Alla inlägg den 2 december 2015

Av Sirpa Niva - 2 december 2015 16:10

Den eviga sömnen.

Min älskade sambo och livskamrat sedan 15 år tillbaks, har idag stilla somnat in i min famn <3

Steget till det var fruktansvärt att ta!
Har varit införstådd i det i veckor att det snart är dags.
Har försökt att bygga kraft till att ta steget den dagen det inte längre fungerar för henne.

Imorse kom nådastöten...
Titti hade under flera dagar druckit mycket vatten och kissat mängder, trots att hon fått insulinet.
När jag kom in från träningen imorse så vimsade hon omkring i blindo, med insulinkänning.

Hävde anfallet med druvsocker och hon återvände sakta till verkligheten.
Men kom inte åter som hon brukar...

Hon åt och drack och kräktes kaskader...
Vinglig, törnade emot möbler och bakdelen lydde inte ordentligt.

Jag fattade beslutet att det fick räcka med smärta och nedbrytning av hennes lilla gamla kropp.

Vi fick tid direkt, åkte in och lät henne komma till ro.
Hon visste själv och ville iväg, lugnt och stilla.
Hon slutade andas i min famn, hjärtat stannade vid 12.35 tiden idag 2:a December 2015.

Jag höll löftet jag gav henne för 15 år sedan.
Lät henne få ett värdigt slut utan att behöva lida.

Min egen sorg och saknad ä r fruktansvärd och jag vet inte hur jag skall leva utan henne vid min sida...
Tar en timme i taget nu....
Orkar inte mer än så...

ANNONS
Av Sirpa Niva - 2 december 2015 10:20

Min älskade lilla katt Titti, tynar sakta men säkert bort ifrån livet och mig.

Hon fyller 16 år till våren och de senaste åren har hon levt med diabetes.
Vi har löst det på ett bra sätt med insulinsprutor.
Hon har kunnat leva på ett helt vanligt sätt.
Enda skillnaden har varit att hon behövt sitt insulin.
Morgon och kväll.
Detta har gjort att vi kommit varandra väldigt nära hon och jag.
Vi kommunicerar på ett sätt som bara vi förstår.
Vi sover tillsammans, tätt intill.


Senaste året har varit riktig tuff!
Med gånger av anfall som tagit hårt på Titti.
Insulinkänning till följd av att hennes kropp stundtals tillverkat eget insulin.
Balansen har varit så hårfin och på gränsen till omöjlig att hålla.

Anfallen kommer oftare nu och den senaste hade hon nu imorse.
Hon dricker väldigt mycket och kissar mycket och ändå fick hon känning.
Jag lyckades häva den snabbt med druvsocker.

Titti kräktes våldsamt och magen låter hela tiden på henne.
För en stund sedan var hon såpass pigg att hon åt och drack.
Nu vilar hon.

Hon har magrat av rejält senaste halvåret.
Pälsen börjar bli raggig.Hon orkar inte riktigt hålla efter den längre.

Tiden för oss börjar ta slut....
Titti behöver komma vidare till en tillvaro där hennes kropp inte behöver fara illa mera.


Detta är så fruktansvärt svårt steg att ta!
Men jag har givit henne löftet att hon inte skall behöva lida.
Det löftet håller jag!

Det är snart dags att ta farväl av min älskade livskamrat...

ANNONS
Av Sirpa Niva - 2 december 2015 08:20

Provade denna morgon att för första gången, träna med musik i öronen.
Känner att det funkar bättre då jag inte hör mitt eget flåsande.

Andas på ett lättare sätt, när jag själv inte hör det.

Hade på träningsappen samtidigt så den rösten hördes också i mina öron istället för att hojta rakt ut och störa förbipasserande.

Har nu inte tränat nån löpning under min kur och det kändes i musklerna och framförallt i energin.
Stegen var lättare då jag tappat några kilom och det kändes kanonbra.

Orkade jogga på lite längre sträckor.
Men energin räckte inte långt.

Nöjde mig med 4 km denna kalla morgon.-4 grader.
Gjorde ont att andas djupt.
Kroppen är inte van vid kylan.

Hade först på lite musik som kändes bra men som övergick till nåt knepigt som bara gjorde mig irriterad.
Bytte till annan, mera rock och snabbare tempo.
Då funka det bra.

Kom hem och hostade en stund.
Kändes i halsen att jag andats rätt hårt.
Hopp i duschen och frukost

Av Sirpa Niva - 2 december 2015 05:20

Vi människor är ju satta här på jorden för att verka i gemenskap.
Vi finns för varandra i både gott och ont.
Det är när balansen rubbas och det väger av åt ett håll bara som jag kan känna att jag får nog.

När det bara blir ett givande från mitt håll och jag inget eller ytterst lute får åter, då reagerar jag.

Jag har levt under sådana förhållande i olika stadier i mitt liv och vet hur energi tömmande de kan vara.
Dit vill jag inte igen.

När min glädje och framåtsträvan, hjälpsamhet och stöttning blir ett krav för att jag skall duga som människa, så drar jag öronen åt mig.

Jag vill ha någonting tillbaka också!
Annars tycker jag inte att vänskapen är någonting att ha.
Vet mitt eget värde idag och den sätter jag inte längre i andra hand.

Jag behöver också peppning, stöd och bekräftelse.Hur ska mina energier annars fyllas på.
Jag vill höra att jag gör något bra och att jag är bra som person.
Det räcker inte med att säga att jag duger...

Ordet duger är för mig som att att man kan vara bra att ha men också utan problem kan vara utan.
Jag vill mer än bara duga!

Behöver höra emellanåt att jag är bra, trevlig, snygg och allt vad det nu är:)
Det gör vi ju till mans.

Så fungerar jag i både arbete och privat.
Kalla det egensinnig eller vad du vill men jag vet mitt eget värde idag.

Människor har igenom åren utnyttjat, slagit, kränkt, hånat, förminskat och misshandlat mig ....men den tiden är över och kommer aldrig mera igen.

Ständigt släpper jag in människor i mitt liv som har i syfte att ha bara egen vinning av en bekantskap/vänskap med mig.
Dessa individer släpper jag ganska snabbt.

Jag är en öppen person och släpper en del väldigt nära.
Säkert i hopp och tro att de vill mig väl.
Sedan kommer straxt stunden då jag får det intygat att jag bara är ett redskap för deras välbefinnande.En språngbräda till framtiden.

Min glädje och energi är väldigt bekväm att surfa fram på då den bara finns där.

Just nu är sådant extra kännbart då jag själv är sänkt i mina energier för stunden.
Jag har pressat mig själv för hårt och försöker nu reparera skadan på olika sätt.
Få tag om min glädje igen och tron om att livet är nådigt, trots allt.

Har sprungit med huvudet före in en vägg som jag trodde var min framtid i arbetslivet.
Tvingades snabbt tänka och planera om.Mitt i den djupaste energisvackan.

Jag har i detta också lärt mig förstå, hurdana människor jag vågar lita på.
Resten stänger jag dörren för!
Jag vill inte ha med dem att göra mera.Aldrig någonsin igen!

Jag är ingens redskap till egen framgång, utan en människa av kött och blod med ett eget värde och ett eget liv.

Gilla och acceptera det eller dra vidare!


Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7
8
9 10 11 12 13
14 15 16 17
18
19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< December 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se