Det gjorde susen efter några timmar, efter jag fått hostmedicin som skulle dämpa min gräsliga hosta.

Cocillana....riktigt dundermedel:)

Är så tacksam över att jag tog beslutet att uppsöka läkare.
Är ju så förbaskat envis ibland.
Resonerade som så, att det går över snart fast dagarna gick och jag hostade dygnet runt.
Fick ju inte sova alls sista natten.

Nu kom så hjälpen.
En flaska som kostade mig nästan 400:- men det var det värt.

Tog 10ml direkt när jag anlände hem.
Hostade vidare en timme till ungefär och blev uppmanad av god vän att ta lite till senare, vilket jag gjorde.

Hihi...jag blev lullig!
Jag som inte dricker alkohol alls blev det säkert en extra effekt på.
Matt i knäna och fumlig.
Satte mig på min mobil och glasögonen i sängen och såg så förvånad ut att min dotter skrattade glatt.
Mamma är full! Blev hennes kommentar.

Så himla skönt att känna hostan avta.
Kände då hur ont jag hade i revbenen, halsen och bröstkorgen efter denna vecka av hosta.

Njöt av att sitta med familjen och äta mat utan att hosta.Kunde sitta i lugn och ro och prata.
Behövde inte rusa upp och gå ifrån för hostattacker.
Vad jag njöt av stillheten!

Bestämde tidigt att jag skulle lägga mig och låta kroppen vila.Få sin sömn som den så väl behövde.

Ludde Basset kom orolig in till mig och lade sig på mattan nedanför min säng.
Som att han ville vara nära och ta hand om mig.
Kände säkert att jag var konstig.
Älskade hund! Han har valt att ta över en del efter Titti.
Han närmar sig mig, mer och mer och visar att han verkligen bryr sig om.

Bilden jag lagt ut är från han var valp och deltog i Bissen Brainwalk i Köping.
Han var mormors lilla skrynkelhög då.
Nu är han en busig och många gånger, helt odräglig unghund.
Som jag älskar högt!

Han låg nedanför min säng och vi sov tillsammans igår kväll.
Hörde hur barnen lekte i rummet mitt emot mitt.
Så trygg känsla, med familjen ikring mig där, när min kropp inte mådde bra och dessutom var drogad för att jag skulle få ro att sova, vila och läka.

Ludde låg och drömde.
Han ylade i sömnen och sprang så det sprätte i benen där han låg.

Efter nån timme gick han så ut till de övriga i familjen och jag somnade tungt.
Minns att min hjärna var kvar vid dagens stund då jag var så arg och ledsen.

Tänk att det finns människor som mår bra i att få mig att må dåligt....
Till vilken nytta då?

Jag vet att du läser min blogg och säger dig dessa ord på vägen.

Snälla...se till att du får må bra med dig själv så behöver du inte lägga kraft på att leta fel hos mig.

Jag är en människa av kött och blod.Har känslor i min kropp och trivs med att vara den jag är.
Mitt liv består också av med och motgångar, som de flestas.
Mycket av dessa bloggar jag om men det finns gränser.

Det finns människor i mitt liv som jag älskar att ha med mig och det skulle inte falla mig in att skriva något om dem för att ondgöra.

Dem jag skriver om är personer som jag sakta men säkert, skalar bort ifrån min närhet.
Människor som tar min energi och inget ger igen.

Skapa inte egna historier ur mitt skrivande utan ta till dig det goda ur mitt liv istället.Om du nu nödvändigtvis måste vara delaktig i det jag utrycker i orden.
Kärleken är stark!
Men den är inget vapen som man slåss och leker med.

Jag känner äkta kärlek!!
Minns det.
Kärlek utan förbehåll.
Det är en gåva i livet.
Tålamod är ett sätt att visa kärlek.

Jag kan älska utan att det måste vara komplicerat.
Det gör jag idag:)