Jag vet inte riktigt vad som hände under dagen men plötsligt började jag hosta mer än någonsin.
Det skrällde otäckt i bröstet på mig och jag fick knappt luft, när anfallen kom.

Huvudet sprängvärkte efter några timmar.
Vart ju knappast bättre av att jag fått ett mejl som fick mig både ledsen och arg.
Riktigt arg till sist när jag förstod vad allt handlade om.

Ringde Vårdcentralen när jag hostade konstant....
Fick en tid straxt efter och min dotter kom och hämtade mig och vi åkte dit.

Fick komma till läkaren direkt och han kunde få fram att min sänka var lite förhöjd men inget alarmerande.
Alltså ingen lunginflammation.

Fick hostdämpande utskrivet för att kunna få komma till ro och slippa hostan.
Skönt att veta att det bara är virus.

Hade ju lunginflammation förra året och märkte inte det förrän jag nästan svimmade av.
Ingen hosta alls då.

När det kommer in människor in i min blogg och använder sig av den som ett slagträ, för att göra andra illa.

Att skriva är en konst och likaså att läsa.
Människor har ju som vana att tolka in ord i sitt liv och sin verklighet ur det som skrivs.

Det är bra!
Så ska ord användas.
Det skall få en att tänka...att agera i det egna.

Men när det går åt det hållet att det tas ut tolkningar som inte stämmer överens med min verklighet.

Då blir jag riktigt förbannad!!

Sluta använda mitt liv och mina känslor, händelser och upplevelser med människor jag har och har haft i mitt liv som vapen för att sarga och förstöra!!!

Lämna min blogg du otäcka människa!!
Jag har inte bett dig leva mitt liv.
Sköt ditt på bästa sätt så behöver du inte läsa det jag skriver.

Eller så tar du lärdom av mitt liv och min glädje till livet och kärleken istället för att ha det som vapen!!

Du har inte vunnit!!!
Tro inte det.
Det är nu allvaret börjar

Jag vet vad jag vill med mitt liv och Du styr det inte!!!

Efter den vidriga hostarnatten och några timmars sömn, så känner jag mig något bättre.
Det kommer hela tiden upp någonting, vid varje hostning.
Svider i luftrören....

Orken är bättre och jag förmår se framåt igen.
Har duschat på morgonen.Ätit frukost och försett mig med Berocca brus för att få i mig stärkande vitaminer.

Ringde min chef och meddelade att jag är på jobbet igen på Nyårsdagen.
Har två dygn på mig att kurera mig.
Han är så rar och empatisk.
Blev glad att jag är piggare och avrådde mig strängt, från att börja träna för tidigt:)

Det har varit en trygghet att ha kontakten med honom då jag känt mig så sänkt pga att jag inte kunnat jobba och mått så risigt.

Har en dags arbete och sedan ledig igen.Sade att jag kan jobba de dagarna också för att komma ikapp.

Ligger nu i soffan och tittar ut på det vackra vintervädret.
Snö och strålande sol.
-3 kallt.Alldeles lagom.

Dricker mängder med vatten idag för att rensa i kroppen efter alla mediciner.

Vilar och vilar ännu mera....

Hälsade ju på en god vän en kort stund idag.

Fick tårar i ögonen när jag kom hem till honom då jag möttes av ett par ögon som var så bekanta.

Titti som ung katt!

Hon var så lika att jag helt spontant sade orden...jasså det är hit du flyttat gumman!

Jag kunde knappt släppa ögonen ifrån henne under hela besöket.

Min lilla livskamrat...vad jag saknar dig!!

Se själv så lika!
Alla tre bilderna är min väns katt.