Alla inlägg den 11 december 2015

Av Sirpa Niva - 11 december 2015 14:09

Denna dag blev en sån där mellandag hemma...
Tränade ju tidigt som jag skrev tidigare.
Efter dusch och frukost lade jag mig igen, med morgonrock och raggarsockor på, lite frusen under täcket.

Somnade till...två gånger till och med:)
Jätteskönt!
Kände att jag inte har någonting som jagar mig utan tog det bara lugnt.
Tog fram lilla resväskan och började packa för helgen.

Träningskläderna åkte också ner i en egen bag:)

Hade svårt att bestämma mig för vad som skall med.Har inte mycket hum om hur helgen ser ut.
Vet bara att jag blir hämtad senare i eftermiddag, av en trevlig man som jag träffat en gång och det var väldigt trevligt.

Vi ska vara i Västerås idag:)
Äta någonstans och bara vara.
Prata vidare och se hur vi trivs med varandra.

Mer än så berättar jag inte....det får tiden utvisa hur utgången blir.
Det är alltid intressant att träffa människor som man mår bra i sällskap med.

Väntar nu med väskan packad för en hel helg:)
Får se om jag kommer hem ikväll eller på Söndag;)

ANNONS
Av Sirpa Niva - 11 december 2015 09:25

Hoppade ju över min träning igår då dagen var så intensiv.
Kände att det passar bättre att ta det Fredag morgon, pigg och utvilad.

Vaknade jättetidigt men jag gav mig inte ut förrän vid 6 tiden.
Hade ätit lite pumpafröknäcke till morgonkaffet, så det fanns lite att ta av i magen.
Åt ju så mycket igår så det fanns energi lagrat:)

Klädde mig ganska lätt då väderappen visade +5 ute.
Det visade sig att det låg is på gatorna så tempen stämde nog inte riktigt.

Hade julmusik i öronen detta 5 km pass.
Det blev jogg i lugnt tempo med inslag av gång då och då när andningen gjorde ont.
Blir lite hostig i kylan ännu.
Hoppas det släpper snart för jag vill jogga på hela tiden, utan inslag av gång.

Kändes bra när jag kom hem svettig.
Musiken gör mycket för mig.
Har den i öronen istället för mitt flåsande:)
Sedan blir det ju ett bra tempo i stegen.

Stretchade och körde lite med rockringen.Sedan dusch.
En lång och skön dusch med peelingvantarna på.
Skönt med massage på ben och höfter.

Dag två avklarad i träningen.
Inte riktigt nöjd...vill lite mera men det kommer:)
Lugnt och fint så benen håller.

Det är långt till Maj-Juni då loppen är.

Känner att kroppen bygger på sig fina muskler i lagom takt.
Känns på rumpan redan:)

Tycker om att hålla mig i god form.
Mår som bäst då:)

ANNONS
Av Sirpa Niva - 11 december 2015 09:06

Igår kväll, när Ville och jag låg i min säng och skulle straxt släcka, för att sova, så ryckte Ville till häftigt.
Han reser sig upp och tittar mot en punkt vid sängkanten.

Sedan följer han någonting med blicken och ser så fokuserad ut.

Vi hade rumsdörren stängd och familjen var på överväningen, så det var inget med dem som lät eller som han lyssnade efter.

Något rörde sig i rummet, på golvet och uppe i sängen, alldeles intill oss.

Ville följde det med blicken.
Det måste ha varit Titti som fanns med oss där.

Efter en stund slappnade Ville av och lade sig tillrätta.
Det var så lugnt och fridfullt på vårt rum.Kände att jag hade båda hos mig där.Tryggt och behagligt!

Titti är med oss fast vi inte ser henne.
Min älskade livskamrat.

Längtar så efter att få hem hennes aska så det känns intakt igen, vi tillsammans.

Av Sirpa Niva - 11 december 2015 08:54

Igår Torsdag, då jag lämnat den arbetsplats som jag valt bort.Ombytt till Swebuskläder...så rullade jag hemåt.

Landade innanför dörren, jättetrött och mentalt utmattad efter dagens steg.
Möttes av lilla barnbarnet som kom farande in i min famn, med ett strålande glatt, Hej Swebusnonno:)

Hon tyckte att jag var fin i mina nya kläder.
Sedan for hon iväg och hämtade ett paket som hon själv gjort och slagit in i fint papper.

Jag öppnade med stor spänning och däri låg två armband som hon själv gjort.
På den ena stod Nonno:)
Nonno är mormor...som hon sade när hon var riktigt liten och det har fått hänga med sedan dess.
Jag är Nonno och det med stor ära och stolthet!

Många kramar och pussar blev det.
Lilltösen var så uppe i varv av allt att hon sedan blev väldigt trött då hon inte riktigt är pigg.

Sedan var det dotterns tur med grattisöverraskningar.
Hon hade köpt hem alkholfri skumpa, vackra rosor och choklad till mig.
Dagen till ära då jag går vidare i mitt yrkesliv.
Jättevackert arrangerat på en guldbricka

Allt värmde mitt hjärta oerhört för detta visar hur min dotter och barnbarn förstår hur viktigt detta steg är för mig.
Så härligt!!

Vi poppade upp flaskan och korken flög all världens väg:)
Hällde upp och skålade.
Vindruvor i glasen.
Så festligt och fint.

Sedan blev det mat och det var också välkommet.Klockan var då straxt 17 och svärsonen kom också hem.
Han fick sig ett glas skumpa också.

Efter maten drog jag mig in till mitt och bara pustade ut.
Pratade på messenger med en kollega om det som varit.
Han skall också dra så fort han får fatt i något annat.
Han måste ha fast tjänst som har familj.

Jag var riktigt onyttig denna dag.
Åt choklad och tog bulle till kaffet.
Kände att jag ville ha det så idag.
Skulle haft ett 5 km pass men valde att lägga den till Fredag morgon istället.

Somnade vid 22 tiden.
Jättetrött, lättad, förväntansfull, glad och med Ville katt tätt intill mig.

Har valt att inte bädda rent påslakan ännu.Vill ha känslan av Titti kvar på så vis, då jag vet att hennes pälsstrån finns på den.
Tar det när jag känner att det är läge

Av Sirpa Niva - 11 december 2015 05:43

Denna Torsdag blev inte nå annorlunda än de andra, under de första timmarna.

Kom till jobbet i god tid med delar av min arbetsutstyrsel i en papperkasse.
Möts upp av en nyanställd kollega som förtvivlat konstaterar att han inte kommer åt nycklarna till sin buss.
Kommer inte in i nyckelskåpet.

Förstod direkt att den stackaren inte blivit informerad om kodbytet tidigare i veckan.
Suck!!
Cirkusen fortsätter!
Hjälpte honom och han kom iväg, kraftigt försenad till sin körning.

Jag själv fick en iskall buss, självklart:)Hade inte väntat mig annat heller.Fick igång den och på med värmen så inte kunderna behövde sitta i kyla.
Sista säkerhetskontrollen genomförd.
Kom iväg i bra tid och hann med en mugg kaffe ur thermosen innan framkörning och pålastning.

Blåsig tur till Arlanda och ännu värre åter till Västerås.
Satt och "blåhöll" bussen på vägen då det kom hemska kastvindar i ett.
Gick inte att slappna av en sekund ens.
Var så trött i nacke och axlar väl åter i Västerås.
Blev avlöst av Karlstadkollega som jag kramade hejdå.
Han såg lite ledsen ut över att jag slutar.
Vi har haft goda samtal han och jag.

Gick bort till min nästa buss som stod parkerad på Centralen.
Toabesök och sedan till Pressbyrån för att inhandla lite gottigt, såhär sista matrasten på detta jobb.
Det blev en Brie/salami baguett och kaffe dryck, mineralvatten och en chokladbar, Bounty med kokos som jag gillar.

Satte mig i värmen i bussen.
Gömde mig för omvärlden för att få bara vara i stunden, med mina egna känslor och tankar.

Minns hur glad och lycklig jag var i detta jobb, ända tills min kropp och hjärna började säga ifrån.
När pressen blev konstant och stressen hängde på mig, nästan dygnet runt.

Jag var så lycklig över att ha blivit anställd och sken som en sol.
Trots arbetsdagar som var så långa att jag stupade isäng efter hemkomst.
Det var nytt, roligt och jag älskade att ragga nya kunder till oss.
Körde som en gudinna, blev överöst av beröm för bussen, mitt bemötande och körningen.

Sedan började gnisslet.
Felaktiga turlistor, missade turer, försenade turer, taxiersättningar.
Kalla bussar,bränslestopp, obefintliga raster, skäll för mängder med problem.
Trötta förare, uppgiven trafikledning osv osv..
Jag går inte in på allt som pågick.

Jag stod på öronen själv efter att ha haft ett tryck över bröstet i flera dygn, hög vilopuls dygnet runt och magen kraschade när raster försvann och mat var obefintligt.

Där någonstans drog jag lronen åt mig och fick nog.
Ringde två samtal och en vecka senare skrev jag på för Swebus.

Bestämde att mitt liv var viktigare än denna cirkus som inte såg ut att ha någon ände.
Sade upp mig direkt och möttes av en kyla som verkligen fick mig att inse hur lite jag var värd som människa på denna befattning.
Det var bara att ersätta mig med en annan.

Ok:)
Så fick det bli och när jag idag kommit så långt i mina tankar så kändes allt så mycket lättare.
Mitt beslut är helt rätt!
Känner det ända in till hjärtroten.

Det härliga bemötandet som jag fått av chef och kollegor på Swebus värmer mitt inre så otroligt mycket.

Självklart har ju även de sina problem att tampas med, det är jag fullt medveten om.Det har ju alla.
Men jag ser ju hur saker och ting fungerar och det tilltalar mig.

Åt upp halva baguetten.Drack upp en av kaffedryckerna som var sockrad så det snörde ihop i munnen:) men det kändes bra att få en energikick för att slutföra min sista arbetsdag för N...s b4y och få en ände på röran i arbetslivet.

Körde så min sista tur.
Med klagomål om turer som blivit försenade och tider som inte stämde.
Jag beklagade det som kunden råkat ut för och pekade på den vita bussen som stod framför mig:)
Prova dem nästa gång.... :)

Det skulle kunden göra för hon hade fått nog av det lila alternativet.
Kände lite att...hon klagade hos fel person för jag hade inget annat svar att ge än att byta till andra alternativet.

Jag kommer att jobba hårt med att få mina kunder att komma till min buss hädanefter.
Visa att det faktiskt inte räcker med bara sköna stolar för att en resa skall bli fulländad och bra.

Vänta bara!
När jag väl sitter vid ratten så skall jag visa vad jag klarar av.

Körde min tur klar och tackade för mig.Lämnade över bussen till kollega, kramade hejdå.
Fick skjuts av Karlstadkollegan som lärde mig hitta till Cityterminalen.
Han blev bedrövad över att jag försvinner till konkurrenterna.

Det var en stor förlust för de lila tyckte han.En glad energiknippe som försvann.
Kändes fint att höra honom säga det.

Gick in och bytte om till Swebuskläder.
Lade allt i en snygg hög med min namnbricka överst.

Ringde depåpappan och talade in ett meddelande.
Lämna nyckel och tagg.

Sade hejdå till skrubben som är förarnas rastlokal.
Gled ut igenom dörren.
Satte mig i bilen och ringde en kollega och berättadd att nu åker jag ut igenom grinden, en sista gång.

Han gratulerade till det nya och önskade mig lycka till.
Sade att han snart lämnar skeppet också.

Känslan var riktigt skön och Swebuskläderna satt bra på min kropp.

Jag var jättetrött efter att ha jobbat 22 timmar på två dygn.

Nu var detta slut och nya tider knackar på dörren.

Jag öppnar den när jag bearbetat känslan över att ha lämnat detta korta, intensiva....

Tack för allt jag lärt mig!
Detta bygger min inre styrka än mera och visar att jag har ett värde i livet.
Ett liv jag styr själv....

Jag har lärt mig massor av detta snesteg.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7
8
9 10 11 12 13
14 15 16 17
18
19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< December 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se