Igår Lördag var ju min andra dag på 13 dagarskuren.
Första dagen går bra.Den liksom bara försvinner i beslutsamheten över att ha tagit steget.

Andra dagen börjar både mage och ork att protestera.

Jag har ju svårt att hålla mig stilla.
Vill ut och röra på mig även fast jag inte tillför kroppen så mycket att tugga på :)

Så jag vaknade tidigt, bloggade, tog en kopp kaffe och gav mig sedan ut när det började ljusna.
-5 grader ute och jättevackert.

Gick raskt och joggade då och då.Halt på sina ställen så det blev lite balanserande.
Tycker inte att det är nödvändigt med brodd ännu.

Solen gick upp så vackert över hustaken:)

Kom hem efter bara knappt 5 km.
Plockade ihop all återvinning som vi samlar i ett skåp utanför.
Gick så bort till stället där kontainrarna står och kastade.
Två vändor blev det:)

Skönt att få det gjort och mitt pass slutade på 6 km.
Var jättenöjd!
Får ju inte träna hårt nu när kuren pågår.
6 km fick vara lagom idag:)

Kom in på mitt rum och gjorde slag i sake med det jag tänkt ett tag.
Möblera om så jag kommer längre in i rummet med min säng.

Jag är lite så:) Nytt jobb och nya rutiner...med det följer ommöblering om det behövs.
Nya infallsvinklar helt enkelt.

Höll på ett par timmar med det.
Bytte ut nån möbel.
Placerade om alla tavlor och tog bort sådant jag inte måste ha inne hos mig.

Blev nöjd med det också!
Samtidigt väldigt trött i kroppen.
Hade ju bara fått inta en kopp kaffe och en sockerbit till frukost.

Dusch och iordningställning av lunchen.
Den bestod i 10 skivor skinka och 3 dl naturell yoghurt.
Tog fram det så det inte var så kallt ner i magen senare:)

Fixade med lite mera på rummet.
Fick ju fint städat samtidigt.

Åt så min lunch i lugn och ro.
Det var så gudomligt gott.
Titti ville ha av skinkan så det fick hon.
Hade valt Julskinka så det var verkligen supergott.Älskar julskinka.

Tog en stund innan kroppen svarade på maten.
Det var ju inte mycket kolhydrater i detta så energierna var väldigt låga resten av dagen.
Jag var frusen.

Åkte med dotter och barnbarn till en butik i centrala Surahammar.
Hittade lite mera kul till 50 årspresenten jag snickrar ihop till C.
Härligt!

Kom hem jättefrusen och tog mig en kopp kaffe i sängen, under varm filt.
Sedan var det inte många knop mera denna dag.
Klockan var då 16 på eftermiddagen.
Plockade med lite tvätt.
Dotter och barnbarn bakade pepparkakor och det doftade underbart i huset.
Riktiga konstverk!

Jag tycker sådant är jättekul men avstod idag, för jag inte hade orken.

Vi har mera deg så vi skall baka flera under veckan som kommer:)
Jag vet ju att jag om några dagar får ett sug efter att baka och laga mat.
När jag själv inte får äta det så blir det speciellt på nåt vis.

När energierna återvänder då kroppen kommit på att det finns depåer att ta utav.
Det måste inte komma via munnen.

Vägde mig nyss.
På tredje dagens morgon.
Har minskat 1.8 kg i vikt och säkert är en del pga att det töms ur i tarmarna vartefter nu.

Känns i kroppen att det är lite annorlunda.
Behagligt och magen gör inte ont.
Bara knorrar surt när den bara fått kaffe och vatten hittills.

Jag somnade tidigt igår.
Hörde familjen prata och förbereda lillgumman för att sova.

Titti har nu blivit så pigg att jag ställt bort hennes toa till tvättstugan och matserveringen blir i köket som tidigare.
Hon får lite insulin och hon svarar bra på det.Gäller att sakta hitta balansen igen.

Jag är aktiv på Facebook.
Har valt vänner som jag vill ha där och valt bort ett gäng som jag kände, inte gjorde så mycket mera än bara gav dålig smak i munnen genom att klappa till mig bakvägen för det jag skrev.

Varför hålla sådana "vänner" delaktiga i ens liv när det inget ger.
Alla har vi olika intressen i livet och framförallt har vi alla valet att utrycka oss på olika nivåer i våra inlägg.

Jag tycker om att vara öppen!
Det är bästa sättet för att slippa spekulationer.
Vara rak och ta reaktionerna som blir.
Ser också att jag har vänner som är lika mig i det.

Jag vet också att mitt sätt att utrycka mig peppar andra.De ser att man kan leva ett aktivt liv, ta smällar, resa sig och gå vidare med ny lärdom.
Full med ny glöd och kämparanda:)

Det är jag i ett nötskal :)

Ibland får jag läsa och höra orden...
Varför tar du det inte lugnare?
Måste du vara så aktiv och glad?
Låter saker vara och ge dig inte i kast med sånt du inte gillar...

Ja:) jag är sådan!
Gillar när det rör sig ikring mig och med det positiva i livet och tänket, så följer tyvärr felbedömningar och tråkigheter med.
Allt kan inte vara en glädjedans.
Jag ser inte på och tiger när jag vet att saker inte går rätt till.
När människor far illa i min närhet, då agerar jag.Eller jag själv.

Livet är fyllt av nyanser och det jag vet av erfarenhet, är att allt som sker har en mening framöver.
En jobbig tid eller händelse följs alltid av någonting bra.
Så funkar det bara:)
Jag har insett det.

Sedan gäller det att allt som sker får ta sin tid.Har man som jag gjorde med mitt senaste val av försörjning,gjort ett felaktigt val.
Ja...räta till det!
Välj en annan väg och tillåt dig själv att sörja och gnissla tänder ett tag över det som inte blev så bra.
Det måste man!
Annars lägger det sig som en bitter tagg inom en och genomsyrar framtiden.

Låta känslan leva och verka ut!

Jag vet att det finns de som mår gott i att jag gjorde mitt felaktiga val men vad bryr jag mig om det:)
Låt dem trivas i sin känsla!
Jag bjuder på den.
Problemet ligger inte hos mig utan hos dem.
För det som allt handlar om i deras värld, är att de själva skulle viljat tagit steget ut i någonting nytt, men inte vågat.
I mitt felval får de facit serverat gratis, att det inte blev så bra.

Jag tog steget och vågade.Satsade allt på det nya.
Det blev inte bra.Gjorde mig sjuk på mina ansträngningar och ledsen över att jag missbedömde människors sätt att vara mot mig.

Jag gav mig in helhjärtat och det är bra.För hade jag bara givit mig in halvhjärtat så skulle insiktet om felvalet kommit så mycket senare och jag hunnit fastna i det en stund.

Nu var det mera som en dykning där jag slog i skallen i botten och sitter nu och gnider mig över det som ömmar och gör ont.
Jag kliver inte omkring i en sumpåker i evigheter innan beslutet kommer att ta mig bort därfrån.

Det känns jättebra idag:)

Ur detta kom också beslutet att göra någonting åt mina extrakilon som byggts på snabbt under stressen.
Likaså min onda mage som farit illa av dålig mathållning.

Jag trivs inte med att vara rund om magen eller att behöva kämpa motströms i mitt arbete...alltså gör jag någonting åt det:)

Det kommer för mig att ta ett tag att komma igenom min process med det dåliga valet.
Det får det göra!
Jag hjälper andra att lösa lite problem då jag känner att jag själv fått en distans till det hela.
Kommer ju snart att lämna cirkusen bakom mig.

Det jag ser och upplever, förstärker bara känslan av att mitt val att hoppa av är helt rätt.

Där har jag stor nytta och glädje av mina Facebookvänner.
Många känner mig och vet hur jag fungerar.Av dem får jag puschar framåt och inga pekpinnar förekommer.
De som tycker om mig som människa och som vill mig väl, kommer med råd och förmaningar om hur jag skall på bästa sätt ta vara på mig själv.
De vet också att det inte är någon ide att bromsa mig.

Bland dessa har jag även mina fysiska vänner som jag umgås med utanför nätet.
Så jag har en skön blandning på Fb som jag trivs jättebra med.

Ofta får jag vänförfrågningar från människor som jag inte har ett dugg gemensamt med.Dem väljer jag bort direkt.
Vill man följa mitt liv så är det ju bara att gå in på bloggen och läsa där.
Eventuella kommentater väljer jag själv om jag vill publicera eller inte.

Går man in på min blogg så har man gjort ett aktivt val att läsa den.
Facebook är ett flöde där du får till dig saker i mängd som du inte vill ha.

En blogg kan du bara låta bli att gå in på...väldigt enkelt val:)

Just nu har jag en person som kommenterar mitt och jag vet inte vem det är.Jag publicerar dess kommentarer när jag känner för det.

Vill personen ge sig tillkänna så gör det gärna:) annars fortsätter vi att prata i anonymitet

Det är roligt att se hur många det ändå är som väljer att gå in och läsa om mitt.

Det finns personer som studerar vad jag skriver och det är ju kul att jag är såpass intressant i mina ord att jag behöver granskas:)

Hoppas detta kan få till en förändring i hanteringen av övriga medmänniskor så det skapas någonting gott ur det.
Att den lilla människan faktiskt är en eker i hjulet som snurrar och att varje eker som inte sköts om, går till slut sönder och hjulet snurrar allt sämre.

Visst! Man kan göra valet att byta ut varje eker till en ny vartefter:)
Men...är inte det också en grym kostnad och ett förfaringssätt som ger eko ut i det levande livet?
De nya ekrarna väljer att inte monteras på detta hjul...

Så tänker och känner jag iallafall:)
Och det står jag för!
Sedan får andra göra hur de vill.
Jag väljer bort dessa och tar in nytt i mitt liv istället.Lägger ingen energi på detta.
Skönt att få skriva ur sig tankar och funderingar.

Det är ju detta som min blogg är till för:)

Sen Titti blev krasslig har jag haft hennes mat, vatten och toa inne hos mig i sovrummet, så hon får lugn och ro med stängd dörr.

Vaknade inatt av att hon först knaprade i sig torrfoder, drack vatten, gick och kissade, åt mera, drack vatten igen.
Sedan lade hon av en stinkhög i toan så jag tvingades upp ur sängen.

Sanerade bort högen.
Tände tändstickor för att få bort stanken.
Söt är hon, men jösses vad hon kan lägga stinkbomber min lilla älskling:)

Ligger nu vaken och lyssnar på tystnaden.Tänker på livet som det ser ut just nu.
Skönt när jag börjar få ett lugnare tempo, som gör att allt börjar falla på plats igen.

Har nu 14 arbetsdagar kvar på stället jag jobbar på.
Ser på kollegorna hur de kämpar med alla problem som bara fortsätter och nya uppkommer.
Lider med dem!
Känns så skönt att jag är på väg bort från detta.

Återigen nytt att lära mig:) Lite spännande är det.
Hade tänkt hämta nya uniformen igår, men orkade inte då kraftena är lite begränsade nu vid kurens början.

Somnade jättetidigt som vanligt.
Vågar inte vända nåt på dygnet då jag skall jobba 2.38 på Måndagsmorgonen.
Måste då sova tidigt på Söndagen för att orka.

Känner mig jättetrött nu också.
Ska sova vidare straxt.

Dotter och hostig barnbarn instoppad i bilen efter träningen och vilan.
Vi bestämde redan igår att vi måste in till Maxi, innan Fredagsrusningen.

Lilltjejen trött och blek, så hon fick åka i kundvagnen.

Vi behövde det mesta och jag köpte svenskt kött av olika slag.
Bra att ha i frysen.
Jag har ju kött till middag vissa dagar i kuren.

Kaffet var slut och för mig är det rena julafton att botanisera bland kaffesorterna.
Det blev både Zoega och Lindvalls.
Mörkrost givetvis.

Hittade lite julklappar åt lilltjejen.
Likaså en present till C som fyller 50 den 19/12.Ska åka dit då och gratta honom.
Blir kul att ses.Vi har inte setts sen Öland tidigt i somras.

Hejade på honom lite snabbt bara vid starten av Midnattsloppet in Stockholm i Augusti,
Vill gärna ge något han uppskattar, genomtänkt och bra.

Ska bli skoj att träffa andra jag känner sen Örebrotiden också.

Med fullastat bagage på min Volvo for vi hem.Hämtade ut paket från kiosken på Willys.
Två klänningar, en bolero och ett sexigt plagg att ha nära kroppen.

Kommer lägga ut bilder på dem senare.Tänkte ha en av klänningarna till Julbordet med Swebusgänget den 5/12.Då är jag klar med kuren och några kilon lättare.
Vill inte ens prova kläderna nu när jag känner mig som en uppstoppad korv.

Har frusit väldigt mycket idag.
Känns att kroppen inte får energi nog.

Till lunchen fick jag äta två kokta ägg, en tomat och kokt spenat.
Spenaten köpte jag färska och bara kokade snabbt ihop det med lite olja och salt.
Smakade bra då jag inget annat hade att välja på:)

De första 3 dagarna brukar vara riktigt jobbiga.
Har vilat nu ett tag och fått åter kroppstemperaturen.

Till middag skall jag äta Rostbiff och sallad.
Jag är ju ingen köttälskare direkt så det blir till att bara tugga och svälja.

Köpte mineralvatten så det finns lite bubbelboch smak i vattnet.
Ska ju dricka 2 liter om dagen helst.

Denna kur kräver enorm viljestyrka och diciplin.För den är tuff!

Jag som är brödälskare har det som svåraste att avstå ifrån.

Vet att jag kommer att må toppen om några dagar och det rullar på av bara farten med allt.

[Bild]

Efter att ha vaknat tidigt som vanligt.
Bloggat ur mig det som kändes angeläget.Så var det dags att ge mig ut på lite motion.

Hade inget direkt mål med varken sträcka eller destination.
Kom ut i det svaga gryningsljuset och konstaterade att det var riktigt halt på vägarna.

Den snö som föll igår låg kvar och hade frusit på. - 3 visade mätaren på.
Luften var härligt klar och kylig.
Lätt att andas.

Styrde stegen längs villagatorna, bort mot skogen och vägen bort till Långsjön.
Det var nästan mörkt i skogen ännu men ögonen vande sig.
Gick raskt och lade in partier av jogg.

Stannade vid sjön, tog bilder, njöt av stillheten.Vid en av stugorna hade ägarna satt ljusdlinga i en liten gran.
Jättefint!

Morgonljuset framträdde mer och mer där jag joggade fram på den lilla vägen.Granarna bar ett tunt täcke av snö som gjorde hela skogen mycket ljusare.
Vägen likaså.

Vände åter en bit bort när jag kände att det ömmade i vänster fotled.
Trampade snett på en sten i det svaga ljuset tidigare.
Kände av det när jag joggade.
Drt fick bli lite mera powerwalk istället.

Återvände hem till huset efter en dryg timme.Då var solen på väg upp bakom trätopparna.
Kände mig lite frusen.

Kom hem och klev ur träningskläderna direkt.
Plockade lite med tvätt.Tömde diskmaskinen.Tog på kaffe.
Ligger nu i sängen med varm filt över mig.

13 dagars kuren är igång och till frukost idag blev det en kopp svart kaffe med en sockerbit till som jag tog bredvid.
Mer än så består inte frukosten av:)
Magen knorrar redan och påstår att den vill ha mera...men den får inget förrän vid lunch.

Har nu vägt mig och mätt med måttband över midjan och rumpan.
Insåg med fasa hur mycket extra jag bär omkring på, helt i onödan.
Nu ska det bort:)

Ska nu vila en stund innan dagens alla sysslor drar igång.

Nu har jag Fredag, Lördag och nästan hela Söndagen ledig.
Går på jobbet på nattimmarna mot Måndag.

Känner nu att mitt sinne börjar lätta efter de veckor som varit.
Med all turbolens som fick mig att krokna.

Min sorg och ilska över det som hänt har börjat ge vika.
Det är dags för nästa steg:)
Återuppbyggnaden av min kropp och själ som farit illa.

Känner på kläderna och ser även i spegeln hur jag lagt på mig "stresskilon" som jag måste få bort, för mitt eget välbefinnande.
Magen behöver i balans, sockersuget bort och normala matvanor in.

De senaste veckorna har jag stoppat i mig allt jag varit sugen på och fått fatt i.Mängder med onyttigt.

Konstigt nog så var ju mina värden jättebra då jag låg inlagd, trots att jag misskött min kosthållning.
Har väl en bra grund.

Tog beslutet i Onsdags att idag Fredag, kör jag igång med
13 dagars som jag kallar det för.
En diet som är framtagen av dansk idrottsläkare.
Snabb viktnedgång.
Proteinintag i form av kött och ägg, yoghurt och spenat, fisk, broccoli.

Knappt några kolhydrater alls och ytterst lite fett.

Det är en diet som brukar funka jättebra på mig och det jag gillar med den är att jag får/skall dricka kaffe till frukost.

Jag vägde mig imorse och det var inte skoj kan jag lova!
Det finns att ta av på min kropp.

Denna diet ger snabbt resultat och det jag också gillar är diciplinen.
Inget utöver det som står i menyn får stoppas i munnen.
Absolut ingenting!!
Inte ens ett tuggummi.

Sånt gillar jag:)

Nu vill jag i balans och jag är aldrig rädd för att behöva kämpa.
Perfekt att köra denna diet under den tid jag är kvar på gamla jobbet:) För sedan när den är över så går jag in i ett helt nytt kapitel i mitt liv.

Välmående, smalare och ett sundare leverne än idag.
Riktiga mattider sedan och ett lugnare tempo.

Likaså kommer jag några dagar efter dietens slut att ta på mig fina kläder och åka med mina nya kollegor på Julbord med underhållning:)
Där vill jag vara snygg och fräsch, välmående och glad.

Så mina mål är bra och det känns fint som stöd för det jag påbörjar idag.
Likaså fortsätter mina långa promenader med inslag av löpning.
Ingen hårdträning under dieten rekommenderas men jag vet att jag kommer bli piggare redan om några dagar och effekten av motion ger ännu mera motivation.

Marathonprogrammet drar ju igång 1/12 och då vill jag ha kilon borta för att komma i fas med den direkt.

Riktig mathållning med näringsintag och inte snabba kolhydrater som nu.

Livet skall in på rätt köl igen och det med stor målmedvetenhet och i detta också jobbiga dagar och krävande stunder.
Jag kommer att vara trött, frusen och säkert lite kantig innan allt vänder efter några dagar och kickar igång ämnesomsättningen i kroppen.

Den kantigheten kan jag ha i mitt jobb nu:) det gör inget.Jag blir bara tyst, inte värre än så.
Vill gå in i det nya jobbet med nypåfylld energi och glädje.

Det fina också med den här dieten är att jag blir jättesugen på att laga god mat och baka.
Får ju inte ens avsmaka någonting så det gynnar mina nära och kära:)

Har redan fått beställning på ett jättelass med min lasagne till att äta och att frysa in för kommande.

Kan ju faktiskt börja julbaka och trilla köttbullar:)
Bra tanke!!

Nu ska jag ta på mig och ge mig utvi kylan för att röra på mig.
Vet inte hur långt...det får kroppen bestämma:)

Skönt att ha kommit såhär långt i min process för att komma på rätt köl igen efter mitt felaktiga val av arbetsplats.
Vänder det till något väldigt gott nu.

Steg för steg ....

Följ mig om du vill:)
Kommer att skriva om allt som sker och hur jag känner mig.

Tjingeling:)

De vet hur de kan lyfta min ork och förgylla min dag.

När jag kom till Arlanda och stannade vid terminalerna så fick jag så mycket beröm för min körning.

Härligt att jag kan leverera på ett bra sätt.
Värmer mitt hjärta att veta.

Att jag räcker till...

Titti har ju varit dålig ett par dygn och igår fick hon vara instängd på vårt rum för att få lugn och ro från övriga katter och hundrn i huset.

Dottern skrev till mig på förmiddagen att Titti var piggare och det har hon blivit:)
Inte helt sig själv men ändå bättre:)
Min lilla älskling!

Min arbetsdag igår tog fullständigt knäcken på mig.

Började jobba 5.10
Körde en vända till och från Arlanda.
Ställde bussen vid Centralen.
Kort paus.Tog en buss som kom från Oslo.
Krångel med handdatorn.
Jätteskitig toalett.
Det verkar som städning av bussarna upphört och främst toan.

En tur till Arlanda igen och lika fort tillbaka igen.
Återvägen var det inga i bussen så jag njöt av att lyssna på radio högt ich bara var för mig själv.

1 1/2 timmes rast i Västerås.
Pratade och fick kram av kollega på Swebus som är själaglad över att jag väljer jobba i deras gäng istället.

På nuvarande jobb kan det ju aldrig bli någon gemenskap då vi aldrig kan göra nåt tillsammans.Ses bara vid förarbyten och då är det jobb och stress för att få klart för nästa avgång.

Kommer att må så bra i att få en riktig gemenskap.Med både gamla och nya kollegor.

Jag var så trött när det var dags för sista vändan till Arlanda.Då hade jag redan jobbat 9 timmar och hade drygt 3 timmar kvar....
Kollegor, vänner och min nya chef peppade mig via Facebook att jag snart får det bättre.

Vändstädning och åter Västerås direkt.Hann bara på toa.

På hemvägen var jag så slut....svårt att koncentrera mig och trafiken var tuff.
Mörkt, blött och bråttombilister överallt.
Köer i Märsta så jag blev något sen.

Blev avlöst av kollega som beklagade att det stått fel i dennes schema, så jag hade ingen bil där på Centralen för att ta mig till depån.

Luften gick ur mig!!!

Självklart var det inte hennes fel...
Det är ju så mycket strul med körspecarna att alla står rådvilla.
Hjälpte henne iväg då hon skulle köra vidare mot Örebro Karlstad.

Ringde Trafikledningen i Göteborg och berättade trött mitt dilemma.
De var inte förvånade....

Pratade en stund och jag berättade att jag byter arbetsplats snart och han tyckte det var tråkigt men förstod.

Min taxi kom efter 20 minuter och jag fick ett gott samtal med föraren som tydligen var van att skjutsa våra förare till och från depån.Vi pratade om hur det var att ha ett föraryrke.
Han saknade sina barn då han jobbade mycket för familjens försörjning.

Tackade för gott samtal och skjutsen.
Faktura till arbetsgivaren.

Satte mig trött i min kalla bil.
Vi har ju ingen tillgång till motorvärmaruttag, heller.
Varför skulle vi??
Vi är ju bara bussförare och till för att köra buss....

Trött, frusen och gråtfärdig efter en dag på 14 timmar med jobbet, for jag hem och bara säckade ihop.

Herregud...måtte detta snart ta slut.
Jag orkar inte mera!!