Litet tips om någonting väldigt gott, litet med både glass och choklad.

Hittade dem på Lidl
Glasspraliner :)

Extra lyxigt i vardagen

Denna dags förmiddag var krävande för mig, då jag hamnade i en frustration över att inte fungera fysiskt i mitt liv, fullt ut.

Hjärnan går för fullt på mig men min kropp orkar inte.Den är så uttömd på energi efter lång tids stress.
Detta gjorde att jag hamnade i ett läge där jag genomgick en kamp inom mig som resulterade i ett rop på hjälp.

Min älskade fick verkligen lov att med allvarsamma ord, få mig att förstå hur nödvändigt det är att jag måste få den återhämtning som behövs, för att sedan kunna fungera normalt i vårt fortsatta liv.
Inte tal om att börja arbeta innan jag är vid full energi igen.

Jag var så arg och trött på mig själv att jag var på väg att ringa mig frisk, trots att jag knappt har orken till de vardagliga sysslorna.
Jag skulle i ett sånt beslut, snart krascha på nytt och ännu hårdare om jag inte låter detta ha sin gång.

Han fick mig att lyssna!

Vid 13 tiden kom min dotter och lillan, hundarna.
Lillan hade med pepparkaksdeg så vi hjälptes åt att baka pepparkakor.
Hon var en hejade på att kavla deg och göra kakor :)

Det blev räddningen för mig denna dag att hon kom till sin mormor.
Min energinivå steg genast och livet kändes så mycket lättare.

Medans lillan sedan tog ett bad med badankor och my little ponysar i skummet så fixade jag mat.
Lite senare kom min dotter åter från sitt besök hos psykologen, där hon får hjälp att bearbeta allt efter de åren av hade av fysisk och psykisk misshandel med mannen hon var gift med.

Lillan och hundarna är med mig då det blir vid sådan tid då jag är tillgänglig.
Vi åt tillsammans och pratade om allt möjligt.

Min älskling ringde på väg till sitt arbete och hörde efter hur jag mådde och vi pratade om min förmiddag och hur jag tänkte där.
Jag är så himla glad att vi kan kommunicera fullt ut han och jag.
Allt blir så mycket lättare i livet då.

Gänget åkte hem mot kvällningen och jag diskade innan jag valde soffläge vid tv:n

En dag som blev jättebra trots att den började så jobbigt.

En kort sväng ut i solen och ett välbehövligt samtal med min käresta fick blodet att flyta på i mina ådror igen.

Jag märker hur lätt det är att sitta hemma och tycka synd om sig själv.

Den högpresterande 57 åringen behöver bara komma till insikt i den egna hjärnan med allt och låta kroppen få den vila som är nödvändig.
Inte pressa på nu när hjärnan är vid full vigör igen.

Nya tag och nya tankebanor :)

Tack Älskling!
Var inte orolig. Du får ingen sjukling på halsen.
Du har nog med dem du redan passar upp på + alla andra som ställer ständiga krav på dig.

Att ha kombinationen kreativitet och orkeslöshet är inte bra.

Jag har inte orken nog att göra det jag brukar.Jobba, träna osv...

Känner mig bättre och bättre orkesmässigt för varje dag som går, med undantag för dippar då jag gjort för mycket dagen innan.

Plockade fram mitt gåband som inte fungerar ordentligt.Det rycker i bandet då och då.Troligtvis gick den sönder då jag tränade löpning på den när jag bodde i Kungsör.
Den luktade bränt då.

Drog igång den på lite lagom gåfart och gick barfota 500 meter.
Badade i svett bara efter det lilla...

Tänkte om en stund när mitt hår torkat att ge mig ut i det vackra solskenet och gå en liten promenad ute.Ingen lång sådan då jag får jobbigt om yrseln sätter in.

Senare idag kommer min dotter hit och lämnar av lillan och hundarna.Hon har läkartid.
Det skall bli skönt för då får jag lite liv och rörelse omkring mig.

I veckan är det dags för hjärtultraljudet.
Ska fortsätta knalla och gå på bandet så mycket kroppen och knoppen mäktar med.
Jag utan träning....det funkar väldigt illa.Men samtidigt saknas orken..

Viljan finns, men det räcker inte

Första Advent blev inte som jag hade tänkt mig.
Besöket i kyrkan som låg mig varmt om hjärtat blev inte av....
Tröttheten tog över och jag blev hemma istället.

Var några timmar med min käresta och det blir som alltid en mjuk och skön bomullstuss i mitt hjärta av stunderna med honom.

Efter detta då jag återvände hem så blev det inte många knop gjorda.
Åt av det som var kvar efter Tacosmiddagen igår.
Kände mig på något sätt misslyckad och håglös.

Dieten jag påbörjat och var 5 dagar in i var jag tvungen att avbryta, pga att magen bråkade och krafterna försvann helt.
Känner att jag liksom greppar efter halmstrån för att orka med min egen tillvaro just nu.

Vart skall jag få krafter ifrån?!!

Jag vill inte leva i detta som är nu.
Jag är en aktiv människa med styrka, vilja och kreativitet.

Saknar jobbet, saknar träningen och umgänget med människor.
Men jag orkar inte!!
Kroppen säger stopp och hjärnan stänger ner.

De stunder jag känner att orken finns, de stunder försöker jag göra någonting av värde.

Ligger nu i min säng i mörkret och har tagit dagens första kopp kaffe.
Sov tungt natten, vaknade svettig med stressen hängande över mina axlar.
Varför känner jag stress när jag ingenting uträttar?!

Provade igår kväll de kläder jag skall ha på mig vid jobbets Julmiddag 3/12.
Kände mig som en vandrande flodhäst.
Tanken var att jag skulle vara snygg i min fina klänning, pigg och glad.
Jo tjena!
En kort stund såg jag den jag egentligen är, i spegeln.
Sedan försvann jag igen...

Blev den bleka och trötta individ som hasar omkring härhemma.

Vart ska jag få krafter ifrån?

Jag gillar inte mig själv just nu.
Verkligen inte!