Gick upp imorse efter att först ha bloggat ur mig det som låg i färskt minne efter natten.

Det märks att hjärnan kör storstädning på nätterna.
Full aktivitet.
Det som städades inatt gav mig en trötthetskänsla hela dagen idag.

Visst har jag bäddat och duschat.
Fixat mat och även målat en pyttekort stund.
Men annars har det inte varit många knop.
Gick ut till sophuset, kollade posten på vägen.Skönt med frisk luft, så jag skall försöka ta en kortare promenad imorgon.

Har mejlat med min chef och beskrivit för henne hur jag uppfattar vårt arbete på depån.
Likaså berättat hur jag mår och vad som görs längs färd då jag är sjukskriven.

Har hostat en del och halsen är väldigt trasig.Gör ont och rösten är påverkad.
Har tagit Cocillana två gånger idag.
Känner det angeläget att allt får läka nu och inte hostas sönder ständigt.

Skrev med min käresta en del också.
Han skulle på möte för tvätthallspersonalen.Ett oerhört viktigt möte kan jag känna och tycka.

Min äldsta dotter lät mig veta att jag har jobb imorgon dag om jag vill.
Det jag är intresserad av är i stort behov utav passande personal.

Jag är väldigt intresserad och så fort jag är på benen igen så kommer jag att prova på arbetet.

En helt annan branch än den jag är i idag.
Något jag funderat på ett tag men inte riktigt vågat ta steget till.

Skriver inget mer om det nu utan det får bli när detta är aktuellt.
Helt klart blir jag inte arbetslös iallafall om jag tar beslutet att lämna det jag har idag.
Jag kan knappast tjäna sämre iallafall.

Är så stolt över min dotter, över att hennes ord väger så tungt vad gäller rekommendationer.
Hon är toppen i sin befattning och älskar sitt arbete.
Hon har själv jobbat sig upp med det intresse hon har och viljan att göra sitt bästa.
Passar i sitt yrke.

Vi får se vad jag tar för beslut:)
Härligt med olika vägval.
Vill jag byta jobb så gör jag det.
Är villig att satsa och prova nytt.

Väntar på att få höra av min kärlek hur mötet gick.
Vilar i soffan och glor på tv med ett halvt öga.

Trött som en gammal boaorm.
Lugn och avslappnad.
Alltså total vila

Söndagen bjöd på en hel del inslag.
Kände mig hyfsad i orken för att göra någonting härhemma.

Pratade med min käresta först en stund när han vaknat, hemma hos sig.Längtar så efter honom!
Han hade fått vilan under natten som han behövde.
Det är bra då det är mycket ikring honom nu, med jobb och allt med skilsmässan, det praktiska och även det känslomässiga.
Inget är enkelt och kräver sin tid.

Sedan bäddade jag rent i sängen.
Jätteskönt att få det gjort då jag svettats där många nätter.
Fräscht och väldoftande.

Vilade kort innan jag själv tog en lång, varm dusch.Också den välbehövlig.
Förberedde en nyttig frukost.Kvarg med katrinplommon och fullkornsflingor.
Lät det stå nån halvtimme innan jag skulle äta den.Den kalla kvargen känns obehaglig i magen direkt från kylen.
Dessutom tycker jag att smakerna framträder bättre när det inte är kallt.

Kaffe till detta sedan i soffan.Nyduschad och fräsch.
Värdesätter de små tingen så oerhört nu när jag går hemma och försöker bygga upp min ork igen.

Denna söndag var det Fars Dag och jag kände hur jag längtade till Lindesberg, till min fars viloplats.
Ville tända ljus och prata lite med honom.
Men nu gick ju inte detta utan jag tände ljus hemma istället, som fick brinna hela dagen.

Pratade vidare med min älskling på messenger och han skulle uppvakta sin far på Fars Dag.
Så skönt att kunna ha en far att gå till, tala med och krama om.
Det har jag inte haft glädjen att göra sedan jag var 12 år gammal.
Då lämnade han jordelivet och lämnade oss i familjen, att ta hand om resten själva, utan honom.

Den sorgen och saknaden försvinner aldrig.
Jag har lärt mig leva med den och omvandlat den till en styrka inom mig istället.

En stund senare, som redan var lunchtid :) då allt jag gör får ta tid nu.
Jag orkar helt enkelt inte jaga på med någonting.
Då bar jag undan i hallen det som stod i vägen för en vägg jag vill måla om.
Tog det jättelugnt!

Fram med färg, roller.
Lade ut tidningar på golvet.Det är bara en liten vägg och en skåpsida med tapet jag inte gillar, som ska bli vit istället.
Började rolla försiktigt och bara efter 5 minuter var jag yr, genomsvettig, darrig och tvingades sitta ner en stund.Det tjöt i huvudet och inade i öronen.
Hann inte långt...
Mina krafter var redan slut.
En vidrig känsla som gör mig ledsen och arg, bedrövad och känslan av värdelöshet knackar på dörren.
Plockade ihop, tvätta roll och pensel.

Sedan blev det soffan.
Låg en stund och bara vilade helt stilla.Lät förtretet glida bort och kom så åter till Gillalägettänket.
Nu är det såhär.
Jag orkar inte mycket, kroppen kräver vila och väggen står kvar.
Det ser ju inte vackert ut men jag få ta en bit till imorgon, eller nästa vecka.När det nu finns möjlighet..

Gjorde iordning god varm soppa och knäckemacka med ost till.
Hällde upp god äppelmust blandat med vatten.
Åt i lugn och ro.Kände hur lite energi återvände.

Vilade, somnade till en kort stund.

Pratade med min bästis i telefon som ligger hemma hos sig i influensan.
Det blev som vanligt ett långt, välbehövligt och givande samtal om allt mellan himmel och jord.

Jag är så glad att vi funnit varann hon och jag.Har aldrig haft en sådan fantastisk vänskap med en kvinna tidigare i mitt liv.
Jag har inte litat på kvinnor efter att jag hade tjejkompisar i ungdomsåren som svek mig så grymt.

Veronica och jag vet precis vart vi har varandra och jag älskar henne för den hon är.
Detta underbara yrväder med sin energi och kämparglöd.
En kvinna precis som jag :) med lika värderingar, tuff bakgrund .Båda är vi självständig individer som vet vad vi vill med livet.
Och det är en hel del vill jag lova!
Ingen av oss är stilla förrän vi ligger knockade som nu, hon i influensa och jag med mitt skräp i kroppen.

Vi behöver varandra i detta livet, även fast vi står på egna ben.
Vi har ett gott utbyte av varann.
Varandras bollplank.
En själssyster :)

Under kvällen gjorde jag inte många knop.Kände mig däst och trött bara.
Bloggade en del och mådde väl inte toppen i själen direkt.
Känner som att jag skulle vilja bort några dagar.Till fullständig tystnad.
Utan några som helst inputs utan bara tystnad, natur och ensamhet.

Tjoade till på facebook om någon visste om någon stuga ute i skogen.
Fick ett svar om en 50-60 mil bort.
Det funkar inte.
Jag har inte möjlighet att köra så långt med yrseln i skallen.
Inte heller ekonomiskt.

Typ 10 mil bort som längst så jag kan ta mig hem om det känns nödvändigt.

Vill inte skärma bort mig från min käresta heller.Vill känna en närhet till honom.

Ska ta och kika om det finns någon stuga att hyra på nån camping i närheten.Vissa har ju vinteröppet och lågsäsongspriser.

Får inte rätta vilan hemma.
Ständiga ljud från grannar som lägger sig likt taggar inne mig.
Dundrande ljudanläggningar och under veckorna pågår ju helrenovering precis vägg i vägg.
De bilar upp betonggolv och det ljudet kommer jag inte undan alls.
Gahh!!
Det är inte att vila i lugn...som jag nu behöver.

Såg på tv och lade mig att sova, trött och lite ledsen.

Fick inatt en brutal väckning.

För min del var den riktigt otäck, då jag väcktes ur en mardröm, där jag var jagad av en hemsk kvinna som ville mig ont.

Vart jag än sprang och gömde mig så hittade hon mig.
På något underligt vis var hon hela tiden i min mobil, så jag hörde allt var hon sade.
Det var inga snälla ord kan jag lova!

Vet inte hur hon hamnade där då min mobil inte ens var på, men det hjälpte inte.

Redan tidigare hade jag drömt om en hemsk bussolycka där föraren var skulden till hela olyckan.
Stress och andra färdvägar än normalt var orsaken.
Missbedömning av avstånd, höjd på bussen och försening.

Förödelsen var fruktansvärd och jag var ledande Trafikförman på plats.

Pjuh!!
Det var tufft.

Sedan kom då drömmen om den här kvinnan som jagade mig.
Jag visste att om hon får tag i mig så dödar hon mig.
Mina tankar hade full panik!
Jag ville inte dö ännu.
Det fanns så mycket kvar att göra.

Ingenstans kom jag undan denna hemska människa och jag sprang så mina lungor hotade sprängas.
Allt gjorde ont och jag behövde hosta, men vågade inte, för då skulle hon höra mig.

Satt på huk bakom en bil då jag hörde hennes hånfulla skratt komma allt närmare.
Min mobil där jag hörde henne också gick inte att tysta.
Jag försökte med alla medel och gömde till sist den i armhålan för att den inte skulle avslöja vart jag var.

Kände hur pulsen bultade i hela kroppen och jag var säker på att tjutandet i mitt huvud hördes överallt.
Plötsligt ser jag hennes ena fot vid sidan av skärmen på bilen och sedan kommer en fruktansvärd krasch!!.....

Det är då jag vaknar.
Skrikande, genomsvettig och pulsen rusande i min kropp.
Slänger mig upp ur sängen och i denna stund kommer jag till sans.

Hela jag skakar av skräck och mitt huvud tjuter...
Jag badar i svett! Nattlinnet är så blött att det klibbar fast vid min kropp och jag går ut i hallen, tänder lampan.

Ser hur Ville katt med hukad kroppshållning, springer mot tvrummet.
Jag ropar efter honom och förstår då att det jag hört i drömmen var någonting hemma hos mig.

Tänder upp och börjar leta.
Hittar ingenting och Ville är försvunnen.Gömmer sig någonstans, så något måste ha gått i kras, annars vore han inte så rädd.

Mina ben bär mig nätt och jämt och jag känner hur yr jag är, på gränsen till svimfärdig.
Ställer mig och lugnar ner mig en stund.
Försöker tränga undan drömmen, skräcken men känner ännu hur jagad jag är.Pulsen går sakterliga ner och jag letar vidare.

Hittar så i hallen en av de vita ljushållare/vaser som Hampus, förra hyresgästen lämnat kvar åt mig.
Den ligger i kras på golvet vid skorna och det är vassa skärvor överallt.
Samlar ihop allt och lockar på Ville samtidigt.

Är mormors lilla kille oskadd eller...
Skärvorna är vassa som knivar då det är tunt glas.
Ställer allt i köket och skräcken tar tag i mig igen.
Tänk om Ville ligger och förblöder någonstans nu...jag måste snabbt hitta honom.
Ropar och letar, försöker hålla mig lugn då jag vet att jag skrämmer honom med min stress.

Går ut i köket och låtsas ta fram mat.
Då kommer han lugnt gående och undrar..När blir det mat?
Tar upp honom och genomsöker han lilla mjuka kropp och kan llugna mig.
Inget fel på min lilla goding :)

Pjuh!!
Vilken lättnad.
Han får lite nattwhiskas och vi pratar om detta med att klättra bland mormors saker.
Att vad som händer när man inte lyssnar.
Han svarar mig med små mjrrjau.

Tar honom i famnen och håller om, pussar och berättar hur mycket han betyder för mig.
Mina ben darrar ännu så vi släcker ner överallt och går isäng.
Ville spinner och mår gott.
Jag lugnar ner mig och efter nån halvtimme somnar vi båda, tätt intill.

Vilken natt!
Fruktansvärda drömmar och sedan denna krasch som länkar in i drömmen.

Ville tyckte säkert inte om de vita ljushållarna/vaserna och gjorde vad han kunde för att få bort dem.
Buskatt!

Jag tycker själv om dem men nu åker bägge i glasåtervinningen då de är så vassa och otäcka.
Vilken tur att varken Ville eller jag själv skar oss på de vassa skärvorna.

Det måste vara mitt mående som skapar dessa stressiga mardrömmar.
Mitt blodtryck måste ha fått sig en riktig skjuts inatt, för jag mår inte bra nu på morgonen.
Har hostat mycket och fått lov att dämpa den med lite Cocillana då jag kände blodsmaken i munnen av att hostan slet sönder min strupe.
Annars har jag inte behövt ta någon hostdämpande på två dygn.

Det försvann minuterna efter och nu sitter jag i sängen med mitt morgonkaffe.
Magmedicinen tagen tidigare redan för att hinna verka innan jag stoppar ner annat i magen.

Ville har fått sin frukost och mår bra efter nattens äventyr.
Tröttare än vanligt kanske och det är förståerligt.
Han blev också jätterädd.

Har ljus tända i sovrummet.Hör hur staden vaknar, denna måndag morgon.

Jag måste ta det lugnt idag för min kropp är inte ok efter natten.
Kommer garanterat att behöva sova något på dagen.
Jag hoppas tjutandet i öronen avtar.
Bara det i sig är stressande.