Sitter med min stora, härliga kopp med starkt kaffe, i min säng och bara njuter av tystnaden.
Jag har levande ljus tända och känner hur bra jag mår:)

Hostar till lite då och då för att få upp det som nu släpper taget inne i mina luftvägar.
Det smakar inte gott det som kommer upp, kan jag lova.

Sitter och tänker på året som gått.
Det turbolentaste året på länge må jag säga.

Allt kan jag inte blogga om ens då det finns djupt inom mig, istoppat i ett utrymme som jag vårdar ömt.

Kanske kan jag en dag på något sätt berätta:) med glädje och stolthet, om den känslan som jag bär.

Tänker också på min flytt från Depå Köping på Västerås Lokaltrafik.
En arbetsplats där jag trivdes och mådde bra.Hade härliga kollegor med mycket skratt och bus.

Sedan tog jag steget ut i någonting helt nytt och spännande.
Bus4you som verkade så härligt och lovande.Utmanande, nytt och spännande.
Månaderna gick och min glöd släcktes av allt som inte fungerade.
Min glädje grumlades av att jag inte fick chansen att ens på minsta vis, få ge av min egen kunskap och kompetens.Jag hölls kort bara...

Tog steget bort från detta....

Fick så chansen att komma dit där jag är idag :) Mitt älskade Swebus som känns helt rätt.
Med ett eget ansvar som jag trivs med men också känslan av att jag har stödet med mig när det behövs, hjälpen och en röst att tala med.
Viljan att skapa något hållbart och givande, för alla inblandade.

Jag behandlas med värdighet...inte bara som ett redskap som skall utnyttjas in till sista blodsdroppen.

Se bara nu när jag varit sjuk och måst varit hemma.Ingen som ringer och pekar med hela handen och talar om för mig att jag är anställd för att köra buss.
Det finns en empati!
Återigen en vänlig röst att tala med.
Min chef och även Trafikledningen.
Jag får vara människa!!

Att jag sedan slagits med min egen känsla av misslyckande, bara för jag varit sjuk, är mitt eget problem.

Imorgon börjar jag köra igen och det känns jättebra.
Jag är inte frisk ännu men känner att jag kan fixa en dag.
Sedan är jag ledig två dagar igen och kan kurera mig klart.

För att återgå till årets händelser.

Min snabba flytt från Kungsör.
Till mitt rum här i huset.
Husvagnen som jag hämtade hem i Augusti och bodde i med Titti.
Hon älskade husvagnslivet:)

Min ambulansfärd och natt på sjukhuset pga stressen på förra jobbet.

Tittis färd över Regnbågsbron.
En sorg jag ännu bär och kommer behöva bearbeta ett tag.
Våra 15 år ihop.

Kärlekslivet har varit en karusell detta år.Bara att leva i det som råder.
Tålamod är en gåva som jag skrev i förra inlägget.
Tålamod och förståelse.

Summan av året som gått är jag inte direkt stolt över men så är det.
Livet blir inte alltid som man tänkt.

Det jag kan känna är iallafall,är en stolthet över att jag inte accepterar att bli behandlad illa.
Jag gör inget mot min vilja!

Kämpar på så gott jag förmår och tar steget ur sådant som tär och suger kraft till ingen nytta.
Det kostar på att ge sig in i nytt men är väl värt den kraften.

Kommande år vet jag är ett år då jag kan skörda frukterna från det turbolenta året 2015.

Det är mitt år:)
Känner det ända in i benmärgen.

Min vän L som känner mig så väl, känner på samma vis med sitt liv.
Han har haft och har ännu väldigt tufft i sitt liv.
Han är en kämpe och jag är så stolt och glad över att få vara hans vän.

Han vet allt jag gått igenom under de två senaste åren.
Vet hur jag kämpar, tänker och tar mina beslut.

Jag hoppas och ber att han kan få ro i sitt liv och kanske finna kärleken som är menad för honom.
Det är han värd:)

L min vän!
Tack för att du finns för mig i vått och torrt.
Vår vänskap kommer aldrig att dö.

Sanna vänner är så oerhört viktiga.
Jag fick in i mitt liv en ny vän via arbetet.
V :) du och jag syrran!

Det kan gå veckor utan kontakt och ändå vet vi att vi har varann.
Hon och jag återförenas om några dagar på samma depå där vi kommer att jobba för olika företag med samarbete.
Ska bli härligt!

V, du skall veta att allt som vi fått stå ut med på bfårjo är värt, just för att jag fick dig som min vän:)

Min träning har hackat fram under året.
Göteborgsvarvet i Maj var härligt, med min dotter och hotellboendet.

Kommande år kräver mera diciplin och den ser jag fram emot med glädje och kämparglöd.
Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon skall genomföras.

En kort summering av året.
Har inte tagit med allt då det inte behöver exponeras här.
Bär det inom mig.

Nu ligger jag här och bara trivs.
Funderar på om jag skall sova en stund till.
Medicinen har tagit på krafterna ordentligt och när jag vaknade vid 5 tiden hade jag huvudvärk, som om jag varit bakis:)
Säkert en effekt av Cocillanan.
Tog Alvedon mot den och nu känns huvudet lite tungt bara.

Badade i svett en stund och säkert hör det också till läkningsprocessen.

Hör Luddes klor mot golvet när han rör på sig på övervåningen.
Min lilla skyddsängel:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...