Alla inlägg under december 2015

Av Sirpa Niva - 17 december 2015 16:57

Gick upp tidigt, bytte om och stack ut på 4 km distans.

Hann bara utanför dörren då det bara var att tvärvända, gå in och hämta broddarna.
Spände fast dem på skorna.

Det regnade men marken var frusen så gatorna var täckta av blankis.
Riktigt otäckt!

Överallt låg det en isskorpa.
Mina broddar är effektiva så jag genomförde mitt pass på 4 km.
Avslutade med att hämta kassar med återvinning från huset.
Gick bort till återvinningsstationen och joggade sedan hem när allt var insorterat och tömt.

Så totalt 6 km blev det denna morgon.

Det blir ju lite annorlunda steg när det är halt.Foten måste placeras helt i steget.Det går inte att finspringa liksom:)

Efter hemkomst blev det styrketräning och rockring en stund.
Avslutade med stretch och dusch.
Kändes bra!
Lite dålig tid bara på distansen men jag har jobbigt med andningen ännu.
Det blir bättre för varje gång

ANNONS
Av Sirpa Niva - 17 december 2015 05:41

Somnade Onsdag kväll, väldigt tidigt då jag varit uppe i ottan som vanligt.
Hörde barnen plocka med sitt i huset när jag somnade in.

Jag har ju blivit sådan nu att jag styr min tid och sömnbehovet så vilan blir tillräcklig, för att orka det jag företar mig under vaken tid.

Nu är det nytt jobb och i det ett ständigt lärande.
Nya inputs precis hela tiden och det tar energi.Det märks också att jag inte är någon ungdom längre.Hjärnan kräver återhämtning.
Laddning i sömnen.
Så får det vara!

Blev igår under ett telefonsamtal, skrattad åt bara för att jag vilade en stund på soffan.Ifrågasatt varför jag låg på soffan mitt på dan.
Det var jätteskönt efter att ha gått upp tidigt.
Kört mitt barnbarn till dagis, 7 km träningspass, styrketräning i liten skala, dusch och efter det gräddning av ostpajer till jul.
Hann med ett kort besök hos min dotter på hennes jobb också.
Handlade på Willys det jag behövde till pajfyllningen.

Degen hade jag knådat ihop för hand tidigare innan vi åkte ut i kylan, barnbarnet och jag.Hängt tvätt och laddat nytt, bäddat rent i min säng och mockat kattlådan.

Det var jätteskönt att ligga en stund i soffan, bredvid en varm Ludde Bassethund och bara låta kropp och hjärna vara.
Låg och bloggade, skrev på Facebook och pratade med min dotter som nyss kommit hem.

Jag blev nästan arg när det inte var ok att jag tog det lite lugnt en stund.
Måste livet gå i sjuhundra hela tiden?!!
Jag vill inte ha det så iallafall.
Ska inte behöva känna mig otillräcklig.

Telefonsamtalet blev krystat och kyligt och jag tror inte att jag utsätter mig mera för den människans tycke och tänk.

Känslan av välbehag försvann också helt då jag förstod att det jag pratat om och berättat i helgen om mig och mitt (när jag nu fick en syl i vädret) inte tagits in ett dugg av personen ifråga.
Då försvinner mitt intresse!

Det hördes också att mitt arbete inte heller hade något större värde och då drar jag öronen åt mig.
Vi spelar inte i samma division han och jag.
Märkte av det i helgen redan då jag ständigt blev jämförd med arbetskamrater och vänner till honom.
Det jag gjorde hamnade ständigt i skuggan av andras duktighet.

Så med stolt huvud vandrar jag vidare.Han och jag har inte mycket att synka ihop.
Jag vill leva mitt liv på mitt sätt.
Helgen hamnar på mitt nöjeskonto och den tackar jag för.


Vaknade några timmar senare av min telefon.Ett meddelande från min frissa att hon fått ett återbud idag klockan 9.
Jag kunde få fransarna fixade innan jul:)
Kanonbra!

Vaknade till ordentligt och blev kvällskaffesugen.
Gick upp till Ville katts förtjusning.Han skulle ha mat tyckte han.
Vi var inte riktigt överens, då han får blötmat på morgonen bara, den trinda herrn:)Han har ständigt torrfoder framme att knapra på.
Surt gick han och lade sig igen.

Fixade mig kaffe och lite goknäcke med brieost.
Gott!

Har mina favoritkoppar här hos dottern.Stora baljor med kattmotiv utanpå.
Jättegoda och fina att dricka ur.

Låg sedan och pratade på messenger, med en kollega från förra jobbet och han beskrev den röra som råder där.
Ingen ordning alls!
Jag är så glad att jag lämnat det bakom mig.

Pratade också med min nya kollega J som jag tycker mycket om och månar om.Han är väldigt trött och sliten nu så jag försöker få honom att lyssna på kroppen och söka läkare och kolla upp värdena ordentligt.

Somnade så om sent på natten.
Dottern kom hem från kvällsjobbet.
Hon var iväg både tidig morgon och kväll idag.
Hon kämpar och sliter för att få ihop arbetstid, trots lillflickans många sjukdagar.
Det är inte lätt att pussla och sedan orka själv i detta.

Somnade så vid 2 tiden inatt igen....

ANNONS
Av Sirpa Niva - 16 december 2015 18:51

Jag kommer att vara hos min äldsta dotter, med familj på Julafton och Juldagen.
Vi är ett gäng som delar upp mellan oss olika sysslor och maträtter till julbordet.

I år har jag hand om all ost och kex, ostpaj, jansson, leverlåda och morotslåda...de finska traditionerna:)
Sedan mineralvatten och lite gottis till bordet.

Idag fixade jag pajerna klara.
Västerbottenost som blir så underbar i paj!

Gjorde så det räcker till familjen här i huset också:)
Gör Jansson dagen före Julafton.
Kommer att köpa en Cheddarost som är så gott.


Av Sirpa Niva - 16 december 2015 12:52

Andra veckan av min marathonträning är igång.
Nu är sträckan på 7 km och den kunde delas upp i lugnt tempolöpning och gång emellan.

Jag var stel och seg som en gammal kamel så det blev ett riktigt jobbigt pass.
Jobbigt med andningen i kylan.
-5 grader och hög luftfuktighet som lade sig i gräset och träden så vackert.


Hade julmusik i öronen.
Det gjorde allt lättare när jag inte hörde min egen, jobbiga andning.

Hade kört mitt barnbarn till dagis såjag åkte bort till badhuset och ställde bilen.
Utgick därifrån och bort till slingan i skogen som jag tog två gånger.
Med backar och allt.

Kändes bra när det var över.
Så tungt pass!
Det är så i början och jag vet att det blir bättre snart.

Av Sirpa Niva - 16 december 2015 06:46

Det har nu gått två veckor sedan min lilla livskamrat lämnade mig och vandrade över Regnbågsbron.
Saknaden är stor!

Just i stunder som denna nu.
När jag ligger i sängen med tända ljus, kaffekopp i handen och tankarna i glädje över mitt nya arbete.

I stunder som denna satt vi och pratade hon och jag.Jag berättade om hur jag kände och hon såg på mig med sina fina ögon, spann belåtet och kurrade till då och då till svar.

Nu är här tyst och tomt och det gör så ont i mig!
Vi delade ju allt, glädje och sorg i vått och torrt.
Nu får jag vandra utan henne och det är jobbigt i stunder som denna.

Av Sirpa Niva - 16 december 2015 01:57

Denna Tisdag var riktigt spännande, givande, lärande och glädjande.

Gick upp 3 på morgonen redan.
Kaffe i sängen och sedan var det dags för uniform på, thermos i väskan och ut i kylan.

Bara några kallgrader så det var lättskrapat på rutorna.

Anlände till depån vid 4 tiden.
Låste upp och ställde upp grindarna.
Vidare in och stökade med de rutiner som hör till morgonens första pass.
Tjänsten i sig började 4.37

Hade med mig träningskläder och allt därtill som fick vara i omklädningsrummet sålänge.
Hade tanken att träna på rasten.

Min kollega och vän J dök upp vid starttiden.Jag var ambiös och startade bussen lite före och vi konstaterade efter meddelande vid bussnyckeln, att tankning av bussen var nödvändig.

Hopp i bussen och mig vid ratten för vi till macken och fyllde diesel.
Nåt hade varit sönder på tankstationen på depån under kvällen så därav denna åtgärd.

Sedan for vi vidare för att ta med kunderna och åka mot Arlanda.
Hann bra i tid då vi samarbetade.
Jag körde och trivdes:)
Scaniabuss så den kändes hemma.

Snabbvändning på Arlanda och åter till Västerås, via Enköping.

Lämnade över bussen till kollega.
Kändes kanon att ha kört.
Likaså att tanka så jag behärskade det.
Fel kan ju alltid uppstå och då gäller det att veta råd och agera.Det är mitt motto.
Vet du vad som skall göras i olika lägen så flyter jobbet på ändå.

Vi använde rasten till att plugga in sånt som jag behöver.Hoppade lver träningen.
Åt matlåda som min dotter skickat med.Jättegott

Så härligt med detta ställe där förare och annan personal på depån samlas.
En gemenskap och värme:)
Hjälp finns ständigt till hands där.

Vi hjälptes åt att tanka nästa buss också fast nu på depån.
Fick lära mig det också:)
Toppendag med mycket lärande.

Kollegan har aldrig behövt tanka tidigare så han var förundrad över att det idag blev två gånger:)
Jag svarade med att jag nedkallat sådant just bara för att jag skall få lära mig.
Det köpte han:)

Sedan för vi mot Arlanda igen med ett gäng kunder.
Jag tog hand om biljetter och körning.
J öppnade luckor och hjälpte mig med allt i denna buss, som var en Mercedes som jag aldrig kört.
Jättekul!!

Lite halt på vägarna och dagen rullade på.Så skönt med bara två Arlandaturer.
Räcker gott!

Jag trivs som fisken i vattnet redan.
Känner att detta kommer bli jättebra.

På Fredag kör jag ensam, just denna första tidiga tur:)
Jättespännande!

Har haft härliga timmar med min kollega och vän J som hjälpt mig med allt, lugnt och samlat och vi är så synkade med varann att varje minut varit givande.
Jag har känt mig jättetrygg med honom som handledare.

Vi slutade vid 15.30 och jag åkte hem.
Jättetrött och riktigt nöjd med dagen.

Nu flyger jag ur boet och glider fram på egna vingar:)
Resten får komma till mig under färd.


Av Sirpa Niva - 16 december 2015 01:16

Visst har väl alla perioder i livet då man känner att saker och ting går emot en oerhört mycket.

Det händer sådant som man inte rår över eller kan styra, hur man än försöker och anstränger sig.

Man kan känna sig nedtryckt, tyngd av jobbiga tankar och orken räcker inte till.
En nedåtgående spiral helt enkelt, där det kan vara svårt att se ljuset och kämparglöden avtar sakta men säkert.

Jag har själv varit där många gånger och vet hur det känns.

Orken räcker inte till några positiva tankar och det är svårt att ta till sig av sådant som människor med positivt tänk, tillför en.

Men jag kan ändå, mitt i detta känna, att i de stunderna så griper jag tag i de halmstrån som räcks fram.
Ser glimtarna av det glädjande i livet och lägger kraft vid att hålla näsan ovanför vattenytan.

Det negativa får helt enkelt inte ta över kommandot över mitt liv!
Tillåter det en kort stund bara.
Det får inte gå veckor av tid, för då är faran för ett permanent tillstånd av nedstämdhet i faggorna.

Det finns alltid människor omkring en som vill se till att man är sänkt...så de själva kan glänsa över och tar ens energi.
Sådant måste man försöka akta sig för!

Får de chansen att ta över så blir det riktigt jobbigt.
Man hamnar i ett läge där regnmolnen täcker himlen, så tätt att inte ens tanken om att det finns en varm, strålande sol ovan dem försvinner.

Mörkret tar över och man sjunker ännu längre.

Man blir en pessimist!

Pessimister har väldigt svårt i livet.Allt blir tungt för en sådan person.
Glädjen saknas i allt!

Då som optimist och vän till en sådan person, som vill hjälpa och stödja, inte nåt fram med det positiva i livet, kan kännas som hopplöst i ett ändläge.

När ens egen optimism och framåtanda, helt enkelt kastas tillbaka emot en,vänds till något negativt, genom ord som blir likt vassa nålar och hugg...
Då blir jag till sist både ledsen och arg...

Där är jag nu!
Ligger och funderar över om det är dags att lägga bort en sådan vänskap
helt och hållet.
Men det är svårt om man som jag, tycker väldigt mycket om personen ifråga, som sitter fast i denna nedåtgående spiral.
Som är en tung pessimist och varit det under en så lång period, att det börjar bli ett permanent tillstånd.

Jag känner själv att jag inte längre har varken orken, eller snart ens viljan att fortsätta tillföra framåttänk och glädje till denna människa.

Det tjänar inget till!

Det blir bara att jag själv far illa och min glädje i livet grumlas.

Så jag vet inte hur jag skall göra?!
Det är inte första gången detta sker i mitt liv.
Denna kamp att få andra att må bra.
En hel del har jag fått lov att ge upp och helt enkelt släppa taget om då deras negativism tagit min energi totalt.
Det tillåter jag inte längre!

Jag måste ju inte ha sådana i mitt liv.

När mina ord inte längre har något värde i dennes liv.
När personen själv väljer att lyssna på energitjuvar och glädjedödare.
Då vete sjutton om jag tycker det är värt att fortsätta lägga min energi på denna....

Den människa jag en gång lärde känna och som själv var en glädjeboost för mig och andra....finns inte längre...

Tiden går och ingen förändring till det positiva hållet sker, inga ord hjälper, inget ljus når fram.
Vad gör jag då??



Av Sirpa Niva - 15 december 2015 03:03

Vaknade 3.30 imorse för att göra mig klar inför starten av mitt nya jobb.
Fixade med kaffethermos och macka.

Ute var det riktigt kallt och rutorna på bilen var hopplösa att skrapa.Det satt så hårt fast, isen.
Slet armarna trötta och fick bort det nödvändigaste bara för att kunna åka iväg.

Var på jobbet straxt innan 5.
Läste på anslagstavlor, såg mig omkring och bekantade mig med stället.
Vid 05.10 kom så min fadder G.
Vi gjorde det som behövdes, tog med tidningar, drog igång värmaren i bussen som inte startat av nån anledning.
Startade upp dagen och G visade mig biljettsystemet.Inlogg i allt som behövdes.

Han fick köra denna vända och jag studerade bredvid.
Snabbt varmt i bussen och jag noterade färdväg till Enköping.
Mycket är det att tänka på:)
Kul!!

G skulle bort från sin andra del av dagen så jag kontaktade chefen om min fortsättning av dagen.
Fick då åka med J, en annan kollega som jag känner väl.

Hade rast först.Så kul att rasta med andra kollegor och få prata med chefen.Få stöd och svar på frågor.
Jag bara njöt av känslan att ha människor så nära.

Träffade och blev kramad på av en gammal kollega från 80 talet och VL tiden:)
Så härligt!!

Sedan fick J och jag ta ut en Axelsson buss som ersättning.
Vår var på verkstad just då.
Spännande!


En Setra.
Har aldrig kört sådan så J fick ta första vändan.Han var jätteglad i bussen.Sa att den gick väldigt bra.

Jag körde sedan från Arlanda via Enköping och den väg som vi kör på Swebus, över Varpsund.
Kändes jättebra:)
Lite halt men jag kör ju med förståndet och fick mycket beröm av J för min körning.

Härlig buss att köra.
Lite kortare och jättestabil.
Snabb, smidig och mjuk i växellådan.
Jag njöt efter ca 20 minuter när jag vant mig vid bussen.
Rattade runt i Enköping
Skojade glatt med kunderna och de tackade för åkturen.

Anlände Västerås prick i tid och lastade av.Återvände till depån och backade snyggt in bussen på sin plats.
Kände mig jättenöjd med dagen och känslan av att vara en i Swebusgänget djupnade hela tiden:)

Chefen glad och stolt över att allt går bra.Vi bestämde att jag åker med på J:s tidiga morgon och jag fixar allt.
Körning, kunder och avläsning bokningar, biljetter och rubbet.
Den tjänsten har jag när det är dags att köra ensam på Fredag.
Bra träning alltså:)

Kändes konstigt en kort stund på Arlanda när jag tittade på bussen från mitt förra jobb.
Men det gick väldigt snabbt över.

Får höra från så många att jag nu är på rätt plats.Swebus hör jag hemma på.

Åkte så hemåt, trött och nöjd med det jag åstadkommit denna första arbetsdag.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7
8
9 10 11 12 13
14 15 16 17
18
19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< December 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se