Dottern förbarmade sig och åkte till apoteket för att köpa slemlösande hostmedicin åt mig.

Hoppas det kan få loss detta som ligger därinne och gör ont..
Låter hemskt när jag hostar...ett skrällande ljud.

Piper i luftvägarna när jag andas.

Somnade till en kort stund och vaknade av att det tog tvärstopp i andningsvägarna.Hostade så jag nästan kräktes.

Har nu ätit lite köttbullar och Jansson med familjen.
Starkt kaffe på det känns fint.

Vilar, vilar och åter vilar.
Det enda jag klarar i stunden.
Tog en dusch imorse för att få känna mig fräsch en stund.
Fryser så hemskt bara när mitt långa, tjocka hår är blött.

På självaste Julafton, då vi alla satt runt Kalle Ankas Julafton och njöt av den gamla traditionen, så såg jag en rörelse utanför fönstret.

Vi var på Min dotters gård, på landet, utanför Eskilstuna.

Jag såg en rumpa på någonting som jag först trodde var en häst.
Första tanken var att nån grannes hästar var på rymmen.

Jag reste mig upp och skulle precis säga något när rumpan vänder sig bort och ett älghuvud sticker fram.
Tittar in igenom fönstret på oss därinne i ljuset och värmen.

Det var den lilla älgkalven som vi sett tidigare under hösten som växt sig större och var fortfarande lika nyfiken som tidigare.

I höstas stod den mitt i trädgården och åt äpplen med god aptit från marken.
Även mamman var framme då.
Stor och ståtlig som hon var.

Nu travade kalven iväg och blev stående med spetsade öron, en bit uppe bakom huset.
Den stod länge kvar där innan den försvann igen.

Senare under kvällen var både kalv och mor i trädgården och försåg sig med kvarvarande fallfrukt.
Riktiga tuffingar som lever så nära människan.

Kul med ett älgansikte i fönstret på självaste Julafton:)

Fick så fina, genimtänkta julklappar iår.
Barnen vet ju vad jag älskar och då fick jag saker till det.
Husvagnen och campingliv.

Gasvarnare att montera inne i vagnen.Jättebra trygghet!

Sedan en korg med kaffemuggar, snygga klädnypor, servetter, dukhållare för blåsiga dagar och lite annat smått och nyttigt.

Så kul att ta fram när det är säsongstart.

Barnbarnen gav söta, egenhändigt gjorda armband.
Svärsonen kommer att fixa mina bromsar på bilen i julklapp:) så värdefullt.

Tack Sötisar!
Ni vet vad jag behöver

Söndagen blev inte som jag trott från början.

Vaknade tidigt av att jag hostade och nös om vartannat.Helt igenomtäppt i luftvägarna.Huvudvärk, rinnande ögon och näsa.
Dvs helt igenmossad!

Det var ett snart beslut att förstå fakta, dagens arbetspass var utesluten.Jag skulle jobba 13.30 och det var bara att agera.
Kunde ju inte köra människor i buss i detta tillstånd.
Var så mycket värre däran än dagen innan.

Ringde vår Trafikledning och meddelade fakta, att jag var så sjuk att ersättare behövdes.
Han blev bedrövad och det hördes att det inte skulle bli någon lätt uppgift.
Skulle återkomma två timmar senare med besked.

Kontaktade min chef också och förklarade läget.Han svarade genast att jag inte fick utsätta någon för fara, säkerheten viktigast och den kunde jag inte garantera i mitt tillstånd.
Orkade ju knappt gå på toa ens.

Hostade så jag trodde bröstet skulle gå sönder.Huvudet sprängvärkte och inget hjälpte mot det.
Ögonen rann hela tiden och jag nös, om och om igen.

Frös så jag skakade för att i nästa stund sitta klibbig av svett.
Drack the med färsk ingefära och honung.Lindrade för stunden.

Pratade så med Trafikledningen igen och vi bestämde att jag blir hemma.
Skulle höra av mig om nästa dag.
Det gjorde jag redan 5 timmar senare då jag var ännu sämre.

Kände mig totalt värdelös då jag nyss börjat mitt nya jobb och måste redan nu säga ifrån jobb pga hälsan.

Frös så jag skakade, ögonen rann så det sved och allt var svullet av saltvattnet.
Huvudet sprängde, fast jag tagit full dos av tabletter.
Kunde inte ta mera med risk för överdosering.

Familjen tog hand om mig, med att servera näsdukar och vatten.
Snälla ord och besök på mitt rum.

Sov korta stunder.

När jag mådde som sämst hörde min vän i Ludvika av sig.
Han har förmågan att kunna läsa sv mig, när jag inte orkar bära mitt ensam längre.
Han skrev, tröstade, peppade och stöttade.Tog mig framåt i tänket med sina goda ord.
L du är verkligen min sanna vän.
Finns när jag krisar och när jag tappar tron på mig själv.

Idag var jag verkligen illa däran.
Kände att min ork att kämpa vidare var helt slut.
Ville bara sova, tyna bort och slippa tänka och ha så ont.

Saknade min älskade Titti katt vid min sida så jag grät av sorgen efter henne.
Ville krypa ut ur mig själv och bara gå iväg nånstans där inte kraven hängde över mig.
Som timanställd tjänar jag ju inget när jag är sjuk och ekonomin var redan i botten pga arbetsbytet.

Oron hängde som en mara över mina axlar.
Min dotter hotade med att låsa in mig på rummet om jag inte såg till att bli helt frisk innan jag ens tänkte på att jobba igen.

Kollegor skrev att det var ingen vanlig förkylning jag bar på utan influensan.
Den var inget att leka med.

När kvällen kom fick jag en tablett att somna på.Har aldrig tagit sånt förr men behövde nu för att få ro i kroppen, sova och vila.

Vaknade för en timme sedan, straxt innan midnatt och hostade så lungorna hotade med att komma upp.
Gjorde så ont!!

Hostade och snöt ur mig mängder.
Det slet i luftvägarna och smakade blod.

Gjorde mig Ingefärsthe med honung.
Lindrade efter en stund.
Tände ljus på mitt rum och bara kände hur lugnet återvände inom mig.

Ville katt lät meddela att han behövde komma in från snön och kylan.Släppte in honom och han var hos mig en stund.
Pratade och tvättade av mig lite i ansiktet innan han gick vidare till sin sovplats.

Nu har hostan lugnat sig.
Tabletterna jag tog för en timme sedan har börjat verka och jag är jättetrött.

Ska försöka sova vidare....