Igår Fredag hade jag en körtjänst som Tågersättningsbuss mellan Falköping och Skövde.
Det är äventyr som heter duga stundtals.
Vi är så mycket bussar som ska trängas på små ytor och det ställer enorma krav på oss förare från olika bolag som strålat samman för att köra tågresenärer, så snabbt och smidigt som det bara går.

Jag tycker att det är spännande och roligt med nya platser i mitt jobb som beställningsförare.

Ser till att ta hjälp av mer erfarna kollegor som redan tidigare kört på dessa ställen dit jag kommer för första gången
Tar häng på någon annan buss tex och ställer frågor om det jag inte känner mig säker på. Enda sättet att lära sig.

Den ursprungliga informationen vi får från början är oftast knapp och stämmer sällan då allt ändras under färd.
Det är inte lätt för arbetsgivaren att ge oss det vi behöver då det ständigt sker ändringar på destinationerna.
Så ansvaret är enormt stort hos oss förare.

Största problemet är oftast vart vi kan parkera under väntetid. Vi tar ju stor plats när vi är som nu stundtals 15-20 bussar på samma ställe.
Till detta tillkommer lokaltrafiken på ort och ställe som vi inte får störa och vara i vägen för. Deras trafik måste ju få flyta smärtfritt.

Detta tar energi kan jag lova.
Den koncenration och koll som vi måste ha precis hela tiden äter energi.
Sedan också tågresenärernas irritation på detta störningsmoment i deras resplan
Vi bussar är ju inte felet men det är vi och kordinatorerna som får ta emot resenärernas ilska och frustration.
Vi är ju där och hjälper till men få ser det så.

Jag väljer själv att finnas för resenärerna med tydlig information och hjälp, på avstånd förstås nu under Covid19.
Vi lastar bara halvfulla bussar och det skapar ju mera problem då bussarna måste vara nästan dubbelt så många mot normalt.

Så när dessa 5 dagar är över ser jag fram emot ledighet hemma på landet i tystnad och lugn.

Gårdagens jobb gick smidigt men jag var jättetrött vid ankomst till hotellrummet vid 22 tiden.