En gammelräv som jag har insett att det bemötande jag ständigt får från de instanser jag vänder mig till, vid problemställningar, att det tilltalar mig mindre och mindre.

Jag brukar ju tänka som så att jag ångrar inga steg jag tagit eller några beslut jag gjort, utan jag tänker om bara.
Steget är taget och det med en enorm gjädje och förväntan.
Jag kämpade verkligen för att komma dit där jag är idag.

Var så himla glad när jag fick chansen att hänga med båten.

Detta känns inte bra!
Det var länge sedan jag levt under sådan stress som jag gjort under de senaste två veckorna.
Jag är nere på knä och har bestämt mig för att inte utsätta mig för detta länge till.

Sen må det vara hur tjusigt som helst stundtals....fasaden börjar krackelera.
Redan!
Efter så kort tid och jag vet precis varför.
När det hela saknar en ledning på plats.
Så enkelt är det!!

För min del så ser jag mig om efter ett ställe där jag har ett värde som medarbetare.
Jag är snart 57 år och jag vägrar bli behandlad som något som katten släpat in.
Jag vill inte bli idiotförklarad stup i kvarten och leva i känslan att jag är en korkad busschaffis som ingenting kan.

Uppstyrning på plats är viktigt.
Allra viktigast är det när allt är nytt och alla är färska.
Då behövs ordentliga riktlinjer.
Någon som alla kan vända sig till och känna att stöd finns.

Det som gör mig vansinnig idag är detta mejlande.
I stort sett allt skall ske via mejl och det gör mig tokig då jag känner att mängder av min fritid och mina raster går åt till att läsa mejl och tolka budskap.
Skriva mejl och försöka få fram det jag behöver och vill den vägen.

Jag vill inte sitta med näsan i min iphone all min lediga tid!!!

Det finns mängder av saker och orsaker till mitt beslut att se mig om efter nytt och jag går inte in på det nu.
Jag vill inte göra någon illa eller ställa till med någon skada.
Men när jag själv börjar gå på knä och inte får hjälpen att resa mig upp så är jag inte så sugen på att bemöta orsaken till tillståndet med större nåd.
För mig är mitt liv viktigast i den stunden.

Jag har nu haft dagar med fruktansvärd magvärk, huvudvärk och ångestklump i magen.
Igår hade jag ett sådant hemskt tryck över bröstet och kände hur det sved i vänsterarmen upp mot halsen.
Kände hur andningen påverkades och min dotter visade tydlig oro då jag ringde henne och var andfådd av att sitta i bilen och köra hemåt.

Då är något helt galet!!

Igår hade jag tre goda samtal med tre fantastiska människor som jag vet är väldigt duktiga ledare.
Två av samtalen ledde genast vidare till intressant fortsättning.

Kommande vecka sker möten av olika slag och jag kan redan nu avslöja att jag växte som människa, bara av samtalen:)
Jag har ett stort värde och är en omtyckt medarbetare i min branch.

Mina år inom branchen och allt jag gjort, alla möten med människor som jag haft ikring mig, har gjort att jag lämnat fina spår efter mig.
Min historia bär mig idag:)

Det är jag värd!!

Jag vill så mycket och har alltid givit mitt allt i det jag företagit mig, så även denna gång.

Men aldrig att jag känt mig så liten och ensam som jag gjort under de senaste veckorna.
Så betydelselös och nonchalerad.

Det räcker för mig!
Duger jag inte med min kompetens så finns det andra som värdesätter mig så mycket mera.

Har de inte förstånd att ta tillvara den erfarenhet jag besitter och den popularitet jag kan omge mig med, så beklagar jag bara.
Inte mitt problem!
Jag är inte förloraren utan de!

Jag har under de månader som gått i nya jobbet, haft kollegor från andra företag som talat om för mig, att jag är på fel ställe.
Att jag hör hemma hos dem.
Detta har skett så många gånger nu att jag tagit fasta på det som de säger.

De vill ha min glädje, utstrålning och energi hos sig.
I företag som är väl etablerade, med ledning och styrning, stöd och hjälp i närheten.
Ett inarbetat gäng som vill ha mig med.

Nu lyssnar jag:)

Börjar ge upp det jag trodde på och gav mitt allt för.
Till vilken nytta då...

Jag är värd så mycket bättre.....

Jag har sättit bollen i rullning!

Jag ser fram emot resan:)

 

Karin Hjalmarsson

6 november 2015 09:07

Intressant blogg!! Jag är också bussförare och har länge velat byta till b4y. Är det inge bra där längre? Hur är din chef? Hur ser en arbetsdag ut? Kram /Karin

Sirpa

21 november 2015 13:06

Tack för din kommentar.
De är säkert bra för många andra men jag är nog klar med dem.
Detta är Västerås jag kör och vet inte nåt om de andra depåerna och linjerna.
Jag bör nog inte uttala mig mer än så då jag inte känner till mer än vår depå.
Ledningen finns i Göteborg och gör säkert sitt bästa.
Tyvärr inte tillräckligt för att Jag skall vara trygg i det.
Hoppar av snart och börjar köra för Swebus istället:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...

Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem. Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart. Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag ef...