Efter avslappningspasset var det dags för brunch.
Väldigt välkommet då vi båda var rejält hungriga.

Det fanns mycket att välja på och vi åt med god aptit.
Mina favoriter var brödet och knaperstekta baconet.
Gott kaffe!

Allt härligt upplagt på flera olika stationer.

Vi skrev givetvis en lite hälsning i gästboken.

Gick tillbaks till Receptionsbyggnaden/badhuset.
Bytte om till badkläder, duschade och gick sedan i den varma poolen.
Ganska mycket folk där första två timmarna.
Vi badade, satt i bubbelpoolen och bastade.
Massor att prata om som vanligt.

Satt och drack kaffe en stund och fortsatte sedan bada.
Det tömdes ur på folk och vi kunde simma massor med längder medans vi pratade vidare.
Det var så skönt i vattnet.

Gick upp vid tretiden och duschade, tvättade håret och valde sedan att inte gå i pollen mera denna dag.
Kröp i våra mysiga badrockar och satt sedan i ett rum med olika möbelgrupper.
Soffgrupp, bord o stolar, sackosäckar och sköna fåtöljer fanns det att välja på.
Dämpad belysning och musik som nätt och jämt hördes.
Så rogivande.

Vid 16 tiden var det sedan dags för den behandling som A bokat åt oss.

Massage av ryggen först, baksida benen, sedan framsidan benen, armarna och händerna.
Så grymt skönt.
Jag valde en utdrivande massageolja då jag nyss varit så förkyld.
Massage av nacke och huvud.

Sist av allt en ordentlig ansiktsbehandling.
Kändes som jag fått ett nytt ansikte när hon var klar :)
Cirkulationen i kroppen var i full gång och det kändes så behagligt.
Var yr en kort stund efter jag reste mig upp.
Drack vatten.

Tog sedan bilder på den härliga poolen som nu var helt stilla.
Badtiden var över och det var mörkt ute, belyst i poolen och jättefint.

Klockan var nästan 17.30 när vi bytte om och tackade för oss och åkte hemåt.

Hela kroppen kändes så avslappnad och behaglig.
Trött men på ett bra sätt.
A släppte av mig hemma och jag återförenades med min sambo som firats på Fars Dag av sina söner.

En helt fantastisk dag att lägga på energikontot.
Tack min vackra dotter.

Då var dagen äntligen här som både jag och min äldsta dotter väntat på.

Skön Söndag på Sätra Brunn, som jag fick i julklapp av henne förra året.

Jag kommer att skriva denna blogg i två delar då dagen var så lång, skön och fylld av härliga inslag.
Kommer också lägga ut en del bilder.
Med noggrannhet tagna så inga människor kommer med, förutom jag själv och dottern min.

A hämtade mig vid 9.40 tiden och vi åkte, glatt pratande om allt möjligt till Sätra Brunn.
Checkade in i den välkomnande Receptionen, fick ut våra fluffiga, vita, härliga badrockar och ett Spakit.
Kitet innehöll energischampo, energibalsam, handkräm, saltscrub och cleansing.
I en söt tygpåse.

Plockade med oss badlakan.
Intog ett skåp för våra väskor. Det var så varmt och väldoftande överallt och bara det gjorde mig avslappnad och glad.

Tog sedan en kort promenad till Tysta huset för att ha en stund i stillhet, först av allt, för att komma ner i varv och in i skön stämning.

Vi gick givetvis först till brunnen och drack av vattnet, som denna gång faktiskt smakade riktigt gott.
Säkert årstiden som gjorde att järnsmaken inte var så kraftig.

Den stilla avslappning som sedan följde i Tysta huset var behagligt.
Levande ljus, dämpad belysning och lugn.

Yogamattor låg utlagda och vi fick sköna filtar att ha över oss under avslappningen.
Små övningar som alla klarade av och ingen behövde känna att det måste presteras.
Bara låt kroppenslappna av i olika steg.

Riktigt skönt.

Sedan var det dags för brunch och det skriver jag om i nästa inlägg.
Nu dags att åka till jobbet på Arlanda

Jag firar det varje år på något sätt, trots att min far lämnade det jordiska redan när jag var 12 år gammal.

Han blev endast 35 år gammal själv.

Denna Fars dag, sitter jag ensam hemma med mina tankar.
Min älskade sambo är på arbetet och jag känner mig lite orolig.
Det är väldigt halt och otäckt på vägarna idag och han är ute med buss mellan Västerås och Arlanda.
Han är en enastående förare, men det finns ju flera på vägarna som jag inte har någon tillit alls för.

Jag sitter i soffan och äter en lätt frukost.
Var nyss ner i källaren och laddade tre maskiner tvätt.

Till min stund i soffan har jag tänt ett ljus.
På Fars Dag
Ljuset står i en ljushållare som min älskade sambo tillverkat.
Känslan blir osökt fylld av en samhörighet.
Ljuset brinner för min älskade, saknade Far i någonting som min egen älskade man har, med sina händer gjort.
Kan det bli finare :)

I stunder som denna tycks livet så sårbart och skört.
Mina tankar går så ofta till far, som nu fått till sig sin yngsta dotter, även hon alldeles för tidigt.
Två vackra, guldhjärtade själar som ryckts bort från oss som lever kvar här på jorden.

Det finns liksom ett tomrum inom mig som jag så innerligt längtar efter att få fylla med någonting fint, någonting som jag kan bära inom mig som en vacker gåva.
Det tomrummet har funnits där, ända sedan min trygghet på jorden, rycktes bort ifrån mig.
Min Far.

Jag har fått uppleva så mycket glädje i mitt liv.
Mina barn och barnbarn.
Flickornas pappa som jag fick många, fantastiska år med
Alla djuren vi haft.

Även nu lever jag i en glädje och lycka.
Med mannen jag älskar så högt.
Vi löser problemen utifrån tillsammans och de är många kan jag lova.
Vi står stadiga tillsammans och finns för dem som behöver oss ständigt.

Han är ju familjefar precis som jag är mor, mormor och farmor till de mina.
Dessutom är vi son och dotter till föräldrar som knappast blir yngre.

Tomrummet jag har inom mig, tror jag aldrig kommer att fyllas.
Den smärtsamma saknad som jag i så många år bar på, gick över i en mera lättburen saknad.

Dagar som är extra tunga...
Som Fars Dag, fars födelsedag och dagen han lämnade det jordiska.
Dem bearbetar jag med att låta sorgen och saknaden komma fram.
Det känns bäst.
Inte trycka undan något, utan verkligen låta känslorna flöda.

Känns så mycket lättare efteråt.

Ljuset brinner med en fridfull låga.
Jag tittar på det gamla fotot på far och mig.
Hans kärleksfulla leende då han ser på sin förstfödda....

Grattis pappa på Fars Dag!

En dag ses vi.... Jag hoppas det dröjer.
Jag har så mycket mera att uträtta och leva för här på jorden.

När det är klart, så ses vi igen.
Min älskade Far

Hela veckan har jag ju jobbat på Arlanda.
Mycket jobb och många steg har jag avverkat.

Idag Lördag, hade jag frivilligt tagit på mig extrajobb.
Skulle köra en vända, till och från Arlanda.
Den tidigaste tjänsten som började 4.27

Satte väckningen på 3.00 och då gick jag upp.
Såg att det regnade litegrann, men det bekymrade mig inte.
Skulle cykla till jobbet och lite regn gjorde inget.

Fixade kaffe med i thermos.
Frukostmackor med, då jag inte kunde äta så tidigt.
Tog fram cykeln från källaren.
Det var mörkt ute.
Regnet hade tilltagit rejält, visade det sig och dessutom blåste det iskallt.
Vätan som kom ner var på gränsen till snöblandad och när jag cyklat ca 1 km var jag genomvåt i håret och på byxorna.

Hade vinterjackan på, så den höll tätt.
Men jag frös om huvudet i vinden och låren blev snabbt iskalla av vätan igenom byxtyget.
Det var bara att trampa på och gilla läget, vad hade jag för val...
Till jobbet måste jag ju.

Mådde riktigt dåligt när jag väl var framme på depån.
Stelfrusen och genomblöt.
Gick in och fick av mig de våta plaggen.
Byxorna torkade jag med papper, likaså håret.

Gick ut och fick igång bussen så den skulle vara varm till avgångstid.
Regnet hällde ner.
Gjorde allt som hör till morgonens rutiner på depån och rullade iväg.
Var hyfsat torr vid det laget och bussen varm och behaglig.

Lastade in 11 resenärer som var nöjda över att komma in från det hemska vädret.

Körde min tur med sovande resenärer.
Startade 5.10 från Västerås.
Lite kämpig körning då det var mörkt, spöregn och kraftig blåst.

Njöt ändå av att köra, utan stress.
Valde stora vägen över Stäketleden.
Släppte av i bra tid, städade bussen, gick på toa.
Tog på nya resenärer och körde åter Västerås.

Bara en tur idag.
Körde bussen till depån

Hade en sådan himla tur att det var min egen käresta som körde turen, denna morgon till Arlanda, som jag brukar åka med.

Hängde med honom redan hemifrån, till depån och bilen ner till förarbytet.

Drog igång och jobbade genast.
Det fortsatte sedan på Arlanda, med full fart. Bussar kom och bussar åkte.
Till sist var det en som inte dök upp och det visade sig, när jag kontaktade Trafikledningen att den buss jag väntat på, krockat med en stor älg.
Mellan Sigtuna och Märsta hade det kommit ut en stor älg och smällen gick inte att undvika.

Alla utom älgen hade klarat sig bra.
Kunderna fick åka med en annan buss som var på väg till Arlanda.
Den hade stannat och förbarmat sig.
Jättefint gjort!
Det är vi tacksamma för.

Jag fick sedan ta hand om de resenärer som skulle åkt med vändande tur till Västerås.
Efter många samtal med Trafikledning och 50 minuter senare kom en ersättningsbuss och jag fick iväg de som väntade.
Alla frusna och frustrerade.

Jag frös så jag skakade och efter nästa lastning tog jag lunch.
Fick inte värmen åter utan jobbade klart det som var kvar och tog bussen hem.

Jag har helt fel kläder för att vara ute så mycket.

Gick hem raskt och mådde inte så jättebra vid hemkomst.
Tog varm kaffe och vilade...

Stod idag och såg ut över planen som väntade vid gaterna och drömde mig bort till sol och värme.
Råkallt, blåsigt och regnigt denna Torsdag på Arlanda

Redan från start igår Onsdag, så blev det full fart på Arlanda.

Jag vet inte vad det är för fel på mig, då jag gillar när det är full fart på mitt hjälpande :)

Att finnas för kunder och kollegor är ju så kul!
Känns att jag gör något av värde.
Att jag med min goda vilja kan ge någon annan människa trygghet och ro.

Där jag står vid hållplatsen, i min vita Swebusjacka, som en magnet för resenärer med frågor och funderingar.
Jag hjälper alla!
Fast jag inte har direkta svar på allt så hänvisar jag vidare.
Alla frågor rör ju inte oss.

Likaså den glädje jag ser i kollegors ögon, när jag står beredd på Terminal 5, då de anländer med våra resande som skall stiga ur, ta sitt bagage och ge sig ut vidare i världen med flyg.

Den hjälp jag kan ge i de stunder är värdefull. Ser hur min kollega slappnar av, efter att ha kört lång väg, med tidspress och högt trafiktryck.
Jag finns som ett stöd, en frisk fläkt som välkomnar till Arlanda.
Vi får där också många frågor.
På allehanda språk.

Igår var det mycket resenärer på vissa turer som jag hjälpte till att lasta.
Bagageutrymmena fylldes snabbt och mera skulle in då bussen anlände till Cityterminalen senare, för färd nedåt landet.

Vädret var friskt och kyligt.
Skönt i solen och jag passade på att ta foton på de vackra blomuppsättningar som finns ute terminalerna.
Frosten gav blommorna extra skönhet.

Min chef i denna befattning, ringde mig och berättade att, om jag vill åta mig jobbet så fortsätter vi med terminalvärdskapet detta år ut.
Det tyckte jag lät toppen.
Vi skall stuva om mitt schema lite så jag finns tillgänglig de dagar i veckan, då behövet är störst.
Jag kan ju inte jobba hur många dagar som helst. Behöver ju ledighet också, fast jobbet är jättekul.
Dagarna blir dessutom väldigt långa för mig.

Härligt att få schema så jag kan strukturera livet på ett bra sätt.
Jag är ju borta 12 timmar varje arbetsdag.

Åkte hemåt igår med 16 turen och var trött.
Förkylningen viker ner sig mer och mer och jag hoppas att min ork återvänder.
Inte kul att köra mig i botten varje arbetsdag.

Väl hemma i Västerås tog jag buss till Skallbergstorget.
Hade paket att hämta och jag passade på att handla på Ica.
Gick hem därifrån.
Direkt i en varm lång dusch hemma.
Mat i magen och kort vila, innan sysslorna hemma.

Kärestan ringde vid två tillfällen.
Skönt att höra hans röst innan jag somnade efter 21.30

Många steg blev det idag med :)
Kan lova att jag somnade ovaggad

Sitter nu på bussen på väg till Arlanda för att jobba som Terminalvärd där för oss.
Jag har redan nu börjat jobba med att se till så alla resenärer har biljett köpt och klar.
Hjälpte med bagage och svar på frågor.

Under tiden bytte kollegorna plats.
En på rast och den andre vid ratten.

Kom iväg som vi skulle 7.45
Åker nu mot Enköping där ett gäng till skall ombord.

Jag har tagit mig en stund i lugn och ro i vår varma, trygga buss.
Kaffe och smörgås satt toppenfint, då jag hann bli ganska frusen av att gå hemifrån och sedan vänta på bussen.
Jag är ju alltid i god tid så det blir lite väntan då.
Väldigt halt ute idag.
Vacker soluppgång har vi fått beskåda.

Lite suddig bild då den är tagen från bussen, under färd.

Tycker om den här stunden på bussen till Arlanda på morgon.
Dels är jag behjälplig både förare och resenärer.
Sedan har jag ju vår padda med där jag går igenom de turer som jag har hand om under dagens timmar.
Då vet jag vad som väntar och vart min hjälp är som störst.
Måste prioritera vissa tider då det både kommer in bussar och lämnar Arlanda.
Ser vilka som har mest resenärer.

Sitter sedan och mejlar till mina chefer som ansvarar för mitt terminalvärdskap.

Förra veckan blev ju en enda röra så jag hoppas att jag kan få lite mere tid på Arlanda innan en utvärdering görs.

Behövs jag inte så återgår jag till min schemalagda busskörning.