Inget fel på mina lungor konstaterades idag och det känns jätteskönt att veta.

Då är det bara att gå vidare i undersökningen vartifrån hostan kom sig av.

Men det var ett tufft test att genomföra.
Tre rejäla utandningar in i ett munstycke, där lungorna tömdes ur så det svartnade för ögonen på mig till sist.

Sedan fick jag inhalera astmamedicin i två minuter och vänta i 15 minuter.
Det gick bara en kort stund så fick jag hjärtklappning och började darra i hela kroppen.
Reaktion mot astmamedicinen.
Det höll i sig och jag mådde illa en stund.

På darriga ben var det sedan dags för de kvarvarande utandningsproven som var tre, precis som innan.
Det var fruktansvärt jobbigt då jag nästan tuppade av.
Hostade kraftigt efter samtliga prov.

Vilade medan resultatet drogs ut och det var bara positiva besked.

Inget fel på mina lungor.
Inga förhöjda värden för varken astma eller kol.
Glad, darrig och jättetrött återvände jag till bilen.
Satt i 15 minuter och bara vilade och skrev till min älskling om det positiva resultatet.
Han blev jätteglad men också orolig över hur darrig jag var och måst köra hem till Västerås.

Jag tog det lugnt hem och allt gick bra.Skulle inte utsätta mina medtrafikanter för fara.
Var ju trött och darrig men helt klar i huvudet.

Skönt att få detta gjort.
Efter en timme drygt släppte darrningen och hjärtat lugnade ner sig.
Men jag var trött så det var en tuff stund att fixa till den maten jag skulle äta.

Pjuh! Vilken dag.
Många samtal med kärestan under kvällen och även på natten när han åkte hem.
Förstod att han gärna ville försäkra sig om att jag mådde bra.

För mig också skönt att höra honom landa hemma i trygghet efter jobbet.

Ska till Vårdcentralen i Surahammmar på ett fystest av mina lungor om en timme.
Känner mig orolig och stressad av någon anledning.

Min älskling gjorde vad han kunde för att lugna mig.
Han är så trygg i mitt liv.
Han vet hur jag känner mig.

Testet behöver göras för att komma vidare i utredningen om vad som händer i min kropp.
Var hostan kom ifrån och vad som gjort att jag nu är så orkeslös.

Tror att en del av oron beror på att jag inte vet hur jag orkar testet.
Vet ju inte riktigt hur den kommer att utföras och hur trött jag kommer att vara efteråt.
Kör ju dit själv.

Säkert kommer jag att blogga ikväll om hur bra allt gick....

Försöker nu att vila en stund innan jag skall iväg.Svårt när det tjuter i mitt huvud och pulsen dunkar i kroppen.

Tanken med testet är ju att utesluta fel på mina lungor.

Jag vill till mina fulla krafter igen...

Under denna vecka, i den mån jag bara orkar så växer Advent fram, här hemma hos mig.

Stjärnor och ljusstakar är satta på plats i fönstren.
Bara det att få upp stjärnorna krävde en hel del av mig.
Jag behövde upp på stol och vingla för att sätta upp krokar där stjärnorna skulle hänga.
Balansera med min yrsel är inte det ultimata.
Tog jag det bara lugnt så funkade det bra.Vilade ofta och fortsatte när orken återvände.

Vackert blir det.
Behöver köpa lite glödlampor innan Söndag då allt kommer tändas upp.

Konstgjorda grangirlanger på balkongräcket är uppe och en helt underbar ledljusslinga.
Jättefint både in mot rummet och ut.

Julkrubban är på plats i hallen.
På en lagom höjd så mina barnbarn kan se den.
Leka med de figurer som är löstagbara.

Ser hur många redan tänt sina stjärnor och stakar i fönstren.
Det vill inte jag, inte än.
Fredag kväll möjligtvis, för då är det helgens början i Första Advent.

Jag älskar Julen och tycker om detta pyssel.
Njuter faktiskt extra nu när jag inte har någon tidspress på mig.
Kan lugnt och fint ta fram de saker jag väljer att ha framme iår.
Nästa jul är vi två i hushållet som bestämmer hur det skall se ut, hur vi vill ha vårt hem.
Längtar dit med stor glädje.

Igår kväll kände jag en sådan längtan efter min älskade.

Vi hade talats vid vid flertal tillfällen under dagens lopp, medans jag försiktigt och lugnt, plockade fram Första Advent härhemma i lägenheten.

Klädde mig varmt och bekvämt, åkte till jobbet och var sedan med min kärlek i hans arbete.
Vi trivs oerhört gott i varandras sällskap och varje sekund är dyrbar.

Dessutom väldigt värdefullt för mig att komma ut.
Träffa andra människor och vara i det arbete som även är mitt eget.
Är nu inne på tredje veckan av min sjukskrivning så detta är nödvändigt för mig.
Så jag inte tappar allt i jobbet.

Kände mig stundtals väldigt yr, men fick det att lugna ner sig.
Det var lugna turer som jag åkte med på, utan stress och lugn trafik.

Min älskade nämnde det, hur skönt det är när jag inte ständigt hostar.
Hur lugn jag själv blivit när jag inte ständigt kämpar med hostan.

Fattar inte att han stått ut med mig, hela den tid jag lidit av detta problem.
Det är ju nästan ett år och de senaste 4 månaderna som värst.

Nu är jag stilla, i ett lugn.
Känner mig inte jagad och måste inte ständigt tänka mig för vad jag gör, så inte hostan triggas.

Jag minns ju själv hur han såg på mig oroligt då jag fick attacker som fick mig att kippa efter andan, med tårarna rinnande av ansträngningen.
Hur kraftlös jag var många gånger, efter en attack som kunde hålla i sig upp till 20-30 minuter.

Älskade man, du sade till mig då och då att det inte låter bra, att jag borde söka vård och få hjälp mot detta.
Jag viftade bort detta med ett..jag ska, snart!

Nu är jag lugn, men tyvärr alldeles för orkeslös och yr för att ännu kunna fungera ordentligt i livets puls.

Sakta framåt, steg för steg.
Mot ett bra helhetsmående och ett liv utan stress.
Det är mitt mål!

Dessa timmar utanför hemmets väggar har så stor betydelse för mig.
Tar energi självklart men inflödet är större då jag även i stunden får umgås med mannen i mitt liv.

Tack för allt du ger mig älskade.
Låt ingen åka snålskjuts på ditt goda hjärta och heller inte tro att du är odödlig i ditt hjälpande.

Det finns bara en av dig.
De som ställer orimliga krav på dig i livet, håll dem på avstånd.
Inget säger att du är den som skall bära allas problem och lösa dem.
Du har inte ansvaret för någon annan än dig själv och dina allra, allra närmaste.De som vill dig väl.

Älskar dig så, min underbara.