Idag är det 12 årskalas på Prästgården.
Mitt lilla söta barnbarn fyller 12 på Måndag och idag kommer hennes Morfar med hustru. Hennes Moster med familj och grattar.

Det ska bjudas på Smörgåstårta och sedan Marsipantårta på Frökens egna önskan
Hennes mamma fixade till båda igår.
Hon ville så gärna göra detta för sin fina dotter fast det kostade på enorm kraft för henne att stå i köket flera timmar.


Till råga på allt så fick Ludde Basset kräksjukan då han troligtvis ätit nåt olämpligt ute på morgonrastningen.
Suck!! Han kräktes massor med gånger vilket resulterade i ännu större kraftåtgång för dottern.
Jag hjälpte till allt jag mäktade med i mitt hostande och snörvlande.

Allt löste sig och Luddes mage lugnade ner sig till sist, i morse! Så det tog tid.
Vet inte om han ätit rävskit eller nåt.
Jyckar är bra äckliga ibland.

Nu är det dukat och fixat fint därinne i huset. Städat så inte mina baskilusker finns överallt

Jag själv har varit i husbilen ett par timmar redan.
Hostat, läst min bok, slumrat till lite då och då.
Kan inte vara ute då det just nu regnar men också för att luften är så rå idag att jag bara hostar när jag kommer ut i friskluften.

Har tänt värmeljus här i husbilen.
Sträckt ut mig i soffan och läser min bok som snart är slut.

Jag kan gå in i huset sedan ikväll när gästerna åkt.
På det här viset smittar jag ingen annan och barnbarnet kan ga sitt kalas i lugn och ro.

Det skulle sparas tårtbitar åt mig med :)
Omtänksamt!

Nova var inne här hos mig en kort stund tidigare.
Hon hade inte ro att stanna länge.

Jag har ju inte nån mat eller godis åt katterna här i husbilen.

Aldrig trodde jag att det kunde samlas så mycket bråte i luftvägarna.
Två mornar i rad nu har jag hostat som en galning och snytit ut såna mängder gojs.
Blod och var blandat.
Sitter på sängkanten i upp till 30 minuter och bara hostar, nyser, snyter och lever rövare så barnbarnet kommit och tittat oroligt in i mitt sovrum.
Hon är rädd att jag ska kvävas då jag inte hinner andas ordentligt när allt bara väller fram.

Kroppen har verkligen fått jobba hårt med att bekämpa denna infektion som vandrat omkring i luftvägarna. Tror att jag klarar mig från att det fastnar i Bihålorna.

Det är ju försvaret som nu släpper greppet och kommer ut. Jag kör ju med nässpray och hostmedicin nu så mycket som jag bara kan enligt doseringsordination.

Igår Fredag var jag jättetrött.
Det här skiten tar så in i bomben på krafterna. Sover lite längre sekvenser på natten mellan hostattackerna. Vaknar sedan på morgontimmarna av att jag knappt får luft, allt så igensatt.

Nu hoppas jag verkligen att det har vänt ordentligt och att jag vinner kampen.
På Måndag börjar min semestervecka och jag behöver verkligen få göra annat än jobba, vara sjuk eller andra måsten.

Idag är det 12 årskals härhemma och jag är förpassad ut till husbilen för smittans skull.
Ingen av släktingarna ska behöva komma i närheten och riskera få detta helvete att slåss med.

Värmde husbilen igår och plockade därute så jag kan vistas där några timmar.
Den ska ju med på min semester nästa vecka.
Om jag nu hinner bli frisk vill säga.

Kämpar på.
Drygt en vecka har gått sen hostan började på hotellet i Norge.