Nåt som jag alltid tänkt på vad gäller nyanställningar, är att hur jobbigt det måste kännas att bli sjuk på något vis, redan under första tiden.

Där är jag själv nu....
Hann jobba 14 dagar så blev jag genomförkyld och är nu sängliggande.
Kollegorna påstår att jag fått influensan då jag är så pass dålig.

Känner mig så värdelös i stunden!
Fixar inte ens mitt nya härliga jobb, som jag tycker så mycket om.

Satt här på förmiddagen i min säng och grät av förtvivlan.
Hur sjutton ska jag försörja mig?
Är ju bara timanställd....

Huvudet sprängs sönder på mig snart då inga tabletter verkar hjälpa.
Sover korta stunder...
Nyser, hostar och det är tjockt över kindbenen.

Känns som att jag börjar få nog av motgångarna nu...orkar snart inte kämpa för någonting längre för inget går min väg!
Inget!

Nu när Titti lämnat mig ensam och gått över Regnbågsbron så känns allt så mycket tyngre...

Förra jobbet gick åt helvete rent ut sagt...det som jag trodde så på och brann för.
Jag har inget eget boende...

Jag vet inte längre råd....orkar inte kämpa i stunden...orkar inte

Vissa dagar är bara sådana att man vill att de skall bli klara snabbt...

Annandagen blev sådan, efter att jag lämnat Prästgården iklädd jobbuniform och timmar av hosta, nysa, snyta och huvudvärk framför mig.

Började jobba 10.Tog ut en iskall buss från depån.Det hade ju slagit om inatt och blivit minusgrader.

Körde den hyfsat varm tills det var dags att plocka på kunder.
Så mycket bagage!
Stora tunga väskor och kunder som var osäkra och förvirrade.
Märktes att de inte var resevana.
Fick prata mest engelska hela denna arbetsdag.

Rolig dag på sitt sätt om jag fått må bra men förkylningen höll ett stenhårt grepp, hela tiden.
Tog tabletter för att hålla feber och huvudvärk stången.
Jag nös i ett under körningen.
Fläktanordningen irriterade mina luftvägar så grymt.
Ögonen rann och snoret likaså.

Hade nästan en timme på Arlanda innan återfärd och det var skönt.
Kunde dricka mitt varma kaffe och bara vila.
Sedan halvfull buss hem igen och mängder med bagage.

Blev avbytt av kollega och han kom så sent till bytet att jag blev osäker om jag skulle till depån med bussen eller inte.
Ringde vår mysiga och hjälpsamma Trafikledning.
Han lugnade mig att avbytare var på väg, försenad.

Hade rast på depån.
Åt av medhavd julmat.Gott men jag börjar tappa smaken nu.
Kaffe och lite prat med kollegor som kom och gick.
Lugnt då det var helg.

Ut igen vid 16.15 och löste av en go kollega, som kommit från samma ställe som jag till Swebus.
Vi pratade om att chefen på vårt förra jobb fått sparken....så det händer grejer därborta.
Det är inte oss förare det är fel på!!
Skönt att få det bevisat.

Körde så sista vändan till och från Arlanda och det var jättejobbigt.
Var så tung i huvudet att det var svårt att se och koncentrera mig på körningen.
Huvudet sprängde, jag nös i ett och hostade så det skrällde.

Kunde knappt prata i microfonen då hostan höll i sig.

Fick bussen i garage och backade in den på plats.Städade ur och slutade för dagen vid 20.20 tiden.
Ut i en kall bil och hem.
Mådde urk!!