Har nu varit ut på en båtresa med ett jättegäng på 700 andra kvinnor.

Redan i hamnen innan ombordstigning reagerade jag över den stress som rådde.
Det suckades och stönades över väntetiden på terminalen, i köerna.
Ändå visste alla vilken tid ombordstigningen var då vi fick den informationen vid incheckning.

Sedan tjurrusningen ombord, där tanterna nästan sprang ner varandra då det var så bråttom in på båten.

Där måste jag medge att arrangören medverkade till den stressen då de gav informationen om att ta sig till hytten och snabbt till middagsbuffen.
Att tiden var knapp.

Jag själv tog det lugnt.
Lyckades undvika att bli trampad på och hittade min hytt i lugn och ro.
Valde att ta trapporna istället för att köa vid hissarna.
Gillar inte hissar över huvud taget.
Väljer alltid trappor om det finns

Bytte om till finare kläder och skor.
Letade reda på den del av båten där min grupp skulle äta.
Lugnt och samlat.
Det for omkring tanter överallt och jagade hytter....varandra och sedan middagsbuffeställe
Ingen logik i sökandet utan de for omkring som yra höns, medans båtpersonalen försökte, lugnt och vänligt att hjälpa.
De tog sig inte tiden att lyssna...

Sedan var det dags för köerna till buffe'n:)
Jösses!
Det letades bord, märktes upp platser.Hoppades omkring i köerna.
Den vilda jakten på vinet var i full gång!
Det var ju gratis:)
Här skulle drickas, lyste det ur en dels ögon.
Fort in med första glaset, redan vid påfyllningen dracks de första klunkarna.

Det som blev så påtagligt vartefter vinglasen tömdes var att ljudnivån i lokalen ökade till, på gränsen till smärtsam nivå.
Paret som jag satt och samtalade med vid bordet, var det svårt att höra vad de sade, så vi tystnade och åt istället.

Knappt någon hänsyn togs vid buffeborden.
Irriterade blickar i köerna när danerna som fått det extra lilla vinet i sig, trängde sig fram där de ville åt mat.

Pjuh!
Jag köade, åt min mat och avlägsnade mig snarast därifrån, efter dessert och kaffe.
Det var en lättnad att komma in i hytten en stund, till stillhet och bara ljudet från båten.

Lite senare var det samma stök och rusning till salongen där välkomnandet skulle hållas.
Väldigt klagande då damerna inte fick sitta där de ville.
Glasen fyllda med vin återigen och det fylldes på vartefter.

Ljudnivån skyhög innan allt körde igång.Gälla, höga, skärande skratt som helt tydligt påverkats av vinet:)
Väldigt intressant att studera detta, helt nykter.
Vad som händer med propra, välklädda damer som får vin i sig.
En helt annan människa visar sig.

Nu satt ju inte alla och drack i ett tempo som gav rus, somliga smuttade bara.
De satt också och såg sig förundrat omkring i oväsendet.

Dagen efter vid frukosten var det samma kaos.
Jag passerade bara för att få se just detta fenomen.Själv åt jag mitt tidigt när alla ännu sov.
Likaså när det var dags att samlas inför föreläsningarna.
Jakten på bra platser.Det trampades och knuffades.
Grinigheten när de inte var nöjda med det som blev.

Värsta stunden blev när alla skulle av båten.
Jag hade damer bakom mig som tryckte på så jag trodde de skulle krypa ner i min handväska:)
Jösses!
Alla skulle ju av....

Jag tycker så synd om dessa människor som håller på sådär.Deras tillvaro måste ju vara jättejobbig och fruktansvärt energikrävande.
Att leva under sådana krav och sådan brådska med allt.Ett enda kringjagande!
Till vilken nytta?!

Jag tog det lugnt överallt.
Hann med precis allt och njöt av det längs färd:)
Det är väl så en resa skall genomföras.

Vad får dessa människor för känsla med hem?
De lär knappast ha med sig något som givit energi och glädje.

Möjligtvis gratisvinet:)

För mig var detta sista resan i det temat.
Aldrig mera att jag utsätter mig för sådan stress!!

Sitter nu i kafeterian och tar mig en kopp kaffe samt en jordgubbscheesecake.
Jättegott:)

Dagen har ramlat på i rasande tempo och jag har medvetet gått ifrån då och då bara för att ge hjärnan en chans att smälta allt.

Började redan vid 9.10 med att lyssna på Fredrik Backman.
Med boken En man som heter Ove.
Jag har hört talas om den men inte läst.
För mig en mindre intressant intervju av honom som Amelia höll i.

Säkert är han jätteduktig och boken bra då det nickades och skrattades runt om i Starlight där vi satt.
Ca 350 kvinnor och några män.

Efter detta kom så Birgitta Rasmusson som jag känner igen från tv och som givit ut böcker som.
7 sorters kakor och den Rutiga kokboken.
Det var inget som jag hade större lust att fördjupa mig i, så jag gick iväg och handlade i Taxfree, ännu mera godis:)

Gick upp till hytten med det och lade mig raklång i sängen en stund.

Var ut på deck och tog bilder över det vackra havet och fina vädret.

Gick tillbaks till Starlight lagom till att få en kopp kaffe innan nästa föreläsning.
Yvonne Lin, som är Amelias PT.
Hon berättade om träningsformer sedan 70 talet och vi fick vara delaktiga, genom att stå upp och sprattla med i allt vad det nu var.
Jane Fondas träning osv...

Hon ville få fram budskapet att alltid se till att ha roligt med sin träning och rent av strunta i trenderna.
Det viktiga var Att man rörde på sig.
Kloka ord!
Säkert en tröst för många tanter som gärna äter sina bullar men orkar inte göra något åt de begynnande kilona som lägger sig överallt.

Yvonne har varit aktiv i alla former av träning i hela sitt liv och tävlat med goda resultat.
Allt från kampsporter till utmaningar i alla de former.

Efter detta var det så dags för Ilon Wikland som illustrerat Astrid Lindgrens böcker bla.
En härlig kvinna som kom som flyktingbarn från Estland 1944.
Hon berättade om delar ur sitt liv.

Mark Levengood var den som intervjuade henne och hon har även illustrerat hans böcker.
Inget jag läst ännu.
Härliga människor båda två och riktigt givande att lyssna på.

Sedan var det dags för lunch och jag lät rusningen gå och handlade mig en räkmacka och kaffe.

Tog en promenad på deck då vi lade till kort i Mariehamn.

Vilade en stund i min sköna hytt.
Slumrade nån minut.
Packade klart så det är gjort.

14.10 var det då dags för Louise Hoffsten att prata.
Hon berättade om sin känsla och resa från det hon fick diagnosen ms.
Tårarna rann på många av oss då hon med sådan inlevelse talade om sitt jobbiga.

Hon är en kämpe den kvinnan!
Beundrar henne jättemycket.
Vi stod upp och sjöng och hurrade för henne då hon precis fyllde 50 år.

Efter det tyckte jag att det fick räcka med föreläsare för denna resa.
Det var två stycken kvar men jag känner mina begränsningar.

Ingen ide att peta in mera i hjärnan än vad dem mäktar med.
Sedan är jag ju sådan nuförtiden, att om jag tycker nåt inte tillför mig det jag behöver så får det vara.

Så nu har jag min lilla fika/bloggstund och ger mig sedan av upp till hytten.
Ska bara softa de drygt två timmar som är kvar innan vi kommer till Stockholm.

Bussen där avgår 30 minuter efter båtens ankomst så det är bara att traska ut.

Tog beslutet idag att det fick vara sista gången jag gör denna resa.
Tycker att det är för stimmigt och stressigt för att det skall ge mig den njutning jag behöver.
För mycket är inklämt på alldeles för kort tid så programmet upplevs som stressigt i många lägen.

Är jätteglad över att jag gjorde denna resa och fick chansen att se och höra ett par av de människor som jag beundrar i livet.

Boendet har varit suveränt:)
Maten jättegod.
Silja är bra att resa med.

Men tyvärr...alldeles för mycket virriga, stressade, högljudda kvinnor som tog sådan enorm plats överallt.

Jag tackar för mig och lägger detta i fint minne.

[Bild]

Det är ganska intressant att åka på kryssning som nykterist.
Jag har gjort ett medvetet val, att inte dricka någon som helst alkohol.

Jag gör det för att jag är rädd om min hälsa.Älskar att träna och må bra.
Dessutom behöver jag aldrig tänka till om jag kan köra bil:)

Mitt yrke gör också att jag tycker det är onödigt att dricka alkohol.

Taxfreeshoppingen blir därför bara godis för min del.
Får erbjudanden om att köpa vin till förmånligt pris och det tackar jag vänligt nej till.
Säger gärna att jag inte nyttjar alkohol alls.

Det finns de som anser att vi som inte röker eller dricker är skattesmitare:)
Må så vara!

Igår kväll var det dags att chocka bartendern i restaurangen.
Alla beställde vin och annat, medans jag ville ha ett glas mineralvatten.

Ehhh....vatten?
Menar du vanligt sodavatten? frågade bartendern...
Ja tack :) svarade jag och log stort.
Jag fick mitt vatten med is i.
Jättegott!
Satt fint efter all maten tidigare.

Ser det nu dagen efter hur en del av mina medresenärer mår.
Hålögda och de doftar inte gott.

För min del har jag så stort värde i att uppleva varje minut av mitt liv, fullt medveten.Inte yrslig:)
Livet är för skönt för det!

Jag behöver inte alkohol för att ha roligt eller att slappna av.
Vill jag ha smaken av öl tex så skaffar jag alkoholfri öl.

Vatten är min grej.

Sitter nu och bara njuter av tillvaron, här på Silja Galaxy.
Har gått upp tidigt, 5.20 redan för att få äta frukost i lugn och ro, under ordnade förhållanden, utan köer och stress:)
Så skönt!

Kom ombord på båten vid 19 tiden igår kväll.Letade rätt på min fina hytt 9485 med runt stort fönster.

Vi är över 700 kvinnor och några män på denna kryssning.
M Magasin med Amelia Adamo i spetsen som arrangerat detta.
10:e året i rad :)

För mig är det andra gången jag åker och troligen den sista.

Förra året kunde jag koppla bort alla dessa vimsiga, gnälliga och gapiga kvinnor som finns i mängd runt ikring.
De blir knappast bättre av att ha pimplat i sig glasvis med vin :)
Pjuh!!

Efter ankomst hytten blev det snabba ryck till middagsbuffen.
Bytte om till finklänningen, sköna nylonstrumpor och högklackat.
Kände at jag ville vara riktigt fin ikväll.

Långa köer till maten.
God mat och mycket:) Härligt!
Satte mig bredvid ett trevligt par från Tullinge.Från ursprung Norrlänningar:)
Jätterara och härliga att prata med.

Tog mig god dessert till kaffet innan det var dags att vila en stund innan underhållningen senare.
Ljudnivån var då så hög i restaurangen av alla kvinnor som överröstade varandra.
Paret jag satt med tyckte också att det var stressande, så det var inte bara jag.

Älskar dessa båthytter med fönster.
Jag är ju nästan högst upp på båten så det var jättelugnt och stilla där.

Sedan var det dags att samlas för att få alla föreläsarna presenterade och snabbintervjuade.
Louise Hoffsten sjöng för oss och efter det valde jag att uppsöka Taxfreebutiken.Handlade godis och drog mig sedan åter till min hytt.

Softade ner och gick igenom goodiebagen vi fick vid ombordstigningen.
Där var en del smått och gott

Jag hoppas stort på denna dag och föreläsningarna.

Var ut på deck och tog bilder när vi lämnat hamnen i Åbo.

Jag älskar ju att vistas på och vid havet så det är en av mina batteriladdningar under denna resa.

Är tacksam över att det finns Wifi på båten så jag kan blogga:)
Går inte från hytterna men det gör inget.
Sitter nu och väntar på att dagens program drar igång.

Hann ta min fika innan det började dyka upp dekaler från M Magasin på terminalen:)

Gick fram och det gick bra att checka in redan, trots att det var över två timmar kvar till ombordstigning.
Fick det material som behövdes inför ombordstigning och en flaska vatten.

Det är ju massor som ingår i denna resa.
Middagsbuffe.
Underhållning.
En flaska mousserande vin.
Goodiebag vid ombordstigning.

Frukost.
Kaffe och kaka.
Sedan alla de 6 underbara föreläsningar som lockat mig till att göra denna resa, andra året i rad.

Satte mig ner och bara njöt av friden innan allt drar igång.
Förra året var vi 700 kvinnor som åkte med på båten.

Fick en hytt på våning 9 så jag kommer att resa som en drottning detta dygn:)
Så härligt!

Vaknade tidigt denna Söndagsmorgon, med tanken att ge mig ut med dotter och hund på långpromenad.
Det blev inte så.
Dottern hade somnat väldigt sent och behövde sin sömn.

Jag började blogga istället för att ge mig ut ensam.
Kände att det gav mest, denna morgon.
Kaffet igång, mat åt Titti och sedan var tankarna igång och texten flöt ut genom fingrarna.

När detta var klart och mina energier var på allerten, passade jag på att packa klart inför resan.
Gick in i huset och duschade.
Åt sedan frukost med familjen, lite senare.

Valde kläder för dagen och min dotter fixade till mitt hår, som inte var alls på min sida idag.
Den behövde plattas till.

Älskar när min unge grejar med mitt hår och hon lyckas alltid få ordning på det, även idag.

Trivs med mitt långa hår men det kräver en del arbete.
Just nu är det slitet och behöver klippas ur.
Får beställa tid kommande veckor.

När håret var klart, väskan stängd, handväskan laddad med det sim behövs med, så kramade vi hejdå och jag gick till Okq8 och bussen som skulle ta mig till hamnen.
Tallink Siljabussen.

Skojade med bussen innan, Birka...samma förare som körde mig och min dotter när vi var iväg för några veckor sedan.
Han mindes oss:) Kul!
Han spräckte sina byxor just den resan:)

Min buss kom och jag var enda påstigande i Surahammar.
Föraren och jag började direkt att prata om bussjobb och allt dörikring:)
Han hade rast i Hallstahammar.

Tog en fika och satt i härligt samspåk med ett äldre par från samma buss.
De var pratglada och jätterara.

Färden fortsatte mot Västerås.
Flera på där.

Sedan till Enköping och sist Bålsta innan färden mot Värtahamnen.
Slumrade till kort och bara njöt av att åka med, utan att jobba.
Solen bröt fram och det blev jättefint.

Var framme i hamnen vid 15.30 tiden.
Alla ur bussen skulle åka straxtvoch checkade in.
De skulle mot Helsinki eller Tallin.

Jag fick väntan på terminalen och det kändes skönt och avkopplande.
Tog mig kaffe och macka på fiket.
Bara njöt av att vara på plats och ingen bil med sim kostade parkering eller riskerade få inbrott.
Bara jag och min väska:)

Mina tankar går ofta till alla dessa människor, som sitter kvar i en tillvaro som de inte trivs med.
Det kan gälla arbetet eller privatlivet.

Jag har bloggat om detta förut också men det tål att upprepas.

De går dag ut och dag in och harvar i relationer med andra människor, som de egentligen inte alls vi ha i sitt liv.

Åtminstone inte på det sätt de har dem idag.Det kan vara kollegor som suger deras energi, som mobbar.
Som styr och ställer.

Det kan vara en livskamrat som gör samma sak, som inte tillför mer än oro,missnöje och tråk.

Man måste ju faktiskt ingenting om man själv inte vill.
Detta sitter i ens egna hjärna!

Man sätter själv begränsningarna och har mandatet att bryta sig loss om man verkligen vill.
Ofta är det viljan som saknas.Orken att ta tag i det.
Såhär har jag haft det si och sålänge, jag vet att hantera det men mår inte bra i det.
Vad vet jag om det som blir om jag strukturerar om mitt liv...

Ja...det okända kan vara skrämmande! Du vet inget om det som ligger framför, det gör du aldrig!
Vad som helst kan hända längs din livsväg, precis vad som helst.

Men du kan påverka det, med att göra val som du själv mår bäst av och kanske öven de som finns i din närhet.
Kanske står alla och tuggar på samma ställe, utan att komma någon vart.Ingen vågar ta steget även fast det tydligt syns att livet inte är tillfredställande.

Dagarna går och livet bjuder på möjligheter, tillfällen där du tänker att en förändring kanske vore på sin plats.
Men du är rädd!
Rädd att ta fel beslut, rädd att såra, rädd att någon tycker illa om det du gör, kanske försvinner ur ditt liv.
Ja...så är det!
Du kan inte äta kakan och ha den kvar.
Gör du en förändring så får du leva med konsekvenserna.
Ingen kan ständigt göra alla runtinkring, nöjda och glada.

Men hur mår du idag?
Trivs du, mår du bra på ditt jobb.

Har du en relation till din partner som känns bra, som du längtar att komma hem till efter jobbet?
Får din själ det den behöver för att du skall somna nöjd och glad, tillfreds med livet, vakna förväntansfull inför en ny dag?
Känn efter!

Jag brukar göra såhär, om jag nu utsätter mig för sådant som inte känns bra.
Jag väger för och nackdelar...
Vad känns bra och som fungerar och vad känns som att jag bara vill ifrån det.
Vad finns i mitt liv som känns bättre, vilka möjligheter har jag att förändra.
Vilka steg är jag beredd att ta för att få en förändring.

Jag har aldrig en rädsla över att det kommer kräva ansträngning från mig, att det rent av kommer att göra ont i mig ett tag.
Jag vägrar vara kvar i något som inte känns bra i mitt liv.
Varför låta tiden i mitt liv gå till ingen nytta?! Jättedumt!

Ärlighet mot mig själv skapar en tillvaro som stundtals kan vara väldigt turbolent, men som i slutänden ger den sinnesfrid jag vill leva i.

Ibland måste man fatta beslut som sårar andra, som vänder upp och ner på människors tillvaron.
Men dessa beslut och ställningstaganden är nödvändiga, just för att man ska komms vidare i livet.
Utvecklas och tillåta oss vara den vi verkligen är och vill vara.

Livet är inte enkelt!

För många lever känslan...
Jag vet vad jag har men jag vet inte vad jag får.
Ja...så är det!

Du känner igen beteenden, mönster och vet hur du skall agera i dessa stunder då livet kanske suger.
Men är det värt det?
Är det i övrigt så bra att du väljer leva kvar i en tillvaro som inte tillför dig, det du innerst inne vil ha i ditt liv.

Jag tror på den egna lyckan.
Det är meningen att vi skall kunna skapa den egna lyckan, men inte utan ansträngning.

Jag vill inte leva i en tillvaro där jag ständigt går med skygglappar.
Gjuter olja på stormiga vågor eller lever rävspel med en människa/flera mönniskor jag inte fungerar med.
Då väljer jag att göra något åt saken och sedan gå om ingen förändring sker.

Att laga och lappa något som gnisslar i ett och som hänger på en skör tråd ständigt, är inget att sträva efter.
Jag tror att det är meningen att vi skall ha möjligheten att utvecklas.
Ta de steg i livet vi behöver för att må bra.
För vem vill inte må bra:)

Det är inte smärtfritt att göra de val som behövs!
Men man har valet själv, ta steget och våga kliva ut i det okända.
Vem vet...kanske just Ditt första steg, skapar möjligheter för andra också att lyckas komma vidare.
Kanske utveckla någonting de själva drömt om och haft i tankarna, men inte vågat ta steget till.

Våga leva, förändra och prova alternativ!
Det är just det som utvecklar dig som individ.

Sök dig till en tillvaro som får just dig att blomma, som ger dig glädje, energi och en harmoni som gör att du klarar livets motgångar på ett mera konstruktivt sätt än det gör idag.

Ur välmående skapas energi till att räcka till åt andra.
Mår du bra så levererar du glädje och energi.
Det vet jag:)
För så lever jag idag.

Mitt liv är inte gnisselfritt och hag gör vurpor som heter duga, då och då.
Men jag reser mig igen, ännu starkare och provar nytt.

Livet ska inte suga!

DU skall suga i dig av det livet erbjuder!
Att just du mår bra blir som ringar på vattnet...Din glädje sprider sig:)

Våga vinn!
Våga bjuda på dig själv och känn hur härligt livet kan vara.

Jobbade ett väldigt tidigt pass idag.
2.45-11.30
En härlig arbetsdag med vackert väder och härliga gäster.
Kändes bra att avsluta med en sådan dag innan ledighet.

Åkte hemåt via en kinakrog i Surahammar.Köpte med mat till familjen.Kände för kinamat idag.
Vi åt så naveln knakade.

Lite kaffe i husvagnen innan jag lade mig och sov en timme.
Skönt att bara softa ner efter maten.

Vaknade alldeles groggy...
Det var ingen bra ide att sova.
Tog en bra stund innan jag fick ork att fixa med det som behövdes i vagnen.
Disk, påfyllning vatten och lite städa.

Letade efter min bokning för morgondagens kryssning.
Fann den inte så jag fick ringa Tallink Silja och få den på mejl.
Pjuh! Skönt att det gick att ordna.

Började packa lite.

Fikade med dotter och barnbarn innan jag gjorde kväller i vagnen.
Titti jättenöjd att äntligen få softa med morsan i bädden:)
Jag har jobbat så mycket igen så hon har saknat mig.

Ligger och äter godis och ser på tv.
Mår gott och saknar en människa som jag tycker så himla mycket om:)
Livet är skönt:)