Friidrottaren Mustafa Muhamed gav oss en härlig föreläsning idag på GIH.
Idrottshögskolan vid Stockholm stadion.

Musse började berätta att han föddes 1979 i Mogadishu Somalia.
Han har en 2 1/2 år äldre bror som också är löpare.
Hans föräldrar skildes när han var 3 år och vid skilsmässa i Somalia får alltid modern ta hela ansvaret för barnen, så mannen kan bilda en ny familj.
Likaså är det bara mannen som har rätten att ta ut skilsmässa eller medge kvinnan det.

Intressant fakta att veta kände jag.

Mamman fick lov att flytta till Saudiarabien och arbeta som barnflicka för att kunna försörja sig och pojkarna.
Mustafa flyttades till en moster långt ut på landsbygden och brodern bodde kvar hos släkt i stan.

Han berättade vidare att det var ganska enahanda liv att fick leva.Han tog hand om boskap, tog dem till bete och fick gå långa sträckor redan som barn.Det var där han tränade upp sitt tålamod.
Han bodde i en hydda, sov på golvet med kläderna på.Klockan 18 blev det kolmörkt så det var bara att sova för att gå upp tidigt.

Så småningom fick så han flytta till stan och det var inte så lätt för honom
Sova i säng och föra sig bland andra människor.Hantera pengar som han inte förstod alls vad det var.
Brodern fick lära honom allt.
Deras mor skickade pengar så det kunde klara sig.

Modern träffade en svensk man som kom att förändra hela deras liv.
Familjen flyttade till Lysekil i December månad 1990.
De höll på att frysa ihjäl i jämförelse mot där de kom ifrån.
Allt var fullständigt annorlunda.
Mat, språk, kultur...han kunde ju inte ens engelska så det var inte lätt.

Hela livet blev en stor utmaning och hans självförtroende fick sig en rejäl törn, som den 11 åriga lilla parvel han var i allt det nya och främmande.
Han började anpassa sig snart då han spelade fotboll med de andra killarna och lärde sig snabbt språket.
Han kom med i en fotbollsklubb och det blev vägen in i det svenska samhället.

Fotbollen var kul och han var en liten grabb, 13 år och 25 kg tung bara.
Inte lätt att klara de större killarna.
Han blev nyfiken på friidrott.
I skolan var Mustafa bland de bästa i löpning.

Hans bror hade kommit med i Hälle IF och hade egen tränare i löpning.
Han blev nyfiken på hur bra lillebror var...han gjorde snabbhets och uthållighetstest på honom.

Som 16 åring hade han så egen tränare.Hans löpträning fick en struktur och det gick framåt hela tiden.
Han satsade massor på sin träning, älskade att träna.Han blev bättre och bättre hela tiden.

Musse visade sedan en träningsvecka han hade...
Vecka 8 år 2012.
Jösses:)
Det var så alla baxnade och det blev ett sorl i föreläsningssalen..
12 träningspass med totalt 181 km+ styrkepass!!

Mustafa talade om mål.
Långsiktiga mål, kortsiktiga delmål och realistiska utmaningar.
Inte lägga för höga mål och att delmålen är mycket stärkande för självförtroendet.

Vad krävs då för att nå målen?

Diciplin:
Han tog som exempel på hur han tänker och peppar sig själv.
Att lämna soffans goa värme och ge sig ut i regnrusk, ett andra löppass samma dag..då tänker han att konkurrenterna redan är där ute och blir bättre..då fixar han lätt att ge sig ut och kämpa vidare.
Likaså ser han sina mål framför sig.

Uppoffringar...han vill inte använda det ordet egentligen men för att få fram det han ville så fick det bli det ordet.
Som ung var han ute och sprang medans kompisarna festade...nu har han familj som är en hel del utan honom då han är på träningsläger, månader i taget.
En förståelse från nära och kära är jätteviktig.

Han är gift med en löpartjej och de har nu två barn.
Det kan vara en fördel att dela intresset för att få full förståelse.

Sedan är det viktigt att leva och tänka som en elitidrottare hela tiden.
Allt från kost och vila, planering därefter i allt.

Han berättade om skador han fått som ledit till att svaga punkter hittats på hans kropp, bålen bla som sedan tränats upp ordentligt och resulterat i topprestationer.
Att något negativt ledit till något riktigt bra :)

Han talade flera gånger om hur viktigt det är att lyssna på kroppen och verkligen ta det på allvar om något känns fel.
Utvärdera noga efter händelser och ev sämre lopp.
Minnas och ta lärdom.
Han tycker själv att det är bra med motgångar för det öppnar vägar till nytänk.Till utveckling.

Mustafa lade också stor vikt på tanken att ta till sig framgångarna, njuta av dem och leva i dem och inte bara lägga focus på att bli bättre och bättre.
Känna in det som gått bra ordentligt.

Han har ett eget team
Team Mustafa som består av hans tränare, hans mentala coach som betyder väldigt mycket för honom och hans framgångar, egen massör som han besöker 2 gånger i veckan.
Han har också en egen naprapat.
Ett gäng som han talar om med varmt hjärta.Alla lika värdefulla.

Träningen hans sker mycket utomlands, i värme och på höga höjder.

Det som driver Mustafa mycket är hans Glädje och Passion till löpningen.Han vill bli bäst!
Han har en grym uthållighet.

Hans bästa marathontid är 2.12.28
Han ser fram emot mål som OS i Brasilien 2016 och Em efter det.

Mustafa hade mycket självinsikt och humor i sin berättelse.
Jag satt nog som en fågelholk hela tiden han talade, för det var så faschinerande.
Se och höra hans glöd för löpningen.Se hans glada leende när han bjöd på sig själv och det ödmjuka och kärleksfulla han bär inom sig.
För alla människor han har ikring sig, sin kärlek till familjen och glädjen över vilken respons han får från sin publik :) oss som beundrar denna viljestarka man.

Han fick en hel del frågor där han stod och med glädje svarade på.

Den jag minns bäst är frågan han fick om hur han lägger upp ett marathonlopp rent mentalt.

Han beskriver detta...
Med hans egna ord...Det är som en bilfärd.Först sitter jag till vänster, i baksätet.Sover, tar det lugnt och bara låter saker ske runt ikring.
Det är första milen.

Sedan sätter han sig på höger sida, i baksätet fortfarande, ännu slumrande då och då, avvaktande, vilande och sparande av krafter.Det är mil nummer två han sitter av där.

När så mil tre är igång så har han satt sig på passagerarplatsen fram...mera vaken nu, utvärderar de omkring sig,
ser allt som sker, registrerar...för att sedan flytta över till förarplatsen och ge järnet...
Dra i mindre växlar och låta motorn ge precis allt vad den har den återstående sträckan över mållinjen.
Då sköter han körningen till max...

Jag tycker att det låter som en jättehärlig beskrivning av ett lopp.

Han får lite frågor om kost, dryck och vila.Laddning inför och under loppen.
Han dricker det han behöver under loppet, äter inget.

Han pratar om vikten av att vänja magen vid energidrycken så inte den flippar ur under loppet.

Det finns säkert mera att skriva om, men jag stoppar här.
Fick en bra bild av denna glada man.
Applåderna ekade när han var klar.

Lycka till Musse till vidare träning och tävlingar.Hoppas din höftskada läker snart så du kommer vidare.
Tack för en fantastisk föreläsning!

Gud välsigne dig!

Efter en väldigt lugn resa med bil till Stockholm, parkering staxt utanför Stadion vid Valhallavägen, var det då dags för Run Off med Team Stockholm Marathon Running.

Jättespännande!
Jag har varit med förr och tränat här men aldrig åkt ensam.
Mitt x och jag gjorde detta tillsammans.Han tränade med den snabbaste gruppen.
Kändes jättebra att komma hit själv.
Bara ägna mig åt den egna träningen och focus helt på allt runt ikring.

Jag var tidig så det blev toabesök, vandring runt för att se vart vi skulle hålla till samt bilder på Stadion.
Det är alltid en speciell känsla att komma in på Stockholm Stadion.
Har haft nöjet att gå imål där 2 gånger hitills.
Jubileumsmarathon 2012.
Stockholm Marathon 2013
Känslan är så grymt skön:)

Tidsplakaten låg redan framme.
Jag skulle springa i 5 timmars gruppen.

Det kom löpare hela tiden från alla håll.Alla grupper skulle samlas idag och vårt gäng skulle börja dagen med att löpträna.Den andra få information och höra Mustafa "Musse" Muhamed berätta om sin karriär som marathonlöpare.
Vi skulle få höra det efter träningen

Alla samlades och Anders Szalkai höll en kort information och välkomsthälsning på Stadion.
Delade upp oss i grupperna för mera info och presentation av våra träningsledare.
5 idag, den 6:e var sjuk.

Stämningen var bra.
Jag kände en lite oro över min andning.Har ju ännu inte sprungit så långt sedan jag fick min hosta och förkylning.

Vi sprang iväg, i ett led två och två med avstånd till framförvarande så alla kunde hålla samma tempo.
Gick bra 1 km 2 km men på tredje kilometern började min andning bråka och jag fick inte nog med syre.
Då hade vi tagit två backar precis och börjat med den tredje....
Jag fick lov att sakta ner och gå..och andas...det slet i bröstkorgen och lungorna.
En ledare var med mig och gick en kort stund, joggade lätt och gick igen.
Gjorde så tre gånger innan det släppte i min andning och vi kunde ta oss ikapp gruppen igen.
Det gjorde ont i bröstet men släppte vartefter.
När vi kom in på Stadion igen 5 km senare så kändes allt bra igen.

Vi hade styrketräning.Helt nya övningar som kändes riktigt, härligt effektiva.
Jag hostade en del och det kom upp något från luftvägarna varje gång.
Förbaskade förkylning som ännu bråkar så fast dem är över.
Nu borde det vara färdighostat för denna gång.
På Tisdag kör jag igång min egen löpträning och det på allvar.
Knät höll för detta pass, kände inget alls i den :)

Efter stretch en snabb dusch.Bytte om till torra, varma kläder.
Var genomsvettig efter min kamp med andningen.
Vi hade inte lång stund på oss att bli klara till föreläsningen.

Fick en Recoverydryck, banan och en flaska vatten med till föreläsningssalen.
Salen hör till Högskolan.

Lyssnade först på allt vad Anders hade att berätta.Så härligt att höra honom då han utvecklats oerhört på de två åren som jag inte lyssnat på honom.
Min idol Anders Szalkai.
Superduktig långdistanslöpare och härlig tränare.
Han vet hur man inspirerar och humor är en viktig bit.
Glädje och framåttänk.
Träningen skall vara kul!

Jag satt bredvid en löparkompis från Lidingö som jag sprang i par med tidigare på träningen.
Hon var jättetrevlig så det kändes fint att få en vän på träningen.
Vi ska försöka synka så att de gånger jag kommer att åka in som Distansmedlem till träningen så ska hon också vara med.
Vi tar också kontakt via Facebook.
Jättekul :)
En golftjej är hon.

Mustafa hade sin föreläsning efter Anders och jag förde noteringar medans han talade.
Det får bli ett separat blogginlägg för han har gjort en fantastisk resa till idag.
Jag vill få med så mycket jag bara kan tyda av mitt klotter och det jag minns.

Skriver snart om Musse :)

Herregud....klockan!?
Vad är klockan??
Titti mjauade förskräckt när jag studsade ur sängen och ut i köket.
Klockan var redan 6.05
Snablar, tänkte inte på att tiden ställdes om inatt.
Som tur, så är jag alltid igång i god tid så jag kunde lugna ner mig.
Skulle inte åka förrän om en timme....

Pulsen lade sig tillrätta och då började också hjärnan fungera som den skulle.
Hmmm....klockan ställdes tillbaka...
Altanmöblerna tas in, brukar jag tänka.Kossorna in från bete....
Såg på klockan i iPhonen och den stod nu på 5.04

Dåså :) Läget var ju tvärlugnt!
Plötsligt hade jag en timme till att använda mig av.
Så skönt konstaterande.
Vi har ju tjänat en timme inatt, inte förlorat som jag var inne på först.

Titti tyckte att jag var en riktig knäppgök som flugit ur sängen med skutt, hon gillar inte stress.
Nu kommenderade hon mig att tagga ner och ge henne frukost :)
Så fick det bli.
Sheba serverades åt Nådige Tassladyn.Hon åt och jag bryggde på dagens första kopp kaffe.

Känslan som nu infunnit sig i mig är lättnad och glädje.Att inte behöva ha bråttom.

Jag har blivit sådan i livet att jag ogärna stressar.För hamnar jag i stress så finns en liten risk att min hjärna inte riktigt hänger med.
Jag kan ha många bollar i luften samtidigt, bara jag har koll på dem.
Ingen får studsa iväg utom synhåll för mig, det gillar jag inte.

Har nu haft en period då det varit ganska mycket....det gör inget, sålänge jag känner att tiden räcker till.
Det har även blivit så, att jag fått lov att prioritera och helt enkelt lägga bort vissa saker.

Skulle bla hjälpt min äldsta dotter i hennes trädgård, att vinterlägga den.
Klippa ner växter, gräva ner blomlökar och fixa till.
Tiden räcker inte just nu.
Jag vill känna att jag hinner njuta av det jag gör :) Vara i den stunden och inte ha tankarna på annat som behöver göras.
Kan jag inte det så avstår jag hellre.

Tidigare i livet, stort sett i alla år jag levt sedan min far gick bort då jag var 12 år, så har jag åtagit mig att axla enormt ansvar.
Jag har ständigt satt andras behov och leverne före mitt eget.
Slutit från morgon till kväll för att göra ett gott dagsverke, för mitt eget samvetes skull men också för att andra skulle ha det bäst, inte bara bra utan bäst!

Duktig dotter
Duktig mamma
Duktig anställd
Duktig, duktig....det har varit prio Ett ständigt.

Nu vet jag bättre.

Jag vill inte vara Duktig!
Jag vill vara Sirpa...kvinnan som lärt mig tycka om mig själv, som har fått självrespekt.
Ingen människa ska behöva prestera massor för att få ett värde i livet.
Det räcker med att vara den man är.
Godheten i hjärtat är viktigast, kärleken till sig själv som i sin tur föder den äkta kärleken till andra människor.

Livet skall inte vara ett pressat program eller en jakt på status och bekräftelse.
Det ska räcka med att ha det ikring sig som gör att själ och hjärta lever i symbios.
Kärlek, närhet, vänskap och sådant som får en själv att leva värdefullt.

Där är jag :) och där tänker jag stanna.
Just nu är Kärleken stark i mitt liv...en nytänd kärlek som ger mitt liv den kompletta guldramen.

Mannen jag sökt håller nu min hand, han släpper den inte, trots att jag ännu inte givit honom så mycket av min tid, min värdefulla, njutfulla tid.
Det kommer :) Min längtan efter honom är ständig, växer för var dag....
Vi vandrar tillsammans, pusslar in varandra i våra liv, sakta men säkert.

Jag vet att han vill av hela sitt hjärta att jag ska må bra, precis så som jag vill att han ska.
Han kom in i mitt liv i ett läge då jag inte stod beredd :)
Hade inrättat livet för att vara ensam.

Nu är han min och jag hans.
I det blir vi kvar :)

Nu skall jag fortsätta med denna dag som började med en rivstart, som hag lyckades lugna ner igen.
Om en stund åker jag till Stockholm.
Till Stadion för att deltaga i en Run Off.
Med mitt träningsgäng i löpning.
Team Stockhom Marathon :)

En heldag i svett, skratt och glädje.
Goda möten och härliga samtal.
Berättar sedan....

Ta vara på dagen på bästa sätt.
Tjingeling!