Min dotter frågade mig igår om jag vill ha hem Ville katt till mig några dagar.
Så är jag inte så ensam nu när jag är risig.
Det ville jag gärna.

Idag kom han så.
Ogillar bilåkningen men blev belönad med god mat när han kom hem till mig, sin mormor.

Han är en underbar kattkille som är otrolig på healing när nån av oss är dålig.
Lägger sig tätt intill och värmer.

Så bra det går allting just nu...eller inte!

Vaknade med stånghammare till hjärta, helt övertygad om att jag försovit mig från jobbet.
Såg framför mig bussen stå och vänta vid Resecentrum med kunderna inlastade redan.
Jag hemma i sängen....

Kastade mig upp och slog i golvet lika fort igen då jag blev så yr att allt vändes upp och ner.
Upp igen, förbannad och stressad!
Ut i hallen och letade efter mina jobbarkläder...
Blev där varse om hur ont i huvudet jag hade.
Där gick det sedan upp för mig att det var Söndag, ledig dag för mig och dessutom var jag sjukskriven.

Stannade upp och kände hur det visslade i öronen på mig och huvudet hotade att sprängas.

Tog mig tillbaka till sängen, såg på klockan.Den var 7.48
Lade mig ner och försökte lugna ner mig efter denna vansinniga rivstart.

Jösses...

Har nu tagit Cocillana mot min hosta sen i Torsdags kväll.
Vill trappa ner för den gör ju mig så trött, loj och dåsig.

Men ännu verkar det vara för tidigt.
Börjar hosta igen och det gör helvetiskt ont i svalget och strupen.
Så jag fortsätter.
Så länge det behövs för allt måste få läka ihop så jag slutar hosta.

Som min älskling sagt och även min dotter och min bästis.
Låt nu kroppen återhämta sig!
Det går inte att skynda på