjen att se växa upp från det lilla knyte hon var för 5 år sedan.
Tiden går fort.

Vaknade denna Söndagsmorgon tidigt, som vanligt:)
Kom direkt att tänka på tiden som ställts om under natten, en timme tillbaks.

Sitter nu i sängen med dagens första kaffekopp och Titti katt bredvid mig.
Tänker på de två dagar som gick, i rasande fart.

Fredagen som började redan 1.45 på natten, då jag steg ur min varma säng, efter alldeles för få timmar av sömn.

Åkte till mitt arbete som började 2.40
Bytte min bil mot kollegans på depån.
For sedan till Centralen för att lösa av henne, efter den jättelånga tjänst hon avverkat.Hon kunde åka hem direkt då bilen hennes kom till platsen.

Min dag rullade på med allt vad det innebar.Goda gäster.
Mejl från chefen låg och väntade med förändringar i kommande schema, som ställde till i min planering....
Blev inte jätteglad direkt men det är ju bara att gilla läget.

Vädret blev strålande och ganska blåsigt.Min dag var jättelång med två raster som jag försökte använda till något givande.
Den första sov jag en stund och den andra fick det bli träning i bussen.

Vaken hinner eller orkar träna som jag borde när arbetsdagarna är 13 timmar långa.

Sista vändan från Arlanda blev jag fast i en olycka på E18 och inkom till depå kraftigt försenad inför tankning och städning.
Nästa kollega stod och väntade och vi hjälptes åt med allt.
Dessutom krånglade bussen igen med starten, som tidigare i veckan.
Vi startade den bak vid motorn, som enda lösning.

Felet gick tydligen inte att lokalisera fick jag veta vid samtal med vår verkstad.
Så återigen bara att gilla läget.

Åkte så hem och var så trött att det visslade i huvudet på mig.
Bytte raskt om och vilade en stund.
Orkade inte många knop den kvällen kan jag lova.
Det var som att all energi sugits ur min kropp och jag bara tuffade på tomgång.

Min äldsta dotter med lilla 2 åriga barnbarnet kom under kvällen.
De skulle stanna över natten så jag bäddade iordning min säng åt dem.
Jag sov i ett av barnrummen.
Gick och lade mig långt före alla andra.

Hjärnan i full gång med allt det nya som nu sker på jobbet.
Min svärson körde ut de nya tjänsterna som gäller från Måndag på papper.
Studerade dem och min trötta hjärna gav nästan upp.

I den stunden kändes det nya som ett stort berg att klättra över.
Med alla de problem vi redan bär och alldeles för kort arbetstid, så kändes allt övermäktigt.

Mina tankar började dras till att ta ett annat arbete.Sadla om till en annan arbetsgivare sim värdesatte sina anställda bättre.
För mig är det så främmande att i stort sett all kontakt med arbetsgivaren, sker via mejl.

Det enda som jag känner, där vi fått varit med att ta del av, är vilka tider på dygnet vi kan tänka oss vilja jobba.
Jag valde förmiddagar då jag är morgonmänniska.
Det har jag fått men....vissa tjänster är ännu 13-14 timmar långa och sträcker sig från tidig morgon till kvällen.

Vi får se hur jag kommer att mäkta med detta.

Vaknade så Lördag morgon med en tung ångestklump i magen.
Skulle tränat men avstod.
Kroppen sade nej!!
Skrek att den behöver vilan.
Så jag valde att skriva ett mejl till min chef, med alla de funderingar och den oro jag känner inför det nya.

Detta är inte likt mig att ta vara orolig.
Brukar känna en förväntan och glädje i vanliga fall.
Men det är så mycket som hackar fram just nu på jobbet, som suger sådan energi från oss alla att krafterna börjar säga ifrån.

Vi jagar tid hela arbetspasset för att hinna med det som måste göras på den tid vi fått till oss.

Jag hoppas verkligen på att det nya är lösningen på våra problem, vad gäller tiderna.
Att vi får betalt för det arbete vi uträttar.
Annars kommer jag att tacka ja till konkurrenters erbjudande om jobb.
Bussjobb finns hur mycket som helst.

Mejlet jag skrev till min chef, skickade jag aldrig.Valde att avstå, för att ge honom en chans med det nya först.
Funderade över detta hela lördagen.
Pratade med mina döttrar, med kollegor och kom till det beslutet.

Jag ger Nettbuss en sista chans.
Detta året ut kommer jag att kämpa på för i grund och botten tror jag ändå på denna satsning.

Tycker bara att det är så tråkigt när de inte förstår vilka resurser de har i sitt gäng i Västerås.
Vi används inte på det sätt som vi är värda utan känner oss mera som brickor i ett spel, som bara flyttas runt efter företagets tycke och jakten på pengar.
Självklart skall varje öre räknas noga, men inte på bekostnad av våran hälsa.
Vi går på knä, många utav oss.

Det läggs på mera uppgifter på oss innan de problem som redan tär energi och tid ordnas upp.

Som sagt...jag hoppas det nya vänder den nedåtgående spiralen.
Vintern kommer att bli en riktig pröving, det är jag medveten om.

Imorgon Måndag kommer jag att köra min första tur till Stockholm, via Arlanda.
Det har oroat mig så pass mycket att jag kommer under morgonen idag att åka vägesträckningen med min egen bil.
Från Västerås till Arlanda och vidare därifrån till Cityterminalen i Stockholm.

Egentligen skulle jag varit med på första träningspasset med mitt gäng i Team Stockholm Marathon Running klockan 9.00 med start från Stadion.
Väljer att hoppa av den och kör detta istället för att känna mig någorlunda trygg imorgon bitti när det är dags för skarpt läge, med buss och gäster i denna.

Kommer att åka till Stadion för att vara med på föreläsning och övrigt i programmet efter att jag kört sträckningen.
Känner att jag vill få ro inombords, innan jag går sönder.

Jag vill ha en bild på min näthinna över den väg jag skall köra med min 4 meter höga buss.
Innan dess är jag inte trygg.

Så ändringen av tiden inatt gav mig en hel timme extra av tid för att fixa detta:)
Känns bra!

Livet är en ständig utmaning och det gäller att hitta de bästa lösningarna som passar för en själv.
Jag är inte rädd för att jobba en massa extra för att uppnå det jag behöver för att verka i sammanhang.

Så också idag:)
Nu i dusch och i snygga träningskläder för att kunna hoppa in i mitt träningsgäng efter uträttad linjekännedom.