Alla inlägg den 16 oktober 2014

Av Sirpa Niva - 16 oktober 2014 23:46

Sov ända till 7.15 denna morgon.
Riktigt djupt....

Kändes fantastiskt att bara hosta några gånger och det var bra i luftvägarna.Kan nog lita på att det är över för denna gång.

Bestämde mig för att cykla till jobbet.

Började dagen med kaffe och blogginlägg.Titti katt var så glad när jag stannade länge i sängen, hos henne i värmen.

Sedan var det dags för dagens sysslor.Laddade maskin med tvätt, bar ut sopor, diskade en riktigt stor disk.
Satte upp lite tavlor.
Gick igenom post som jag inte hunnit checka på ett par dagar.
Ringde min mor.Pratade med min käresta.Mejlade min präst i Västerås.
Hängde två maskiner med tvätt.
Packade väskan för dagens jobb.
Lagade till en god omelett till matlådan.
Åt en sen frukost.
Mockade ur Tittis låda.

Sedan lite smått och plock innan det var dags att trampa till jobbet.
Tog det lugnt och kände efter vad kroppen tyckte.
Lite tungt att andas i motvinden, men det funkade.
Landade på jobbet och duschade direkt.På med uniform och smink.

Jobbade mina timmar i ett behagligt tempo.Var glad över vara igång med träning igen.
Har saknat det enormt!

Tog bussen hem för att imorgon gå till jobbet.Sedan cyklar jag hem imorn.

Lite kort om dagen bara...är jättetrött nu och sovdags.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 16 oktober 2014 10:10

Jag gav ju löfte om att skriva lite om de fantastiska föreläsarna som jag fick glädjen att se och höra på i Måndags.
Satt under hela dagen och förde anteckningar i min mobil medans jag lyssnade.Allt blev så kompakt då det var sju olika personligheter som talade om sitt.

Börjar med Thomas Bodström

Advokat, fd Justitieminister, fotbollspelare och författare.
Har gett ut 8 böcker.Jag har inte läst något av honom skrivet, kommer att göra det.

Nu har han skrivit en bok om sin mor.Han valde att skriva om henne då han tyckte att hon är en spännade person.
Han började skriva boken och berättade hur han letade fakta, släktforskade och att mamman under färd insjuknade i Alzheimer.
Han pratade med sina syskon om det var lämpligt att han gav ut boken ändå, alla var ense om att det var rätt.

Hans berättelse var gripande, både sorglig och rolig.
Han berörde med sitt sätt att berätta om sin kärlek till modern och tacksamheten över hur hennes sätt att vara som mor präglat honom.
Givit honom hans styrka att våga prova livet.
Göra det han kände var rätt och våga tro på sig själv.
Ställa siktet långt fram.

Hon hade själv varit bestämd i sina åsikter.Hållit ihop familjen och stöttat överallt i en övertygelse som var stor och stark.Feminist

Tomas hade hon lärt att både läsa och skriva innan han ens börjat skolan och hon var säker på att han skulle bli något stort.

När hon insjuknade blev allt jättekonstigt då hon inte längre var den starke.
Ingen förstod i början vad det handlade om.
Hennes sjukdom har fört ihop familjen, syskonen, ännu tajtare än tidigare.
De har tillsammans hittat ett system som fungerar för dem alla.

Tomas talade om vikten av att ha ett eget liv trots att sjukdom finns med i bilden.Att hitta det pisitiva i sjukdomen även fast det kunde te sig som svårt.
Att inte ha dåligt samvete över att leva sitt eget fullt ut, tillåta sig att vara glad och lycklig.

Han talade om Altzheimerfonden där han är Ambassadör.

Tomas hade verkligen gåvan att ingjuta ett lugn, en acceptans till att leva ett liv tillsammans med en älskad, nära som var sjuk.

Han gav bevis för att det går att påverka sin egen inställning med tankekraft och gemenskap, i ett läge där det inte går att göra någonting annat än att leva i situationen.

Han berättade om när den dagen kom då hans mor inte längre kände igen honom.....inte ett öga var torrt bland oss som hörde och såg honom.

Det finns så mycket mera att skriva om allt han talade om, men jag gjorde valet att korta ner allt.

Boken kommer jag att läsa i en framtid.
Den heter Det man minns.
Känner just nu att det är för nära inpå hans egen berättelse.
Den kan säkert lära ut en hel del om förhållningssätt till något oundvikligt.
Om människors oanade styrkor.

Tack Thomas!

ANNONS
Av Sirpa Niva - 16 oktober 2014 08:56

Gårdagen blev sådär riktigt lång igen...en dag fylld av både roliga och mindre kul händelser.

Gick upp klockan 6 efter att ha jobbat till sena kvällen dagen innan.
Var jättetrött men också i detta väldigt förväntansfull inför dagen, som både min älskade och jag väntat på.

Dagen då han skulle få tillgång till sitt nya, helt egna boende.
Ett boende där ingen kan komma och styra, bestämma och tråka.
Där vi kan vara tillsammans utan att bli störda.
Härligt!

Jag gick upp omgående och tog mig en kopp kaffe under tiden som dagens kläder och annat packades ner.

Bar allt till bilen med en stol som sällskap.
Skulle behövas i lägenheten för diverse uppsättningar av gardiner och lampor.

Landade så vid huset.
Fyllde båda bilarna knökafulla med kartonger och annat.
Nallen tyckte att det skulle bli spännande att flytta och satt längst fram i Volvon och log med hela sin lurviga kropp.

Åkte in till stan.
Skulle hämta nyckeln på ett ställe som låg en bit ifrån boendet.
Blev lite väntan där.
När så nycklarna var i handen så fick vi veta att det inte var städat ännu i lägenheten.....
Skrutt!!
Den hade stått tom i veckor!
Jag kunde inte vara tyst och bara gilla läget utan sa som det var, att vi stod med bilarna fullpackade och jag hade tidspress.Skulle vara på mitt arbete om tre timmar.
Att nycklarna var i handen och då skall lägenheten vara inflyttningsklar...

Det gav effekt och vi blev lovade att städning skulle ske snarast.
Åkte så dit och gick in....

6:e våningen och lägenheten var mysig.Skitig men det skulle ordnas.

Härlig utsikt och speciell planlösning.

Nyrenoverat badrum och rummen tapetserade, målade nyligen.

Köket gammeldags med låga bänkar men det kanske inte gör så mycket då min käresta inte är så lång.

Han kommer att trivas där :) Det är viktigast!

Bar upp grejer, fixa kaffe och intog en sen frukost.
Sedan fick jag bråttom att duscha och byta till uniformen.
Volvon skulle vara med vid flyttens fortsättning och jag tog lilla Pierre till mitt jobb.
Liten, kvick och söt bil.

Jobbade så från 12.30 till 22.30 ..
Bara långkörningar hela tiden.
Trivsamt men huuu...så långt arbetspass.
Var jättetrött när jag kom hem efter att ha städat och tvättat min buss sist av allt.
Min älskling hade slitit vidare med sin flytt ensam och lyckats få en blå stortånagel...hmmm...hur han nu var sig åt?
Han var nog bra trött när han väl kom ner i sin bädd i nya lyan

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4 5
6 7 8 9
10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20
21
22 23 24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se