Alla inlägg den 6 december 2015

Av Sirpa Niva - 6 december 2015 16:23

Söndagen har fått vara i vilans och julefridens tid.

Pepparkaksbak med dotter och barnbarn.

Fick ett samtal till mig som ingav glädje inom mig.
Ett planerat möte imorgon som jag känner är jättespännande.

Vem vet vad framtiden bär med sig:)

ANNONS
Av Sirpa Niva - 6 december 2015 09:42

För första gången på veckor, vaknade jag med lätt hjärta och glädje i tankarna.

Gårdagen gav mig denna insikt, att livet går vidare på ett bra och givande sätt.
Jag mår verkligen dåligt av att leva i en turbolent tillvaro.Den bara suger kraft, ger inget åter att bygga på.

Även fast jag vetat en tid att det jobbiga snart är över så har oron ändå hängt med i allt.
Det har gått så fort allting.
Snabba beslut utan någon större tid för eftertanke.
Just för att så snart som möjligt komma ur turbolensen.

Sedan mitt i detta kommer min lilla älskade livskamrats vandring över Regnbågsbron, ifrån mig och vårt gemensamma liv.
Det var som spiken i kistan....
Hade så svårt att se ljust på någonting, hur jag än försökte.

Ur detta föddes det sunda tänket...en sak i taget.
Låta sorgen verka och ta sin plats.Vila i den verklighet som råder och ur detta sedan nysta ut, bit efter bit.Lägga tillrätta och komma till någon form av struktur.

Mitt i detta kommer en människa i min väg som vill mig gott.Med stödjande, peppande och uppiggande ord.
En människa jag inte känner men vill gärna göra det i framtiden.

Allt som sker har ju en mening!

Men när man står mitt i ett kaos i tillvaron så är det svårt att se någon ljusning vid horisoneten och det just för att man är så sänkt att blicken inte orkar se så långt framåt.

Min blick har nu hittat horisonten:) och det känns jättebra.
Nystanet börjar redas ut och jag börjar hitta de nya vägarna och stänga dörrar till det som varit.

Fyra dagar kvar att köra på det jag skall lämna.På Torsdag kan jag stänga den dörren.
Vända blad och börja på ett nytt kapitel.

Gårdagen gav försmak på det som komma skall.

Jag var bjuden på Julbord med mitt nya gäng på Swebus.
Min dotter hjälpte mig att fixa håret snyggt och jag bytte klänning tre gånger innan jag bestämde mig för hur jag ville se ut och känna mig, denna speciella kväll.

Jag skulle träffa många av de människor jag kommer att arbeta med i framtiden.
I den stunden ville jag känna mig bekväm i mig själv och det gjorde jag verkligen:)

Min dotter och barnbarn körde mig till depån i Västerås och jag gick in där med mitt eget nyckelkort för första gången.
Bara det kändes fantastiskt!
Som att ha nyckel hem, till min framtid.

Där var stora delar av gänget redan samlat och min chef mötte upp mig med välkomnande glädje.
Nyfikna blickar vändes mot mig där jag trippade fram i mina snygga högklackade.

Min enda kvinnliga kolkega och vän sedan tidigare tyckte att chefen skulle presentera mig för de övriga.
Han svarade med orden...Den biten fixar hon själv:)

Det gjorde jag!
Gick runt till var och en och inkasserade kramar, tog hand och talade om vem jag var och bytte några ord.
Några kände jag sedan tidigare men de flesta hade jag bara sett i mötande bussar på vägarna.

En av gammelrävarna på Swebus var så stolt över att ha fått mig över dit.
Han har varit på mig flera gånger och övertalat mig till att jag är en Swebusare och inget annat:)
Kramen från honom var varm och innerlig!
Han hade lyckats!

Det blev god glögg, mera folk trillade in och straxt anlände depå Uppsala med helt nya ansikten.
Alla härliga människor, lätta att prata och ungås med.

Orden..Välkomnen till oss, haglade över mig och jag bara njöt:)

Min chef gick omkring och bara trivdes.Såg så nöjd ut när våra blickar möttes då och då.
Han frågade hur det kändes och jag bekräftade min glädje.

Här vilade inga konstigheter utan öpoen glädje och en gemenskap som kändes gedigen.
Många hade jobbat ihop i mägder med år.
Trivselfaktorn var på topp:)

Vi fick varsin julklapp!
Även jag fast jag var helt ny, så fin gest! Värmde mitt hjärta oerhört.

Sedan var det dags för bussfärd till julbordet.
Kvällen flöt på i trevligt sällskap, härlig underhållning och bra mat.
Stämningen var hög, mycket folk samlade.
Många kramar och glada skratt.

Valde att åka hem efter några timmar.
Blir lite stökigt i huvudet då jag inte själv dricker någon alkohol och det dracks på friskt överallt, som det blir vid julbord med snapsar och allt.

Min dotter och barnbarn hämtade mig.
Skönt att komma hem efter en härlig kväll och en fin början på gemenskapen med mitt nya, framtida gäng.

Tack alla för att ni tar emot mig med öppen famn!
Detta behöver jag!

ANNONS

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7
8
9 10 11 12 13
14 15 16 17
18
19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< December 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se