Hade planerat redan vid Allhelgona att åka till min fars grav i Lindesberg.
Men det blev inte så, för jag var så yr och slut då, att det vara bara att stanna hemma.

Igår när min dotter och barnbarn var hemma hos mig, så bestämde vi oss för att åka iväg idag.

Jag vaknade vid 8 tiden.
Låg kvar en stund och bara laddade energi för att fixa med det som måste hemma, innan avfärd.

Duschade, åt frukost, packade ner det jag behövde ha med mig.
Åkte först till Däckcenter i Sura och fixade den hjulbult som saknades på vinterdäcken.
Den var rundsliten så min älskling satte inte den på plats.Kanske inte gått att få loss igen.

Fick den nya ditsatt på plats.Fin service.Kollade luften och for sedan till Ramnäs och hämtade tjejerna och hundarna.
Åkte till Åsby trädgård och köpte dekoration till pappas grav.
Vidare mot Lindesberg.
Jättelugn trafik så jag kunde köra lugnt i mitt eget tempo.
Klarar inte stress just nu, blir yr då.

Väl framme så tände vi ljus och gjorde fint.Hade köpt en katt av mossa :) Jättesöt!

Kändes bra att äntligen få besöka pappa.Vill göra det med jämna mellanrum.
Det var ingenting där när vi kom.
Tomt och sorgligt.
Nu blev det fint och kärleksfullt.
Värmde mitt inre.

1972 lämnade han jordelivet.
Endast 35 år gammal.
En sorg och saknad som jag bär med mig för evigt.Som jag lärt mig att leva med.
Denna resa behövde jag för min inre frid...få minnas och sakna, på den plats där han vilar.

Åkte till stan och köpte med oss mat, åkte till Gusselby och ställde oss vid vattnet och åt i bilen.
Lugnt och behagligt.

For sedan hemåt igen via Riddarhyttan och Skinnskatteberg.
Handlade på Ica i Skinnskatteberg.
Kom hem till tjejerna i Ramnäs.
Jag gick och vilade en stund, somnade till på soffan en kvart.

Hjälptes åt med mat, disk och sedan vila för resten av kvällen.
Jag valde att stanna över natten, för trött för att åka hem till Västerås.
Gillar inte köra i mörkret när jag inte är fullt pigg.
Dagen var värdefull för oss tre Nivatjejer.
Vi fick tid tillsammans och samtidigt besöka pappas, morfars, gammelmorfars viloplats.

Vår egen tid.

Igår kväll gick jag och lade mig, trött och nöjd med dagen.
En tuff dag hade det varit med jobbiga tankar härhemma, med sjukskrivningen och hälsan som bråkar, ork som stegvis återkommer, men ack så sakta.

Allt vände efter kontakten med min käresta och hans bestämda förmaningar till att stilla mig och lyssna på kroppens behov, inte köra mitt eget rejs.
Sedan min dotters och barnbarnets besök som gav mig glädje, ro och sysselsättning som inte tog min energi, fick tanka ny istället.

Natten slöt in mig i en behaglig sömn som gav mig ordentlig vila, utan oro och press.
Jag hade tidigare under kvällen, under samtal med kärestan, lagt önskan om att han ringer mig på vägen hem från arbetet på natten, så jag dels fick höra hans röst men också få vetskapen att han kommit hem tryggt.

Han hade med sig en ny kollega från Uppsala, som han skulle lära upp i jobbet i Västerås.
Det tog extra tid för honom.Natten blev sen innan hemfärd.

Jag vaknade till vid ett tillfälle där mot tidiga morgontimmarna och då kom samtalet från min älskling.

Varje samtal från honom ger mig sådan glädje och vaggar in mig i en trygghet och harmoni.
Han har den effekten på mig, min älskling.

Vi pratade i nästan 40 minuter om kvällen och natten på jobbet, hur min dag varit och hur jag mådde, när han fått lov att ta i på skarpen emot mig, då jag började prata om att återgå i arbete, fast jag inte är återhämtad.

Han lade stor vikt i hur värdefull han tycker att min hälsa är för honom, för vår framtid och allt vi planerat.

Älskade man!
Dessa samtal vi har väger så tungt hos mig.Är så viktiga och värdefulla.

Kan somna om tryggt igen...med hans röst i minne i mina öron.
Kärlekens röst i natten...