Vill verkligen ha dessa...

Så snygga och till dem svarta nylonstrumpor med söm

Imorse bestämde jag mig för att få det sista inhandlat till julbordet på Juldagen.
Mina barn och barnbarn kommer då.
Det blir fullt i min lilla lägenhet.
Jättemysigt!

Har handlat lite i taget då jag inte fixar stressen ute i affärerna.
Nu hade jag en del kvar att fixa...bla skinkan, potatis och lite annat färskt.

Var ute vid Maxi Hälla vid 8.40 tiden.
Det var folk i farten men ännu lugnt.
Jätteskönt att strosa runt i mitt eget tempo, utan att jag behövde känna mig i vägen för stressade kunder.

Hittade en lagom stor, fin skinka.Svenskt kött givetvis.
Färdigkokt.
Det är trivsamt att koka och griljera skinkan dagen innan Julafton, men inte när jag är ensam.
Det får bli nästa år när älsklingen också bor med mig.

Sparar nu på mina krafter till allt jag behöver få gjort.

Åkte ifrån Hälla vid 10 tiden och då vällde det in bilar på rad.
Jag gjorde helt rätt att handla tidigt.

Åkte till djuraffären och införskaffade julmiddag till min söta spindelfröken.
Hon fick sina obligatoriska 10 syrsor.
30:- kostade hennes julbord.

Kom hem med kassarna.
Gav spindelgumman hennes syrsor.
Plockade upp varorna.
Gjorde iordning min frukost.Kaffe och smörgås.
Åt och vilade sedan en stund.

Bestämde mig sedan för att hälsa på min syster.
Plockade med Äppelmust, clementiner och en ros som jag köpte tidigare för ändamålet.
Röd ros med glitter.

Tog hissen upp till hennes boende på 6:e våningen.
I vanliga fall tar jag alltid trapporna, men inte nu.

Hon blev glad syrran.
Sittande i sin rullstol, med nattlinne på.En sköterska kom och tog hand om hennes bestyr.
Mediciner och påtagning av stödstrumpor.
Systermin är helt ofärdig.Hon kan inte göra mycket själv.
Inte ens gå på toaletten.Jag fick hjälpa henne med det då det inte kom någon personal fast hon ringde på dem.

Det kändes underligt.
Att ta hand om min 5 år yngre syster som om hon vore en gammal tant.
Hon är en gammal sjuk tant i kroppen.

Stannade hos henne i ett par timmar.Klarade inte mera då hon röker inne.Många cigaretter hann hon med på den tiden.

Som alltid så kände jag mig så ledsen när jag lämnade henne.Jag vet att hon är så mycket ensam.
Samtidigt vet jag ju att de besök jag gör hos henne är det jag klarar av och hinner.
Berörd blir jag hursomhelst...

Åkte hem.
Fixade till mat åt mig själv.
Tänkte på lillesyrrans öde.
Hon är ju multisjuk och behöver ständig assistens.
Vad livets lott faller olika.

Vilade en stund.
Var nere i källaren och tittade ut ett förråd som jag lyckades få igår inför kommande flytten hit av min älskling.
Sedan fick det bli dusch då jag luktade cigarettrök i håret.

Resten av eftermiddagen och kvällen fick bli softa på soffan.Somnade till kort en stund, med Ville katt på magen.
Mysigt och välbehövligt.
Min lilla energipåfyllare.

Den lilla granen står så söt med klappar under, väntande på Juldagen då mina nära och kära kommer.

Längtar efter min älskling som idag äntligen hade en ledig dag.

Dagarna går och jag kämpar på med mitt mående, min ork och den psykiska biten av att inte vara arbetsför.

Fick papper från Fkassan i Fredags att jag får ersättning ifrån dem, som jag kunde tyda det till iallafall.

Det känns ju tryggare.
Sedan vet jag inte när utbetalningen kommer.Det får bli ett senare problem att lösa.
Räkningarna behöver ju inte betalas förrän i månadsskiftet.

Håller igen på ekonomin så gott det nu går, det är jul.

Ägnade timmar igår till att slå in julklappar fint.Med omsorg och kärlek.
Börjar bli fullt under min lilla gran.
En kasse fylld som skall med på Julafton till Eskilstuna.
Någonting litet åt alla och envar.

Pratade för en stund sedan med min älskling som var på väg hem från jobbet.Återigen med övertid pålagt då saker och ting inte fungerat.
Som tur är så har han fram till mellandagarna bara körningar.
Så ryggen får vila och han får en chans till återhämtning.

Jag har enda sedan våran hemska trafikolycka på Swebus förra veckan, levt i en rädsla över att någonting ska hända honom.
Det är obehagligt!
Hur jag än försöker tänka så ligger känslan där.
Hör jag inte ifrån honom på 5-6 timmar så blir jag orolig och otålig.
Räcker med ett hej på messenger bara, så blir jag lugn igen.

Som nu inatt när jag vaknade 2.45 och inget hört.
Visste att han borde varit hemma redan och det får jag alltid veta, för han vet hur jag känner.
Att jag behöver den tryggheten.

Skickade ett meddelande och straxt ringde han.Övertid såklart!
Borde jag begripit själv med för det är ju inte många nätter han kommer hem i rätt tid.

Trött och frustrerad över allting som krånglar.
Vi har av någon anledning börjat få så dåliga bussar till våran depå.
Det gör inget lättare för någon.

Kollegan och vännen som drabbades av olyckan får vi uppdatering om då och då.Alla är som i en mardrömslik dvala sedan det hände.
Allas tankar är ständigt hos honom och hans familj.

Längtar efter den dagen då vi själva kan se hur han mår.Kan möta honom och krama om.
Visa vad vi känner över det som hänt.
Tacka högre makter för att han överlevt det fruktansvärda.

Allt hänger på en skör tråd....

Livet blir så påtagligt.
Värderingar ändras och närheten till de nära och kära blir mera kännbar.
Hjärnan klarar liksom inget mera just nu....det räcker!!

De små detaljerna blir mera synliggjorda.Inga stordåd behövs någonstans, utan känslan och tanken blir viktig i allt.
Omtanken, omsorgen och närheten.

Jag själv sluter min älskade, mina barn och barnbarn närmare.
Vill liksom beskydda och det går ju inte...

Känner att det går åt mycket av min egen, redan dåliga ork till att bara befinna mig i beskyddartankar som jag inte kan ta på i verkligheten.
De bara ligger där och suger energi.

Blir bra med Julen, få samla alla och bara krama om och se att var och en mår bra.

Jag ber varje dag för alla drabbade i olyckan.Ber om framtidstro och hopp.

Det är ju det enda som går att göra i nuläget.

Nyss skickade vi Godnatt till varandra, min älskade och jag.
Han är hemma i trygghet.
I sömnens och återhämtningens famn.
Jag kan slappna av själv och sova några timmar.