Alla inlägg under november 2015

Av Sirpa Niva - 26 november 2015 06:19

Fick tidigare under hösten ett samtal som jag tyckte var lite kämpigt, men samtidigt kände jag att livet kan ju inte ständigt vara ros och glädje.

Misstag kan alla göra och det viktiga var att det rättades till så bra det bara gick.

Min älskade husvagn hade blivit påkörd där den stod och den som hade gjort det tog fullt ansvar för det.
Så jag har inte lagt npgon energi på det inträffade då allt skulle ordna sig på bästa vis.

Som sagt...alla kan göra fel och misstag.Vi är människor.

Nu fick jag samtal igår när jag arbetade att det dykt upp problem.

Min husvagn var inlämnad för skadorna den fått och när han som gjorde jobbet, började riva loss plåtar på vagnen så uppdagades en rötskada.
Det hade tagit sig in fukt på främre höger sida, så bärande balkar och isolering ruttnat.

Detta hade pågått ett tag så det innebär att jag köpt vagnen i sådant skick och sedan har det blivit mera under denna regniga sommar som varit.

Jag blev alldeles kall....vad innebar detta för kostnader för mig?
Vagnen vill jag absolut inte avstå ifrån.
Den älskar jag, oavsett fuktskada eller inte.

Vi pratade ett tag och jag fick veta alternativen.Laga och lapppa det som måste, stänga igen och låta rötan vara kvar, hoppas på det bästa.
Eller laga ordentligt och ta kostnaden.
Sedan har jag vagn för lång tid framöver.

Valet blev ju inte så svårt för mig.
Jag har inte bästa ekonomin just nu när jag står itu med att byta arbetsplats.
Men efter samtal med min dotter så ringde jag upp igen och vi kom överens om att göra allt på bästa sätt.

Jag vill ha min husvagn i toppskick!
Får ta kostnaden.
Det rör sig om ca 8.000-10.000

Så är livet:)
Bara att gilla läget.
Nästa stora kostnad jag har framför mig är frambromsarna på Volvon.
Viktigt och nödvändigt.
Ingen brådska ännu.
Blir en bit in på nästa år.

Med mitt beslut så får jag en fin vagn till våren, som jag kan dra ner till Öland med tryggt hjärta.


ANNONS
Av Sirpa Niva - 26 november 2015 05:45

Igår efter jobbet åkte jag direkt till min nya arbetsplats för att hämta kläder och få lite mera information från min kommande chef.

Kände mig stressad och jagad då det strulade på mitt jobb som vanligt.
Kom inte iväg den tid jag planerat.

När jag steg in genom dörren på Axelsson/Swebus så föll lugnet över mig direkt.
Möttes upp av en leende glad Swebuskollega som hjälpte mig tillrätta med min extragrej.

Ett fat fyllt av äppelkaksbitar ställdes in i kylen och jag skrev en lapp till mina blivande kollegor.

Varsågod!
Äppelkaka till mina kollegor:)
Kram från blivande Swebusaren Sirpa:)

Sedan kom min chef K till mig och fixade kopp åt mig och kaffe trollades fram.
Njöt så av att se det stora, ljusa och luftiga uppehållsrummet med bord, stolar, kaffemaskin och allt som behövs.
I hörnet var datorn på ett stort skrivbord med allt runtikring som vi förare behöver:)

På nuvarande har vi ju ingenting sådant.Kändes härligt:)
Jag var jättetacksam över att få det som är naturligt för en arbetsplats som våran.
Bussförare behöver få ha gemenskap med kollegor och ett ställe att slappna av på, som är trivsamt och välkomnande.
Så himla viktigt!

Vi satt och pratade om rutiner, arbetstider, raster, kläder...ja allt som är kommande.
Jag fick mitt nyckelkort:) redan, fast jag inte ens börjat ännu.
Gud vad det värmde mitt hjärta!!
Vara så betrodd och så önskad och välkomnad.

Fick en mapp med sådant jag kommer att behöva.
Ett schema för arbete under December månad :) så jag kan planera min tid med ledigheter och annat.
Härligt!
Jag vet hur min jul ser ut och jag är ledig Julafton och Juldagen:)

Med min chefs glada leende med mig i hjärtat.
Samt orden...vi ses snart vännen..klädpåse under armen och jätteglad, gick jag så ut.

Hörde bakom mig en bekant röst som sade Tjena Nettbussare:)
Vänder mig om och där står min forne kollega från VL tiden, J som jag tycker jättemycket om.
Stora kramen förstås!!
Vi pratade en stund och vi var båda så glada över att återigen vistas inom samma väggar.

Så härligt!
Vi kommer att få större möjligheter att ses hädanefter.Jättekul
Tycker om att umgås med honom och prata om allt möjligt.

Glad i själ och hjärta vandrar jag ut i kylan till väntande bilen.
Ute på gården möter jag nästa forna kollega:) från Köpingstiden.
Nu kör han för Jensen buss som har samarbete med Swebus.

Mera kramar och prat:)
Återigen glädje över att kunna ses oftare och pratas vid.
Skickade in honom för att ta sig en bit Äppelkaka i köket.

Satte mig i bilen och bara pustade ut ett ögonblick och kände hur saker och ting bara landade i mig.

Jag ser bitar av min framtid falla på plats och det på ett sådant betryggande sätt att min själ bara jublar.
Jag har en chef som bryr sig om mig som människa och det betyder så oerhört mycket.
Kollegor som blir glada varje gång vi ses och jag återknyter gamla kontakter:)
Så roligt!

Jag har kanonfina kollegor nu med!
Absolut...men vi får ju aldrig möjlighet att ses.Mest bara vinka åt varandra på vägen, när vi möts, eller vid de stressiga förarbytena med fullt av kunder runt ikring oss som kräver sitt.
Där kan man ju heller aldrig prata avslappnat, i kunders närvaro.

Detta steg idag, behövde jag så himla mycket!!
Känna att jag har ett värde som människa.
Inte bara ett redskap.

Åkte hemåt, jättetrött och glad som en idisslande boaorm.
Hem för att prova kläder:)

ANNONS
Av Sirpa Niva - 25 november 2015 05:04

Vaknade straxt efter 1 på natten till Tisdagen.Var jättetrött!
Känns i kroppen att kuren suger kraft och att min hjärna tar stryk av den tid som är kvar av min tid hos nuvarande arbetsgivare.

Jag trivs ju med att leverera och den biten är helt borta nu.
Jag gör det jag skall och inget mera.
Vad tjänar det till...

Åkte till jobbet.Bytte till depåbilen som var iskall.Två svinkalla bilar mitt i natten...Brrr!!
Inte speciellt upplyftande.

Som tur inte lika kallt som föregående natt.Bara -5.

Åkte till Centralen och min buss kom väldigt tidigt.Vi bytte förare och inga nya kunder tillkom.Körde 3.
Lugnt och stilla gick färden.
Mina tankar flödare.
Tänkte på den kommande Julen:)
Jag älskar Julen.

Förhoppningsvis behöver jag inte jobba Julafton.Den vill jag vara med familj och vänner i Eskilstuna.
Midnattsmässa självklart.
Jultomte och allt.

Iår blir det begränsat med Julklappar då jag byter jobb igen och det gör ett glapp i ekonomin.
Barnen får självklart sitt.

Lämnade av mina få kunder som sovit mest hela vägen.
Tog mig en kaffestund innan det var dags att rulla åter.

Stilla och tyst.
Lyssnade på radion hela tiden med bra musik.
Åter 4.50

Hade sedan rast i Västerås.Stod uppställd vid Centralen.
Givetvis fick jag inte ha den ifred, fast jag gömde mig i bussen så knackade folk på dörren och skulle ha svar på frågor.
Ville inte gå in på den trista, ensamma rastlokalen som hör till.
Trivs att sitta i bussen och titta på när vänner och kollegor far förbi.

Längtar verkligen efter det nya som kommer ge fysisk kontakt med kollegorna.Kommer kunna fika ihop ibland på depån.
Hursom så är det alltid någon där.
Man är inte isolerad som nu i en liten skrubb på depån.

Detta vet jag kommer bli mer i min smak än nu.Swebus har mycket bättre, det vet jag och ser fram emot

Hade många glada kunder och en trivsam tur igen efter rast.
Hade bara så svårt att njuta.
Bussens bagagelucka krånglade så jag fick lov att varna kunderna så de inte fick den på sig.
En grej som aldrig åtgärdats fast det påtalats i 6 månader.
Suck!!

Körde så runt och trött, uppgiven och less kom jag rullande mellan terminalerna, inga kunder.
På ett ställe ser jag ett leende då jag kommer rullande och det lyfte verkligen min dag:)

Det var min blivande chef som stod där och log ännu bredare när han såg att det var hans nytillskott som kom rullande.
Jag stannade bussen och klev ur, han kom fram och jag gav honom en stor kram, helt spontant för jag kände det.
Blev så himla glad av att se honom där:)

Vi pratade kort och han var tydligen där för att se över Swebus hållplatser och annat så det såg bra ut.
Han håller ordning:)

Jag strålade som en sol när jag åkte därifrån.Inga kunder med denna tur så det blev ett samtal i headset med min gamla mor.
Även hon har sett hur jag kroknat i detta jobb och förfasats över mina långa arbetsdagar.
Nu känner hon också en lättnad att jag lämnar detta och väljer Swebus som är inatbetat med goda rutiner.

Kom så till Västerås.Tankade bussen på macken.Städade ur och parkerade på depån.
Snabbt därifrån.

Var jättehungrig då jag bara ätit en morot på alla de 11 timmar jag varit uppe och igång.
Handlade på Willys i Sura och kom så hem till huset.
Av med uniformen.På med mysklänning.Då var klockan 12.15
Byxorna börjar hänga då jag tappat 3 kilo.Känns i hela kroppen, men fläsket på magen biter sig kvar.
Kämpar vidare:)

Fixade fisk i micron.Kokt torsk med lite smör och till det citron.
Det var min lunch och smakade himmelskt.
Sedan en kort vila innan jag fixade en långpanna äppelkaka till idag:) ska ha med den till Swebus och Axelssongänget i eftermiddag:)

Sedan var det dags för dagens motion.Var så frusen och låg i energierna så det fick bli gåbandet.

Mitt lilla barnbarn var min coach och noterade mina kilometrar vartefter:)
Sötunge! Hon är så mysig.

Av Sirpa Niva - 24 november 2015 07:23

Hade igår så himla jobbigt med mig själv.
En stor, smärtande klump i magen.
Dvs ångest!!

Kämpar så med att fixa de dagar jag har kvar i detta arbete.Känner hur det äter på mig, tär min energi som jag inte vill avvara till detta längre.

Letar ständigt efter guldkorn och små ljusglimtar i tillvaron.

Jag har själv inte riktigt förstått varför jag känt mig så sänkt.

Fick svar på den frågan igår...i ett långt samtal med min äldsta dotter.
Hon är ju utbildad i människans sätt att reagera på olika situationer och lägen i livet.
Hon känner också sin mor väldigt väl:)

Hon vet vilken stolthet jag bär inom mig och framförallt yrkesstolthet.

För mig är inte bussföraryrket bara att sitta och ratta en buss från A till B.
Det är så mycket mera!!

Jag vill verka i en gemenskap med kollegor och ledning, på ett sätt som gynnar oss alla.
Jag tycker om att hjälpa till, känna att jag kan uträtta det där lilla extra som får människor omkring mig att må bra.

Är inte rädd för att jobba.

En bussförare är inte bara en som håller i en ratt och far fram.
Vi är människor med hjärta och själ.
Med liv och personlighet, precis som alla andra människor.

Vi behöver bli behandlade med respekt och lyssnade på när vi har någonting att framföra.

Jag är ingen människa som gnäller i onödan.Löser problem, så långt jag bara själv klara.
Det är en hel del kan jag lova:)

Men när det börjar gå så långt att jag inte får svar på frågor, när saker bara sker ovanför mitt huvud, när det ständigt kommer pekpinnar och förmaningar, utan att verktyg ges till för att jag skall få en chans.
Att jag jagas hit och dit då förutsättningarna ständigt ändras...

När sömn och fritid hackas sönder av telefonsamtal, mejl och tjat om att jag behöver prestera mera....
Även då jag undanbett mig sådant.
Min ledighet är helig för mig och säkert för alla andra också som ständigt vistas i trafik och med människor.


Då räcker det för mig.....

Jag vägar ha det så!

Min dotter sade till mig när hon lyssnat på mig en stund, flikat in med några frågor....att det var väldigt länge sedan hon hörde mig så sänkt, så förminskad i min roll som bussförare.
Detta har ledit till att jag har svårt att ta till mig något bra, då jag lever i känslan att jag inte duger.

Samtidigt i detta ser hon min styrka jag bär, viljan till förändring för min egen del.

Jag vill ha en plats där jag får känna mitt värde som människa.
Inte bara vara en sak som man kör med hur som helst
Det är ingen svår sak!!

Jag vet själv, som jobbat med personal, hur himla lätt det är att bara finnas för varandra.
Det duger inte att bli behandlad som ett redskap..

Då försvinner respekten!

Det var mer än så vi talade om i detta ämne och jag fick en klar bild av min egen klump i magen.

Jobbar nu på detta....

Berättar vartefter vad det är för metoder jag kommer använda mig utav:)vet bara att det kommer bli jättebra!!

Av Sirpa Niva - 23 november 2015 07:20

Gick ut igenom dörren hemma 02.00
Startade min älskade V70.
Han gick snällt igång utan protester.
Såg då på bilens termometer att det var -11 ...
Inte konstigt att det nöp i fingrarna fast handskarna var på, när jag skrapade rutor.
Det var ett tufft jobb då det var packis....
Skrapade och skrapade, tills jag fick vindruta och sidorutor fram nästan isfria.

Resten var ingen ide...jag rådde inte på isen!
Bakrutan tog värmeslingorna så sikt hade jag nog för att köra.
Brukar vara jättenoga med att alla rutor är rena.
Fixade inte det denna natt!

Åkte till jobbet.In och hämtade nyckel till vännen/kollegans bil som jag tyckte var en bra ide att ta till honom,då det var han jag skulle lösa av.
Nu fick han hoppa i en varm och skön bil, fara hem och sova efter sin över 12 timmar långa arbetsdag.

Kändes bra i hjärtat!
Bilden jag lagt ut är hans...lånar den:)

Jag skulle köra mot Arlanda 03.00 så vi hann prata en stund innan han for hemåt.
Det är ju så sällan man hinner prata med kollegor i detta jobb.

Tack för din varma kram vännen:)
Den behövde jag verkligen!!

Klumpen i magen minskade och jag kunde njuta av körningen.
Två kunder i bussen.
Konstaterade att spolvattnet frusit till toan i bussen.
Inget jag kan göra något åt.

Körde tom tillbaka till Västerås.
Tomt på Arlanda, inga flyg kom in.

Skönt att lyssna på musik i hela bussen:)
Klumpen i magen minskade ännu mera.

Har nu haft rast i bussen här i Västerås.Straxt dags att ta ombord kunder och åka mot Arlanda.
Andra och sista vändan idag.

Just nu är det bara -4 ute.
Min buss är varm så jag borde få nöjda kunder.

Av Sirpa Niva - 23 november 2015 01:30

Vaknade tidigare än det var tänkt.
Redan 00.10

Blir intressant att se vad den här dagen för med sig.
Känner att jag inte har någon som helst ork att fajtas med en massa dumma problem som uppkommer.


Nu är det inte så och vecka 4 rullar igång med det nya.
Problemen fortsätter och jag hör hur kollegor blir mer och mer uppgivna.
Står maktlösa när kunder skäller på dem när de blir utsatta för allt annat än det som reklamen utlovar.

De missar flyg och känner en stress och onödig oro då vi inte uppfyller det de betalar för.
Jag förstår kunderna!
Och jag förstår mina kollegor som uppgivet sliter.
De har tappat suget och gnistan.
Gör bara det som måste göras.

Leenden slocknar vartefter och kunder väljer att återgå till sina tidigare färdmedel.
Med full förståelse!
De har inte tid med vårt krångel och alla problem.

Om knappt två timmar kommer jag att sitta mot min destination igen.
Känner mig nervös och orolig.
Vad kommer hända idag?
Hur mycket skäll kommer jag att få ta emot?

En sak är säker!
Jag kommer inte att göra mera än jag klarar.Svara så gott jag kan och ge dem ett visitkort i handen, med nummer dit de kan vända sig med klagomålen.

Jag är inte orsaken till denna röra!
Jag vägrar ta skit för någonting jag inte själv ha fått varit med att ta fram och vara delaktig 


Straxt ger jag mig ut i nattens kyla.
Åka in till mitt arbete.

Jag har 14 arbetsdagar kvar och jag räknar dem, det är då säkert.
Stryker ett streck över varje dag och lägger det bakom mig.

Skriver av mig känslorna även fast jag vet att jag granskas noga och mina ord vägs på våg.
Jag har rätten att få leva och verka på det sätt som fungerar för mig.
Behöver inte beblanda mig i sådant som bara tar min energi.

Min anställning är snart över och jag kan säga att den tid som gått sedan jag skrev på, är jag inte stolt över!!!
Ett rejält felsteg i livet som jag med full styrka går in och rätar till med nytt val som är min framtid.


Jag vet att mina nära och kära finns med i varje beslut jag tar i livet och jag har sett oron i deras ögon och tvivlet i deras frågor, över mitt val.

De vill inte att jag skall gå under och det skall jag inte heller göra.

Varje dag skall jag lyfta fram det positiva och leva i det.Låta det och mina vänners omtanke bära mig i hamn, till tryggheten i det som komma skall.

Jag är tacksam över att ha lyckats såhär långt:)
Mållinjen är inte långt borta.


Av Sirpa Niva - 22 november 2015 18:17

Det är lustigt så tiden går fort ibland.

Vaknade redan 4.30 denna morgon.
Tog mitt kaffe och låg sedan i sängen och bloggade.Det krånglade då servern låg nere ett tag.

Titti och Ville katt fick sig en tidig frukost.Tände upp värmeljus i mitt rum.Så skönt med dämpad belysning som ingav ett lugn.

Sedan gick jag upp klippte av öljettlängderna i mitt fönster.
Nu hänger de fint och jag kan dra för lite när det behövs.
Tycker inte om att vara helt instängd bakom en rullgardin.

Fortsatte så med att vika tvätt.
Hänga upp färdigt och ladda nytt.
Familjen sov gott ännu några timmar.

Svärsonen vaknade och åkte till jobbet.
När dotter och lilltjejen vaknat så satte jag igång att tvätta fönster.
Lilltjejen har det så jobbigt med sina feberkvällar och nätter.
Hon är alldeles ihålig på morgonen, likaså min dotter som får sova för lite när lillan mår dåligt och gråter om natten.

Tvättade fönstren på nedervåningen.
Tog en stund.Har lite besvärligt med mina fingerleder som värker när det är kallt.
Kallt ute -5 när jag höll på.
Blev blankt och fint.
Lagom till Första Advent kommande helg.

Till frukost idag fick jag ta mig en kopp kaffe, en sockerbit och en skiva rostbröd utan något på.
Det var jättegott:)
Jag som älskar bröd, saknar det mest under kuren.

Familjen åkte iväg på egna äventyr och jag tog mig en varm dusch, efter fönsterputsandet.

Plockade med kläder och annat på rummet.
Försöker få en praktisk ordning som är lätt att hålla efter.

Sedan var det dax för lunchen.

Två kokta ägg, en skiva skinka och salladsblad.
Titti fick också skinka.
Mer än mig:)

Middagen bestod av kokt broccoli:) som jag älskar.En tomat och en frukt.
Orkade inte allt utan fick lämna broccoli.

Sedan när jag vilade hade jag båda tigrarna i sängen.

Dotter och barnbarn fixade klar pepparkakshuset medans jag åt min middag.

Världens finaste hus.

Straxt var det dags för mig att sova...
Skulle upp 01.15 på natten för att åka och jobba...med klump i magen...

Får hela tiden rapporter om hur illa allt fungerar...Suck!!

14 dagar kvar i den cirkusen...

Av Sirpa Niva - 22 november 2015 14:11

Klumpen i magen växer igen, inför att åka och jobba tidigt imorgon bitti.

Har varit så skönt med tre dagars helledighet.Har inte behövt tänka på annat än att bara vara och göra det jag tycker, trivs med och känner ger mig energi och glädje.

Har sett på mobilen att det har försökts nå mig.Säkert till övertid.
Det har inte funnits i min värld att ta det, när jag behöver min lediga tid.

Kommande vecka blir fylld av jobb.
En enda dag ledig.

Måste lägga full focus på sådant som tillför mig glädje.
Göra det bästa av alla problem som uppkommer i jobbet och bara leva i det.

Klumpen i magen växer!!!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< November 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se